Ur ANTECKNINGAR om PLANETEN SHIKASTA till VÄGLEDNING för KOLONIALTJÄNSTEMÄN.

Okategoriserade Inga kommentarer »

Av alla de planeter vi helt eller delvis har koloniserat är detta den rikaste. Har, närmare bestämt, de största förutsättningarna för variation och mångfald och överföd i fråga om sina livsformer. Det har alltid varit så, under alla de många förändringar den har  - genomlidit är tyvärr rätta ordet. Shikasta är benägen för ytterligheter på alla områden. Den har till exempel  upplevat kollosalperioder med gigantiska livsformer och stor artrikedom. Den har upplevt det mycket lillas perioder. Ibland har dessa epoker överlappat. Mer än en gång har det bland Shikastas invånare funnits varlelser så stora att en av dem kunde konsumera hundratals medinvånares föda och livsrum i en enda måltid… detta exempel hör till de mer iögonfallade (man skulle till och med kunna säga dramatiska) – planetens ekonomi är nämligen sådan att varje livsform har en annan som byte, livnär sig på den, och är i sin tur bytesdjur för en annan ända ner till lägsta, till atomens nivå. Detta står inte alltid klart för  varelserna själva, som har en benägenhet att lidelsefullt intressera sig för vad de konsumerar och glömma det som i sin tur konsumerar dem.

Gång på gång har någon chock eller påfrestning på planetens egendomligt ömtåliga balans framkallat en katastrof och Shikasta har blivit praktiskt taget uttömd på liv. Gång på gång har den varit till trängsel fylld med olika arter och för den skull sjuk.

På grund av sina inbyggda påfrestningar präglas planeten framförallt av kontraster och motsägelser. Spänningar är dess innersta natur. Det är dess styrka. Det är dess svaghet.

Sändebuden bör ständigt vara medvetna om att de på Shiksta inte kommer att möta förhållanden  som de har lärt känna i andra delar av vårt välde och därför gärna väntar sig: mycket länga perioder av stillestånd, epoker av nästan oföränderlig, harmonisk jämvikt.

Sändebuden bör rusta sig genom grundliga förberedelser. Det blir deras egen sak att företa den psykiska anpassning som kan föranledas av vad de får erfara i Sektion 5 i Planetariska Demonstrationsbyggnaden.

De kan till exempel stanna inför modellen av Shikasta i Skal 3, det vill säga en skala som i stort sett motsvarar de storlekar som för närvarande förekommer. (Den dominerande arten håller hälften av kroppsstorleken på Canopus.) Denna glob, som ser likadan ut som den gör på deras egna kartografiska framställningar, har en diameter av samma längd som den genomsnittliga kroppslängden hos den dominerande arten. Över större delen av globen kommer ni att se en beläggning av vätska. Det är denna vätskehinna som det överflödande livet är beroende av. (Denna planet vet ingen ting om sig själv, men det är inte vad som intresserar oss här.) Meningen med denna del av utbildningen är att påvisa att de oändliga organiska tillväxtmöjligheter, de rika förutsättningar som utgör Shikasta, från en synpunkt sett beror på ett lager vätska som skulle kunna drickas upp en illvillig stjärna på ett ögonblick eller skakas av som leran på ett barns boll om en komet kom in i dess sfär. En tilldragelse som ju inte skulle vara den första i sitt slag!

Exempel. Anpassa er till de olika existensnivåer som i koncentriska höljen omger planeten, sammanlagt sex stycken varav inget kommer att kräva stor ansträngning från er sida eftersom ni kommer att anpassa er så snabbt – inget av dem utom det sista Höljet, eller Cirkeln, eller Zonen, det vill säga Zon 6, som ni måste studera i detalj eftersom ni måste stanna där lika lång tid som det tar er att fullgöra de olika uppgifter ni har fått – de uppgifter som endast kan utföras via Zon 6. Det är en kuslig ort full av faror men de kan lätt bemästras, vilket framgår av att vi inte har förlorat ett enda av de vid det här laget många hundra sändebuden dit, inte ens något av de yngsta och minst erfarna. Zon 6 kan ställa den oförberedde inför allehanda hinder, förseningar och påfrestningar. Det beror på att zonen präglas av en stark känsla – deras ord för den är ”nostalgi”, vilket betyder längtan efter något som aldrig funnits, åtminstone inte i den form man inbillar sig. Vidunder, spöken, fantomer, de till hälften skapade och den som inte har nått sin fullkomning vimlar där, men om ni är uppmärksamma och på er vakt möter ni ingenting som ni inte klarar av.

