Levande tro och kunskapsinhämtning från nu och framåt!

Okategoriserade Inga kommentarer »

Vill leva här och nu, nära mig själv och min personliga process och i kontakt med omgivningen och vad som sker med den. Detta är det viktiga! Leva sin tro skulle man kunna kalla det!

Vilken är då min tro? Jo jag upplever en form av kontakt med något obeskrivbart, vilket känns som någonting större än mig. Det är en positiv både kraftgivande och balanserande upplevelse, som dessutom tillför mig mening med livet. Den är inget jag önskar eller ens kan övertyga någon annan om sanningshalten i. Vi har alla våra alldeles egna sanningar som färgar våra liv på olika sätt, eller hur.

Ett rent naturligt anslag av att uppleva naturen eller allting precis som den/det är, är också ett exempel på tro, om än, inte lika romantisk och fantasieggande som en religiös eller på någon form av åskådning grundad tro. De är många de olika ismerna och religionerna i vår värld. Alla lika fåfänga försök, kan det verka, att skapa någon form av trygghet eller sammanhang för oss individer. Det har naturligtvis någon mening i sig, allt detta sökande som vi människor ägnat oss åt under de tider vi funnits till som medvetna, själv reflekterande varelser. Vad som är synd (synd = att missa målet), är att vi inte ser det större sammanhanget och den ”plan” eller riktning som denna utveckling verkar ta.

Min egna livserfarenhet säger mig, att det vi uppfattar som naturen oss själv inräknat och/eller alltet, gör vi med en mycket lite del av våra väsens kapacitet. Dessutom är upplevelserna ordentligt färgade eller filtrerade genom konventioner (Kollektiva överenskommelser) som lagts på oss, i oss på olika sätt. Man kan också uttrycka detta som att vi gjort val, omedvetna och medvetna, att ta till oss vissa konventioner. Vi är så att säga domesticerade ända sedan tillvaron inne i mammas mage och blir ännu mera utsatta för detta när samhället, religiösa och politiska uppfattningar präglar oss under uppväxten, på gott och ont.

Frågan för mig blir när, om ens någonsin i vissa fall, reviderar vi dem? Så att säga försöker bibehålla någon form av sund klarsyn levande, genom en ständig prövning av min verklighetsuppfattning och detta via avstämning mot olika referenser i omvärlden. De referenser jag  nämner kan vara allt från äldre kunskaps källor, till helt nya från dagens forskning och gränslands forskning inom olika fakulteter, mer fördel tvärsektoriell sådan.

Den inre kunskapen om en själv är inte heller att förakta, men bör som sagt naturligtvis stämmas av mot omvärlden på ett kontinuerligt sätt. Hälften av min upplevelse av världen, som individ, kommer ju från det inre och den andra häften från det yttre, eller borde göra så i alla fall, i någon sorts bra balans. Angående den inre kunskaps källan, så är den grunden till all utveckling vi ser i vår värld. Det var och är själv reflekterande människor som skapat/skapar de tolkningar av omvärlden vi idag läser om och betraktar som kunskap, ibland till och med som sanningar (axiom) och inte som postulat (påståenden eller antaganden). Emellanåt har det också varit grupper av människor som i ömsesidig samvaro skapat dessa tolkningssystem, men det hör nog till ovanligheterna. Det har oftast varit starka personligheter, vilken kommit fram till olika insikter, som en effekt av ett medvetet arbete med sina självkännedoms processer och sen blivit ursprunget till allehanda kunskapsystem.

En intressant sak är hur vi, eller snarare företrädare för det paradigm som är rådande i vårt  västerländska samhälle idag, pratar om evidensbaserade metoder, som dessutom är en av de stora trenderna i dagens politik och verksamheter, tar det för självklart att det är vår uppfattning om evidens som är den rätta. I hela vår offentliga sektor, inom Hälso- och sjukvårds apparaten, i skolvärldens tal om pedagogiska metoder, via socialstyrelsens översyn av behandlingsmetoder och annat, så accepterar vi med självklarhet underlaget eller synsättet som ”Scientismen” förespråkar. Kunskap och beprövad erfarenhet från 1000 -tals år tillbaka i tiden negligeras, liksom de allra senaste beskrivningarna av det vi kallar verkligheten, som grundforskningen presenterar, inte beaktas.

