Poetiska reflexioner i Månens färgade ljus!

Okategoriserade Kommentarer

Månen en malörts dotter.

Hon svepte in

som en grandios drottning

passerade de yttre kropparna

drog med sig sina krigare

till kosmiskt fältslag

Tillsammans

med sin minste följeslagare

stjärnan Malört

penetrerade hon solsystemets inre regioner

Där, mitt i stridens hetta

förlöstes med full sprängkraft

Gudinnan Gaia

och som en mindre och kallare tvilling

föddes också silvermånen

till att skära tiden

i lagom bitar

så att livskraften

kunde ordnas därefter.

Om Månen.

Man, om månen tror sig veta

att den vandrar

rytmiskt över alla

men sällan visar sig

som den sist såg ut

Ljus, av lånat ljus

ger den sin spåkonst

fritt att tolka

för den som önska så

Kvinna, vet hur månen gör

och känner också

i djupet av sig själv

dess naturliga passager

men ock mystiken

som penetrerar våra väsen

Lika fullt är denna kropp

i cirklar bunden till vår ort

en egen part i kosmos dans

som tillhör både och.

Månens och faderns tarv.

Månen vilar sällan länge i sitt hus

hon vandrar ständigt över himlavalvet

för att finna maken sin

den soligt strålande

När skäran syns

som nyfödd klinga

låter hon allt kött

bli till slaget hö

som sedan mals

i faderns stora kvarn

och siktas till moget mjöl

Så samsas de om skapelsen

med dess skilda tarv

allt i enighet

och utan tvång

fast på håll från varandra

i tider efter tider

och därför vandrar

även han ikring på jakt

söker syner eller spår

av hennes då och då

fullt synliga reflexer

men ser stundom

svepa tätt förbi

endast skimret

från den vackert burna slöjan.

Vägen till tronen.

Där månen lyser

står min tron

och väntar dig

sökare och vaknad själ

du finner ingenting

innan vägen dragits fram

i idogt tjänande och knog

Men färden dit ger dig stadigt mod

och fyller hjärtat

med de saker du behöver

så låt din kropp vibrera lätt

och känn om resonansen bär

då kommer du likt tonen fram

till örats djupa håla

där tolkningen får ske

och stämmans vackra sång bli till

Skllnaden

är faktiskt ingen alls

mellan ljud och ljus

lånat eller inte

dessa båda tunna media

sklidrar samma värld

på sina egna originella vis

Och Månen då

som lyser vägen till min tron

den hänger fast på firmamentet

i trogen tjänst

för vandraren som slutat tro.




En kommentar på “Poetiska reflexioner i Månens färgade ljus!”

  1. physical therapist Says:

    Pretty nice post. I just stumbled upon your blog and wanted to say that I have really enjoyed browsing your blog posts. In any case I’ll be subscribing to your feed and I hope you write again soon!

Skriv en kommentar