Exempel. Ni tillråds att ta er tid att bekanta er med de olika sypunkter från vilka man kan betrakta varelserna på Shikasta. Alla dimensioner som är tänkbara när det gäller Shikasta återfinns i salarna 1-100 i Sektion 31, från elektronen hela vägen upp till det Dominerande Djuret. Att dessa olika perspektiv är så fascinerande är en verklig fara. I elektronens skala framstår Shikasta som ett tomrum där man ser lätt vibrerande, dimmiga former – de otydligaste tänkbara korn av materia, minimala impulser skilda åt av oändliga rymder. (Shikastas största byggnad skulle, om de mellanrum tömdes som håller dess elektroner på isär, falla samman till ett stycke materia inte större än en shikastansk nagel.)

Shikastas experiment ifråga om ljud är inget man bör utsätta sig för om man inte har hunnit vänja sig. Shikasta i färg är en chock som man inte överlever utan att vara förberedd.

Kort sagt, ingen av de planeter vi känner till har så starka och så brutala vibrationer som Shikasta, och att alltför länge vara utsatt för dem kan förvränga och korrumpera ens omdöme.

Citerat från det inledande avsnittet ur Doris Lessnings bok:

CANOPUS I ARGO. UR ARKIVEN

Re: Koloni 5

SHIKASTA

Personliga Psykologiska Historiska Dokument i samband med besök av

JOHOR

(George Sherban)

87: de sändebudet (klass 9)

De sista dagarnas period.

© Doris Lessning 1979

ISBN 91-7160-447-2

VECKANS JOKER 4. Meningsfull kommunikation på etisk grund!

Okategoriserade Inga kommentarer »

Face-safe kontra Face-rape och andra företeelser i cyberrymden föranleder en liten reflexions JOKER text.

När nu nät-hatet debatteras i media, kan man undra om skaparna av dessa nya former för kommunikation, hade med det i sina funderingar, kring eventuella effekter av en sådan ökad tillgänglighet för digital direkt kommunikation mellan människor.

Ny teknik skapar ju till viss del också nya beteenden, en del önskade och utvecklande för oss, andra istället fungerande som förstärkare av sedan länge kända och mindre önskvärda sådana. Hatet är inget nytt för oss människor och har funnits som drivkraft i tusentals år eller mer. Detta sätt att betrakta och relatera till omvärlden, grundar sig bland annat på rädsla för det okända (xenofobi), en tro på att det mesta runt omkring en är farligt, hotfullt eller vill en illa. En trist och fullständigt felaktig missuppfattning, som dessutom lätt förvandlar det heliga livet till ett rent helvete för oss.

Sökandet efter frid som presenterats för vår mänsklighet under eoner av tider, via mer eller mindre kända kvinnor och män, har tyvärr inte när det verkligen gäller, lett till någon större förändring av detta hatiska förhållningssätt till omvärlden. Vi verkar snabbt förföras av våra respektive Egon och den självcentrering vi bär med oss genom livet. En försvarsmekanism utvecklad under tidiga barnaåren för att orka överleva känslomässigt. Denna och andra liknade försvarsmekanismer, utvecklas till olika medvetandeluster inom vår varelse, utan att vi normalt har en aning om det. De tar sig naturligtvis individuellt olika plats i våra liv och även olika uttryck. Men de finns där hos oss alla i det undermedvetnas reservoar.

Under skoltiden läggs heller ingen större prioritet på att lära ut kännedom om dessa saker, inte heller att lära ut metoder för hantering och förändring av sådana här destruktiva drivkrafter. Någon liten insikt om vikten av detta har väl uppstått i och med införandet av ämnet ”Livskunskap” på schemat på vissa håll i skolvärlden. Detta som en ersättning för den tidigare klassiska kristendomskunskapen. Det är bra, speciellt att vi inte längre hänger upp etisk kompetensutveckling på en särskild religion. Men, tyvärr är inte mängden, kvalitén och kontinuiteten för detta ämnesområdet, tillräcklig för att ge önskad effekt. Snarare är skolan fortfarande så resultatinriktad på att individen blir en fungerande ekonomisk enhet, vilken fyller sin funktion i ett system utan större hänsyn till effekterna på miljön, humankapitalet, och det gemensammas värde! Här finns i alla fall oerhört mycket att göra inom politikområdet pedagogik.

