Veckans Joker 1: Varför hyschar vi ibland och ibland inte?

Okategoriserade Kommentarer

Bibblan i all ära, Men tystnaden där är inte helt nödvändig. Barn i åldern 0-3 har troligen inte förmågan att förstå varför man skall vara tystare på ett bibliotek än någon annanstans. Trots detta förmanar föräldrar ofta sina små telningar, med hyschningar allt som oftast. Man kan undra varför?

 

Alldeles nyss upplevde jag detta beteende från en rätt så ung mamma, gentemot sonen, cirka 3 år. Glad i hågen fick han inte vara eller ge uttryck för, hysch, hysch. Så missar mamman i sin uppmärksamhet och sonen i fråga trillar omkull från en liten stol och börjar naturligtvis gallskrika, inget hysch, hysch nu inte! Varma omhändertagande kramar och omsorg istället, om den lille ledsne sonen. Bra i och för sig, men ändå nu en undring kring vilka signaler vi sänder till våra barn.

 

Slutsats om du är glad och yttrycker detta, inte OK, i alla fall inte på biblioteket eller liknande inrättningar. Men frågan blir då varför, är det för att inte störa andra där, eller för att det bryter mot någon tyst social konvention/överenskommelse. Å andra sidan om du är ledsen och har råkat ut för någonting skrämmande eller ontit, helt OK att låta som bara den. Oavsett plats eller omgivningens upplevelse av detta skrikande. Då faller eventuella konventioner man medvetet eller omedvetet följer, bort i ett ögonblick.

 

Så vad gäller som grund för sitt beteende för denna mamma. Vore spännande att höra om hon överhuvudtaget övervägde detta sitt beteende? Vilket jag också gör och får ett lite trevligt möte med henne om min reflexion kring det som hände och hur jag som berörd besökare upplevde det hela utifrån.

 

Hur blev det med den lille telningen då. Jodå, bara bra, efter det faktiskt lagoma bolstrandet från mamman, hittande han en ny intressant bok att titta i, låna och ta med sig hem, som ju antagligen var syftet med hela besöket på biblioteket.

Det om detta, med beteenden, signaler, olika åldrars utvecklingsnivåer, osv!




Skriv en kommentar