Ur ANTECKNINGAR om PLANETEN SHIKASTA till VÄGLEDNING för KOLONIALTJÄNSTEMÄN.

Okategoriserade Kommentarer

Av alla de planeter vi helt eller delvis har koloniserat är detta den rikaste. Har, närmare bestämt, de största förutsättningarna för variation och mångfald och överföd i fråga om sina livsformer. Det har alltid varit så, under alla de många förändringar den har  - genomlidit är tyvärr rätta ordet. Shikasta är benägen för ytterligheter på alla områden. Den har till exempel  upplevat kollosalperioder med gigantiska livsformer och stor artrikedom. Den har upplevt det mycket lillas perioder. Ibland har dessa epoker överlappat. Mer än en gång har det bland Shikastas invånare funnits varlelser så stora att en av dem kunde konsumera hundratals medinvånares föda och livsrum i en enda måltid… detta exempel hör till de mer iögonfallade (man skulle till och med kunna säga dramatiska) – planetens ekonomi är nämligen sådan att varje livsform har en annan som byte, livnär sig på den, och är i sin tur bytesdjur för en annan ända ner till lägsta, till atomens nivå. Detta står inte alltid klart för  varelserna själva, som har en benägenhet att lidelsefullt intressera sig för vad de konsumerar och glömma det som i sin tur konsumerar dem.

Gång på gång har någon chock eller påfrestning på planetens egendomligt ömtåliga balans framkallat en katastrof och Shikasta har blivit praktiskt taget uttömd på liv. Gång på gång har den varit till trängsel fylld med olika arter och för den skull sjuk.

På grund av sina inbyggda påfrestningar präglas planeten framförallt av kontraster och motsägelser. Spänningar är dess innersta natur. Det är dess styrka. Det är dess svaghet.

Sändebuden bör ständigt vara medvetna om att de på Shiksta inte kommer att möta förhållanden  som de har lärt känna i andra delar av vårt välde och därför gärna väntar sig: mycket länga perioder av stillestånd, epoker av nästan oföränderlig, harmonisk jämvikt.

Sändebuden bör rusta sig genom grundliga förberedelser. Det blir deras egen sak att företa den psykiska anpassning som kan föranledas av vad de får erfara i Sektion 5 i Planetariska Demonstrationsbyggnaden.

De kan till exempel stanna inför modellen av Shikasta i Skal 3, det vill säga en skala som i stort sett motsvarar de storlekar som för närvarande förekommer. (Den dominerande arten håller hälften av kroppsstorleken på Canopus.) Denna glob, som ser likadan ut som den gör på deras egna kartografiska framställningar, har en diameter av samma längd som den genomsnittliga kroppslängden hos den dominerande arten. Över större delen av globen kommer ni att se en beläggning av vätska. Det är denna vätskehinna som det överflödande livet är beroende av. (Denna planet vet ingen ting om sig själv, men det är inte vad som intresserar oss här.) Meningen med denna del av utbildningen är att påvisa att de oändliga organiska tillväxtmöjligheter, de rika förutsättningar som utgör Shikasta, från en synpunkt sett beror på ett lager vätska som skulle kunna drickas upp en illvillig stjärna på ett ögonblick eller skakas av som leran på ett barns boll om en komet kom in i dess sfär. En tilldragelse som ju inte skulle vara den första i sitt slag!

Exempel. Anpassa er till de olika existensnivåer som i koncentriska höljen omger planeten, sammanlagt sex stycken varav inget kommer att kräva stor ansträngning från er sida eftersom ni kommer att anpassa er så snabbt – inget av dem utom det sista Höljet, eller Cirkeln, eller Zonen, det vill säga Zon 6, som ni måste studera i detalj eftersom ni måste stanna där lika lång tid som det tar er att fullgöra de olika uppgifter ni har fått – de uppgifter som endast kan utföras via Zon 6. Det är en kuslig ort full av faror men de kan lätt bemästras, vilket framgår av att vi inte har förlorat ett enda av de vid det här laget många hundra sändebuden dit, inte ens något av de yngsta och minst erfarna. Zon 6 kan ställa den oförberedde inför allehanda hinder, förseningar och påfrestningar. Det beror på att zonen präglas av en stark känsla – deras ord för den är ”nostalgi”, vilket betyder längtan efter något som aldrig funnits, åtminstone inte i den form man inbillar sig. Vidunder, spöken, fantomer, de till hälften skapade och den som inte har nått sin fullkomning vimlar där, men om ni är uppmärksamma och på er vakt möter ni ingenting som ni inte klarar av.

Exempel. Ni tillråds att ta er tid att bekanta er med de olika sypunkter från vilka man kan betrakta varelserna på Shikasta. Alla dimensioner som är tänkbara när det gäller Shikasta återfinns i salarna 1-100 i Sektion 31, från elektronen hela vägen upp till det Dominerande Djuret. Att dessa olika perspektiv är så fascinerande är en verklig fara. I elektronens skala framstår Shikasta som ett tomrum där man ser lätt vibrerande, dimmiga former – de otydligaste tänkbara korn av materia, minimala impulser skilda åt av oändliga rymder. (Shikastas största byggnad skulle, om de mellanrum tömdes som håller dess elektroner på isär, falla samman till ett stycke materia inte större än en shikastansk nagel.)

Shikastas experiment ifråga om ljud är inget man bör utsätta sig för om man inte har hunnit vänja sig. Shikasta i färg är en chock som man inte överlever utan att vara förberedd.

Kort sagt, ingen av de planeter vi känner till har så starka och så brutala vibrationer som Shikasta, och att alltför länge vara utsatt för dem kan förvränga och korrumpera ens omdöme.

Citerat från det inledande avsnittet ur Doris Lessnings bok:

CANOPUS I ARGO. UR ARKIVEN

Re: Koloni 5

SHIKASTA

Personliga Psykologiska Historiska Dokument i samband med besök av

JOHOR

(George Sherban)

87: de sändebudet (klass 9)

De sista dagarnas period.

© Doris Lessning 1979

ISBN 91-7160-447-2




Skriv en kommentar