Det vi ser som otäcka och förkastliga beteenden på nätet, samt på andra håll i vårt samhälle idag, beror bland annat på denna miss i samhällsplaneringen. Alienationen ökar, det oprovocerade våldet och även våldet i nära relationer skakar om samhället i grunden. Ojämlikheten mellan människor ökar också. Polariseringen i samhället är också ett faktum och tyder på att vårt nuvarande sätt att organisera oss som samhälle inte längre är funktionellt. Vi lever i ett föråldrat och alldeles för separatistiskt inriktat system. Katergorisering av medborgarna i grupper, där dessa grupper anses ha olika behov, syften och förutsättningar för levandet av sin liv, är likaså en stor hämsko för en positiv samhällsutveckling. Ja vi är olika men vi har lika rättigheter! I texter och policy dokument beskriver vi att det inte skall vara så här, men sen lever vi inte upp till dessa överenskommelser lika bra. De blir så att säga till ”Hyllvärmare”.

Mera verkstad behövs!

Vi gör det bäst tillsammans, oavsett om vi är politiker, företagare, anställda, barn, ungdomar, vuxna, eller seniorer. Vilken tro, icke tro, livsåskådning, eller uppfattning om livet vi har, skall inte behöva spela någon roll, bara vi kan lyfta blicken och se det gemensammas bästa för ögonen. Planeten lär inte vänta på sig, den har en annan tidsaxel, vilket den kommer följer ett tag till. Vi lever våra liv på dess yta och tror oss vara härskande där. Hur länge återstår att se! Viss förändring i denna relation mellan oss och planeten vore att föredra.

Slutsatsen blir enkel, se dig som en i mängden unik och delaktig medskapare, vars medverkan i skapelsen av en ny skön värld är nödvändig. Se till att öka ditt fokus på din egen självkännedomsprocess, så att livet istället för att vara ett ekorrhjul, där du endast är en omedveten kugge i hjulet, istället blir till ett verkligt medvetet deltagande i detta liv. Så balansera upp det till ett mera medvetet förhållningssätt, där du äger dig själv, din process och därmed bidrar till förverkligandet av ett sakernas bättre tillstånd. Då kommer den inre friden och meningsfullheten med livet som ett brev på posten. Nja, idag kanske snarare som ett e-postmeddelande, eller inlägg på ett socialt forum, utan hatiska påhopp eller kränkande uttryck. Dyker de ändå upp, dessa naiva former för kommunikation, förlåt dem, se framåt och håll din inre vision stadigt mitt i siktet.

En ny värld är möjlig!

Metaneo, eller att ångra sig på allvar!

Okategoriserade Inga kommentarer »

Undra om någon ångrar sig innan det är försent. Svara inte nu, läs och fundera istället.

Jag har många års erfarenhet av ”ickeångerfullhet”. Uppväxten kantades av märkliga upplevelser, vilka inte verkade stämma med hur det kändes inombords. Omgivningen formligen spred dessa omkring sig dagligen, i sin förmodade tro att just det var det rätta sättet att fostra barn på. Det sades en sak och uttrycktes något helt annat med kroppsspråket. En relativt liten nyligen ankommen själ, har svårt att förstå dessa dubbla budskap, men känner av dem mycket tydligt. Allt som sker där utanför barnet antas vara precis så kärleksfullt och omtänksamt som det var i helhetens lysande tillvaro.

Nu är detta ingen anklagelse akt, utan endast en reflexion kring hur vi människor som föräldrar och delar av det samhälle vi råkar befinna oss i, så lätt tappar bort oss. Vi har alla våra fel och brister att hantera och bli medvetna om. Frågan är om vi, när vi inser att vi gjort dem, felaktigheterna, verkligen ångrar oss. Ångrar oss på allvar och från hjärtat ber om förlåtelse, samt om vi förlåter dem, vi upplever har gjort oss fel?

Andliga principer är bra att ha. Tre av dem som betyder mycket för min del är, ärlighet, öppet sinnelag och villighet!

Ärlighet nog att se det som jag eventuellt gjort fel, öppet sinnelag nog att se hur andra faktiskt drabbas, samt villighet nog att ångra mig och be om förlåtelse!

Undra om det kommer att finnas någon ridklubb på Orust?

