Materiella minnen och deras syfte.

Okategoriserade Kommentarer

Sällan blir det väl så tydligt att känslor och materiella ting hänger samman med varandra, som när man packar ihop hemmet hos någon vilken nyligen gått över till den andra sidan. Särskilt när det är en nära anhörig du varit knuten till, oaktat hur relationen fluktuerade.

Min Mor älskade mig och jag älskade henne. Vi gjorde dock detta på helt olika sätt och från olika utgångspunkter. Hon bar mig inom sig och födde mig hit. En sådan erfarenhet kan jag som man aldrig sätta mig in, men svagt förstå hur den påverkar en människa och mor. Jag å andra sidan vaknade upp efter ett par år och insåg att, hon var hon och jag var jag. Det ledde naturligtvis till interaktioner som ingen kunde förutsäga.

De personliga historier som utspelar sig under ett innevarande liv är så förunderliga och annorlunda för oss alla. Det tog en ganska lång tid för mig att inse hur betydelsefull min Mor varit för mig på flera sätt. Det vill jag här och nu bekräfta och tillägga att jag älskar henne förbehållslöst, liksom hon älskade mig förbehållslöst på sitt sätt. Nu är hon någon annanstans, men ändå väldigt nära och jag ler tillbaka till henne när hon rör vid mig i samförstånd och stilla frid.

Påminnelsen kommer och går, när jag tar den ena saken efter den andra och lägger dem på plats i flyttlådan. Det går inte att värja sig, men det gör inte ont utan snarare gott, att minnas allt som minnas skall. Den fasta världen och dess ting  är uppfylld av saligheter, tillkortakommanden, ljuvliga stunder, den arga diskussionen, förlåtelsen och förlåten till resan hem.

Far väl, kära Mor.




Skriv en kommentar