Det är ändå en spännande framtid vi går tillmötes nu i närtid, tycker jag. Då kommunikations möjligheterna förbättrats så snabbt och kommer att utvecklar sig ännu snabbare framöver. Se: ”Wikileaks” som exempel och annat som vi ännu inte sett. Människor runt om i världen, speciellt de som inte tillhör ”Dinosaurie generationen” över 30 år, använder webben och dessa nya former för kommunikation för att stämma av sina uppfattningar, omgående. De delar med också med sig om händelser, upptäckter, och funderingar i realtid.

Effekten av detta går naturligtvis att spekulera om. Någon form av helt annorlunda utveckling är i antågande. Min tro är att den ickevålds revolutionen (grundad på klokt användande av  ny teknik och medvetenhetsutveckling) kommer att vara positiv och byggd på helt andra uppfattningar om verkligheten, än de en snabbt minskande andel av mänskligheten fortfarande när. En verklighet som är en sammansatt, meningsfull helhet med självklart autonoma delar, vilka naturligt samverkar för det helas bästa och därmed via synergi effekter tar tillvara den inneboende kapaciteten i sig själva på ett mycket konstruktivare sätt än tidigare.

Så en ny värld är möjlig och förhoppningsvis kommer devisen” GO GREEN , BE CLEAN” ha en viss betydelsefull del i skapandet av denna nya sköna värld. ahritah.

MAKT eller MAKT!

Okategoriserade Inga kommentarer »

Vem har makten över dig och ditt liv? Är det du själv, eller är det dina föreställningar om världen, medvetna och omedvetna?

Den frågan ställer jag mig dagligen, speciellt när det hettar till inombords. När jag reagerar på andra människor, händelser i omvärlden, eller saker som jag själv är orsak till, typ en miss i planeringen, en olyckshändelse. Då tar jag ett litet kliv tillbaka i mitt medvetande, intar en observationspunkt, liksom utanför mig själv eller det som jag normalt betraktar som JAG.

Från denna utsiktspunkt, tittar, känner lyssnar jag nyfiket och uppmärksamt på allt kring just denna reaktion. Det som fick mig att reagera, reaktionen i sig själv och så trådar mig vidare längre in och finner ibland tydliga svar på varför det gick igång så. Ibland kommer jag vidare till komplex jag valt att ännu inte gå in i, ibland ännu djupare till helt nya saker som jag inte känner igen men som  uppenbarligen är delar av mig och som kan behöva synligöras.

Alla dessa olika inneboende  delar i mitt eget inre universum, finns där för att upptäckas i min takt, finns där för att ge mig mera kunskap om mig själv. Det försiktiga friläggandet, fram-borstandet av detta inre material, så som en arkeolog gör, är en framgångs faktor som ingen borde vara ovetande om. Den processen för mig fri, lite friare varje gång jag ger mig tillfälle att genomföra den, den utforskande processen. Den är absolut inte ett navelskådande, den är mycket starkt kopplad till mitt vardagliga liv, till handling i verkligheten!

Det bästa med allt är att jag själv bestämmer, när-var-hur och i vilken mån jag vill ta tag i något och aktivt bearbeta det, vänta ett tag och ta upp det senare igen, eller bara släppa det och gå vidare, kanske i vissa fall om det känns för tungt eller svårt att bära bara överlämna det jag finner, till det som är större än mig.

Makten över sig själv och ens egna processer är en gåva att ta emot och använda, klokt och omdömesgillt. Den makten är den enda eftersträvansvärda och faktiskt den egentliga makt som finns. All annan så kallad makt över andra, över tingen, över livet och döden, är rent illusorisk. Vi kan bara ha makt över vår föreställningsvärld och den makten är fantastisk, otroligt stor, om vi bara vill se och förstå det.

