Undra om det kommer att finnas någon ridklubb på Orust?

Okategoriserade Kommentarer

De angjorde bryggan en tidig sommardag, efter en långseglats med den lilla folkbåten. Äntligen framme och nu skulle det njutas, upplevas och has verklig semester några veckor på den här vackra, hållbara gröna frilufts ön. Några saker ville hela familjen göra gemensamt, andra var enskilda önskemål och allt gick att uppfylla här på plats. Fantastiskt koncept hade mamma, mamma och barnen tyckt, när de hittade det här turistalternativet på nätet, några månader innan semester tiderna var i antågande.

Nu efter att ha ordnat till båten ordentligt och betalat den rätt så låga hamnavgiften, åkte cyklarna fram. De packades upp, sattes ihop för en första undersökande tur runt de närmaste omgivningarna och speciellt upp till Paradisberget. Efter cirka en halvtimmes cyklande nådde de området, som i sina skiftande gröna färger,verkligen var ett lövträds omgärdat semesterparadis.

Där fanns hästarna i de stora hagarna, ridskolan, äventyrsbanorna, samt de små odlingslotterna. Välfyllda av allehanda olika odlingskulturer. Här kunde man se och botanisera bland blomsterprakten, samt de exotiskt doftande små kryddträdgårdarna, eller handla ekologiskt odlade grönsaker och frukt. Vandrar hemmet, såg i sin i kullen inbäddade och nästan hobbithemsliknade placering, mycket spännande och välkomnade ut.

Det här var som en dröm, tänkte Maja när hon mötte de första ridhästarna på vägen upp mot stället och lillebror Sebastian som cyklade alldeles intill henne, tindrade med ögonen, vid åsynen av den häftiga elgocart banan. Även om han också var ridande polis då han satt upp på sina pållar. Mamma Neta och Mamma Signe log varmt mot varandra, när de såg barnens nyfikna och glada miner. Precis så här hade de önskat att semestervistelsen skulle börja i år och denna önskan verkade nu med råge gå i uppfyllelse.

*

Inom 10 år vore detta en möjlig genomförd vision, för Orust. Helt i linje med den hållbara och miljöenliga turistiska utveckling, som det råder en övertygande gemensam uppfattning om, eller? Men det förutsätter att det då fortfarande finns en ridskola, ledd av en idealistiskt driven ridklubb, här på ön. Kanske också att den har sitt underbara läge kvar och att omgivningarna är just så fortsatt sköna, som bara ett Paradisberg skulle kunna vara.

Undrar om det kommer att finnas någon ridklubb på Orust, då, om  si så där 10 år?




Skriv en kommentar