Okategoriserade Inga kommentarer »

De angjorde bryggan en tidig sommardag, efter en långseglats med den lilla folkbåten. Äntligen framme och nu skulle det njutas, upplevas och has verklig semester några veckor på den här vackra, hållbara gröna frilufts ön. Några saker ville hela familjen göra gemensamt, andra var enskilda önskemål och allt gick att uppfylla här på plats. Fantastiskt koncept hade mamma, mamma och barnen tyckt, när de hittade det här turistalternativet på nätet, några månader innan semester tiderna var i antågande.

Nu efter att ha ordnat till båten ordentligt och betalat den rätt så låga hamnavgiften, åkte cyklarna fram. De packades upp, sattes ihop för en första undersökande tur runt de närmaste omgivningarna och speciellt upp till Paradisberget. Efter cirka en halvtimmes cyklande nådde de området, som i sina skiftande gröna färger,verkligen var ett lövträds omgärdat semesterparadis.

Där fanns hästarna i de stora hagarna, ridskolan, äventyrsbanorna, samt de små odlingslotterna. Välfyllda av allehanda olika odlingskulturer. Här kunde man se och botanisera bland blomsterprakten, samt de exotiskt doftande små kryddträdgårdarna, eller handla ekologiskt odlade grönsaker och frukt. Vandrar hemmet, såg i sin i kullen inbäddade och nästan hobbithemsliknade placering, mycket spännande och välkomnade ut.

Det här var som en dröm, tänkte Maja när hon mötte de första ridhästarna på vägen upp mot stället och lillebror Sebastian som cyklade alldeles intill henne, tindrade med ögonen, vid åsynen av den häftiga elgocart banan. Även om han också var ridande polis då han satt upp på sina pållar. Mamma Neta och Mamma Signe log varmt mot varandra, när de såg barnens nyfikna och glada miner. Precis så här hade de önskat att semestervistelsen skulle börja i år och denna önskan verkade nu med råge gå i uppfyllelse.

*

Inom 10 år vore detta en möjlig genomförd vision, för Orust. Helt i linje med den hållbara och miljöenliga turistiska utveckling, som det råder en övertygande gemensam uppfattning om, eller? Men det förutsätter att det då fortfarande finns en ridskola, ledd av en idealistiskt driven ridklubb, här på ön. Kanske också att den har sitt underbara läge kvar och att omgivningarna är just så fortsatt sköna, som bara ett Paradisberg skulle kunna vara.

Undrar om det kommer att finnas någon ridklubb på Orust, då, om  si så där 10 år?

Massdöd i hela världen?

Okategoriserade Inga kommentarer »

2 000 000 slätkväkare spolades upp på stränderna i Chesapeak Bay i Maryland USA.

100 000 havsgösfiskar flöt plötsligt upp i Arkansasfloden i USA.

100 00 ciklider har hittats längs med Floridas guldkust i USA.

40 000 krabbor flöt upp vid staden Thanet längs med den engelska kusten.

3000 koltrastar hittades döda i staden Bebe, Arkansas i USA.

450 starar och koltrastar låg döda på en motorväg i Balton Rough, Luisiana i USA.

300 båtstjärtar, koltrastar och starar hittades döda i de västra delarna av Kentucky i USA.

200 blåfiskar – varav majoriteten saknade sina ögon – har flutit upp på Coromandelhalvöns stränder i Nya Zeeland.

200 sothöns hittades döda på en bro i Texas i USA.

70 döda kajor låg plötsligt på en gata i Falköpning i Sverige.

Om de rapporterade fallen av massdöd bland olika arter, från ett antal områden spridda över planetens yta, är händelser utöver det vanliga eller inte, har egentligen ingen avgörande betydelse. Det sker och mycket annat sker likaså som inte bör ske. Så har det varit länge nu, utan att vi tagit dessa tecken, eller icke tecken på allvar.

Det borde stå klart för vilken sunt tänkande människa som helst, att man inte kan hantera komplexa system så som en planets ekosystem, hur som helst. Detta system har växt fram över lång tid, både utan och med vår arts medverkan. Den korta, mycket korta tid vi funnits här och haft möjlighet att påverka habitatet är exempel på hur en art som blivit självmedveten, till en början inte riktigt vet hur den skall använda denna förmåga så klokt som möjligt. Vad vi behöver göra, precis så som vi försöker fostra vår barn, är att också fortsätta fostra oss själva till ansvarsfulla deltagare i Jordens framtida utveckling.