Kunskapen om livet, ditt egna, det större yttre, om allt som vi nu kan uppfatta och ta till oss via olika typer av referenser i yttervärlden, blir möjlig att skaffa, processa och välja ifrån, göra till sin, i den mån du  kan redera ut vad som är de föreställningar du medvetet beslutat dig för att ha och vilka föreställningar du ärvt, eller plockat upp från andra omedvetet.

Skillnaden är att bli medveten om vad som finns i dig, varför det finns där och hurudvida det tillför ditt liv någonting positivt, eller om det är funktionellt i relation till omvärlden. Dels omvärlden som den är nu med sina olika konventioner, samt som den skulle kunna vara från ett helt annat sätt att tänka.

Vill vi fortsätt att leva i en helvetesdröm, där livet går ut på att vara bättre än någon annan, hela tiden jämförande sig med andra och definierande sig själv genom andra och yttre omständigheter, eller vill vi leva i Himmelsdrömmen, där allt och alla hör ihop och naturligt samverkar med vartannat/varandra. Där nyfikenheten på hur andra har det, tolkar sin omvärld, tänker och lever är det vanliga. Det sistnämnda skapar ett  mer medskapande klimat, som leder till en oerhört mycket effektivare, naturligare och vackrare värld.

Jag vill hellre vara i denna Himmelsdröm, utan att för den skull bortse från att den andra tyvärr existerar, om så som en illusiorisk företeelse skapad av våra sinnen, individuellt och kollektivt. Just denna paradox, att vi lever nedsjunkna medvetenhets mässigt i en illusorisk helvetsdröm och samtidigt egentligen kan leva här och nu i en Himmelsdröm, gör det ännu viktigare att återta makten över oss själva, tolkningsförträde över vad vi är och hur livet är.

Jag vill detta och kommer att fortsätta på den egen-valda vägen utan upphåll. Makten över mig själv framför allt, inte över andra.

AUM, AUM, AUM.

Tahrirtorg känslan och sociala media som förändrings instrument!

Hjärtats politik, Okategoriserade Inga kommentarer »

Händelserna på Tahrirtorget, som underlag för en ny icke-territoriellt baserad konstituerad global nation.  En global samverkan med uppdaterade konstitutioner som  kan hantera de utmaningar vi står inför, klimat och miljöfrågorna, fördelning av resurser enligt skälighets principer, vilka väger in hela mänsklighetens situation ur ojämlikhets perspektiv, saneringen av och en progressiv reformering av  penningsystemet, ledande till en verklighets anpassad världsekonomi. Kan detta bli möjligt eller är det en alldeles för flummig tanke att lyfta fram i vår västerländska kultursfär? Globalt  sett behöver vi öka på samverkan mellan alla goda krafter, för att vårt habitat skall fortsätta av vara livsdugligt för oss människor.

Hurudvida man har någon speciell tillhörighet till religion, annan livsåskådning, politisk uppfattning, hudfärg, kön, sexuell läggning, är helt ovidkommande när det gäller den här frågan. Konkurrens mellan olika livsåskådningar om hur vi bör göra för  att komma till en väl samverkande helhet, alltså ett fungerande organ på planeten jordens yta, är inte rätt väg att gå. Vi har prövat detta och levt igenom tillräckligt många sådan system, med för majoriteten av de berörda katastrofala följder. Alla behövs och skall ges tillfälle och möjlighet att delta i denna kreativa process. En överlevnads process, men också en helt naturlig fortsättning på utvecklingen för mänskligheten som art på den här planeten.

Vi har nått vägs ände när det gäller användandet av hierarkiska system som strukturell lösning på samhällsorganisering. Liksaå är imaginära avgränsningar så som nationsgränser, kulturella gränser, och egentligen all form av separatistiskt grundade gränser mellan oss människor, inte längre funktionella i en global värld. Vi hör ihop och fungerar bättre om vi erkänner att vi alla är unika varelser, men egenskaper som i samverkan skapar viktiga synergi effekter, som kan ge svar på mängder av frågor kring hur vi bör göra. Lösningarna finns där hos individer som bygger denna kollektiva medvetenhet tillsammans.

