Soffan och jag.

Okategoriserade Kommentarer

Därhemma finns inte längre den ofrivilliga städningen kvar att sörja för. Den har liksom förvandlat sig själv till en oöverstiglig mur utan murbräcka i närheten. Soffan tar ett starkt tag om viljan vid nästan varje hemkomst. Suger sakta men säkert sig fast vid mina ben och drar dem mot sig, med löften om en stilla stund, alla fall ett litet tag.

Sen är det kört!

Tiden bygger in mig i en sorts kokong av vila och slapphet. Du behöver det här säger den, soffan och blir ännu skönare. Jag ger mig gärna och så går det en stund tills jag vaknar upp ur TV-slummern. Minst sagt avslappnad, till förbannelse. Fast det finns ändå något gott med detta bohemiska förhållningssätt. Jag orkar mera när jag är igång därute, på mötet, eller något jobb där en utvilad rask pojk som jag, behövs.

Det får vara  kört ett tag till!

Tempot i konsumtionsvärlden är inte anpassat till mig och min hälsoprofil och ingen annans heller egentligen. Det tror jag och om vi inte hejdar oss snart, kommer vi att springa ifrån oss själva. Till vilken nytta, kan man fråga? Högre och högre sopberg, värre ohälsotal, oöverstigliga sjukvårdskostnader, olyckliga familjeförhållanden. Ja vem vet vad som påverkas av ett sådant hektiskt livstempo.

Så jag kör väl ett tag till med soffmetoden!

Tids nog kommer det in någon i livet som förändrar situationen till en mer balanserad sådan, från ofrivillig städning, till en för relationens skull, frivillig städning. Älskade personer och även fina vänner kan man ju anstränga sig för. Bonusen blir en renare och dessutom trevligare gemenskap därhemma.

Då kommer soffan att få separationsproblem!




Skriv en kommentar