Detta kräver ett helt annorlunda synsätt än det rätt så naiva, egensinniga och enormt själv-destruktiva synsätt vi hitintills visat upp. I artens utveckling med skapandet av socialt avancerade grupper, har vi passerat stadier via ”trial and error”, vilket varit nödvändiga för att komma till insikter om vad som funkar bäst. Vad vi nu behöver inse, är att dessa tidigare faser är just passerade och att vi med lärdomen från dessa faser med oss, nu behöver ta nästa steg i utvecklingen. Vi kan nu ta till oss det nya paradigmet, grundat i ett helhetstänkande, där alla delarna i ett komplext system behöver inkluderas i de beräkningar som görs för att kunna planera det hållbara sättet att leva livet.

I denna nya ram för tänkande/kännande ses inte världen längre i svart eller vitt, inte i motsatser ont-gott, med andra ord inte i dualismer. Den bygger snarare sin grund på en inkluderande, synergisökande och VI-skapande plattform. Där arter, raser, världspolitiska eller religiösa konstellationer inte kämpar mot varandra för att överleva, utan verkar för att finna bästa möjliga samverkan. Man kan kalla detta nya paradigm för ”Det Systemiska paradigmet”, eller ”Enhets tänkandets/kännandets paradigm”, lite beroende på om man lägger fokus på hur det kommer att fungera i smidiga system oberoende av gränser, eller att det hela faktiskt hänger ihop.

De snabba och ofta just nu för många av oss oförklarliga händelser, som rapporteras i etablerad och alternativ media, är tecken att naturligtvis överväga genuiniteten i. Samtidigt bör man ta dem på allvar som gemensam företeelse. I alla fall använda dem som en trigger till att på allvar se över hur vi fungerar som art och om vi kan välja att fungera på ett bättre och klokare sätt. Effekterna av det paradigm som tidigare varit grunden för våra samhällsbyggen, är övertydliga nog för att få oss att inse att de inte håller. Våld föder våld, konkurrens ger utslagning av andra, överkonsumtion sker på bekostnad av andras välfärd och habitatets funktioner.

Den självorganiserande enheten planeten Tellus, behöver balanserade omständigheter som agerar inom det komplexa systems gränser för fortsatt hållbar utveckling. Vi kan och bör vara denna balanserande faktor här på planeten. Detta är vårt syfte här och nu. Låt oss tillsammans ta det ansvaret!

GO GREEN, BE CLEAN!

Veckans Joker 1: Varför hyschar vi ibland och ibland inte?

Okategoriserade Inga kommentarer »

Bibblan i all ära, Men tystnaden där är inte helt nödvändig. Barn i åldern 0-3 har troligen inte förmågan att förstå varför man skall vara tystare på ett bibliotek än någon annanstans. Trots detta förmanar föräldrar ofta sina små telningar, med hyschningar allt som oftast. Man kan undra varför?

 

Alldeles nyss upplevde jag detta beteende från en rätt så ung mamma, gentemot sonen, cirka 3 år. Glad i hågen fick han inte vara eller ge uttryck för, hysch, hysch. Så missar mamman i sin uppmärksamhet och sonen i fråga trillar omkull från en liten stol och börjar naturligtvis gallskrika, inget hysch, hysch nu inte! Varma omhändertagande kramar och omsorg istället, om den lille ledsne sonen. Bra i och för sig, men ändå nu en undring kring vilka signaler vi sänder till våra barn.

 

Slutsats om du är glad och yttrycker detta, inte OK, i alla fall inte på biblioteket eller liknande inrättningar. Men frågan blir då varför, är det för att inte störa andra där, eller för att det bryter mot någon tyst social konvention/överenskommelse. Å andra sidan om du är ledsen och har råkat ut för någonting skrämmande eller ontit, helt OK att låta som bara den. Oavsett plats eller omgivningens upplevelse av detta skrikande. Då faller eventuella konventioner man medvetet eller omedvetet följer, bort i ett ögonblick.

 

Så vad gäller som grund för sitt beteende för denna mamma. Vore spännande att höra om hon överhuvudtaget övervägde detta sitt beteende? Vilket jag också gör och får ett lite trevligt möte med henne om min reflexion kring det som hände och hur jag som berörd besökare upplevde det hela utifrån.

 

Hur blev det med den lille telningen då. Jodå, bara bra, efter det faktiskt lagoma bolstrandet från mamman, hittande han en ny intressant bok att titta i, låna och ta med sig hem, som ju antagligen var syftet med hela besöket på biblioteket.

Det om detta, med beteenden, signaler, olika åldrars utvecklingsnivåer, osv!