Nya tankesätt som istället grundar sig på väl fungerande samverkan inom den helhet vi alla tillhör, vilket med nödvändighet behövs för att en organism , vilken som helst, Jorden, en kropp, ett organ, osv, skall fungera optimalt. Definitionen av detta nya tankesätt skulle kunna låta så här;  en fullt ut  holistisk och synergistsikt fungerande, på vi-känsla grundad  medvetenhet (enhetsmedvetande).

Vi mänskligheten börjar nu som art nå upp till den nivå i storlek/mängd runt 9-10 miljarder, som kan anses vara nödvändig för ta nästa steg i sin utveckling och därmed bli det fungerande och medvetet delaktiga organ som planeten jorden kommer att vara i behov av som självmedvetet väsen.

Ett redskap som nu mer och mer börjar användas vid kommunikation människa till människa  i ögonblicket och vilkens användning kommer att öka mycket snabbt, faktiskt rent exponentiellt, är mobil internet-trafik. Denna blir förmodligen en relativt viktig del i genomförandet av detta pågående paradigmskifte. Men en annan minst lika viktig aspekt när det gäller detta skeende, är det lika exponentiellt ökade intresset för medvetenhets utveckling/vidgning (ex:mindfullness)

Det vi i media sett och hört de senaste veckorna frånTunisien, Egypten och speciellt Tahir torget, kan betraktas ur dessa ovanstående beskrivna processer. Tiden är inne, det hela är igång på allvar och kommer förmodligen för oss vanliga dödliga människor, att te sig som en fullständigt otroligt och oförutsedd historisk utveckling.

Samma metoder och sociala media kommer att användas i vårt västerländska kultursammanhang och förändra även vårt samhällssystem. När och hur återstår att se, men att det bara är en tidsfråga står helt klart för den kloke, observante och med tidsflödet följsamme (som vandrar med tiden).

Slutresultatet blir en vackrare, jämlikare/jämställdare och roligare värld att leva i, då alla är med på lika villkor. Problem som naturligtvis kommer att kvarstå, blir till fortsatta utmaningar för oss alla. Men förutsättningarna för bara lösningar och stöd för dem som inte på ett eller annat sätt hänger med, blir bättre vid ett sådant skifte från ett tankesystem (dualistiskt grundat) till ett annat (helhets grundat).

Låt oss skapa nya Tahrirtorg och fylla dem med oss själva runt hela planeten. Det är nog nu med förtryck, ojämlikhet och destruktivt tänkande. Vi är alla vi och behöver inte vara satta i motsats förhållande till några mystiska okända farliga, andra dom där. Vi är dem vi väntat på och nu gör vi detta tillsammans!

Leve Tahrirtorg känslan! Den form av revolution som bygger på ”Inre Frid För Yttre Fred”

ahritah.

Sorg, sorgearbete och dödelsen som begrepp för beskrivandet av en naturlig process!

Okategoriserade Inga kommentarer »

Några ord om sorg och sorgearbete. Det är naturligtvis bra att låta alla inre skeenden få ta sin plats, hur de än uttrycker sig. Sorg som exempel på sådana inre skeenden är i vårt samhälle en process ofta satt på undantag. Det har i och för sig blivit bättre med detta nu för tiden. Vi är inte riktigt lika rädda för att prata om denna naturliga process som är en lika stor del av livet som livet i sig självt. Bland annat Elisabeth Kybler Ross har en hel del bra att säga om dessa saker. Läs gärna hennes böcker i ämnet.

Min kanske lite provocerande fråga blir ändå. Vem sörjer man egentligen, den som lämnat, eller sin egen ensamhet och rädsla inför den oundvikliga fysiska ”dödelsen”? Vårt samhälle har tyvärr under rätt så lång tid, distanserat sig från en av de naturligaste företeelserna i livet och som vi alla delar. Eckhart Tolle berör detta i sin bok, ”En ny Jord, ditt inre syfte”, i avsnittet om den största rädslan, eller en av dem vi har, vilken påverkar vårt sätt att uppleva existensen.

Döden, eller hellre ”dödelsen”, alltså istället benämnd som en process, har i vårt samhälle kommit att bli något undanskymt, dolt och vi betraktar oss nästan som om vi var odödliga tills det oundvikliga sker. När det faktiskt i själva verket är så att vi dör varje dag.

Vi har en ”dödelse” process inom våra kroppar, cellerna dör och nya skapas hela tiden och även i vår upplevelse av oss själva och våra identiteter (JAG). Varje morgon vaknar vi upp och första tanken är, jag… och så fyller tankarna på med vad det nu är. Vi återupprättar vår identitet igen och igen och igen. I och för sig efter mönster vi tagit med oss och som på något sätt styr detta ständiga återupprättande av jaget.

En vinkling av detta blir då att vi dör den lilla döden varje natt när vi sover och den stora döden när vi lämnar fysisk existens. Allt detta är naturligt i någon bemärkelse och inget annorlunda eller farlig som vi egentligen behöver frukta.

Sorge-processen är fin och bör vara fylld av vördnad för det stora livet och som skrivet ingenting att vara orolig för, den bara är och har sin mening för sammanhanget, utan att behöva skapa problem så som djupare depressioner eller liknande, för oss. Om den sedan ändå gör det, kan det vara bra att se på detta som en signal från oss själv till oss själva, för att få kunskap om saker/mönster inom oss som går att förändra.

Jag önskar alla som läser detta en nära upplevelse av livet och ”dödelsen” som företeelse möjlig att möta och klara av, genom att på ett balanserat sätt vara närvarande här och nu, utan att för den skull glömma bort var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Medveten närvaro, med öppna sinnen ger livet dess intensitet och en genuinitet, vilket kan skapa nya sätt att se på världen.

Dessa lite filosofiskt färgade tankar när jag och vill inte trycka på någon annan. Var och en äger sin egen sanning, men att dela med sig om sådana här funderingar mellan oss, kan skapa utveckling och möjligheter till nya positiva mönster och även leda till viktiga paradigmskiften.

I Sanning, Ljus och enkelhet, ahritah.

Hälsofrämjande verksamheter ett vinst koncept!

Okategoriserade Inga kommentarer »

Vad är hälsofrämjande arbete egentligen?

Den frågan är bra att ställa sig då och då. Det handlar om att inta ett speciellt förhållningssätt när man bedriver verksamhet, vilken som helst. Verksamhetens synas utifrån speciella indikatorer som, arbetats fram ur ett hälsofrämjande synsätt. Hälsoekonomiska beräkningar som får sätta avtryck, vid framtagande av budgetförslag är en annan viktig och framsynt sak att göra.

Vinsten av att arbeta hälsofrämjande är inte så lätt att visa i ett kort perspektiv, men visar sig långsiktigt vara en absolut nödvändig och helt riktig väg att gå, om vi vill nå till en, ur miljö, socialt och ekonomiskt hållbar och jämlik/jämställ, bättre verksamhet.

I mitt eget fall som politiskt förtroendevald i i en Hälso- och sjukvårdsnämnd, närmare bestämt HSN 4 (mellersta Bohuslän), har jag förstått att detta kommer ha en stor betydelse för hur vi skall klara av att finansiera alla de behov som finns i vårt område. Kostnaderna för vård och omsorg ökar, skatter satserna kommer inte kunna täcka dessa kostnader, om vi skall hålla en fortsatt rimlig nivå på den skatt vi ålägger våra regioninvånare.

Lösningen är naturligtvis ett effektivare användande av våra professioner, vidareutveckling av samverkan mellan alla berörda parter. Men också ett ordentligt tillskott av resurser till folkhälsoarbete och hälsofrämjande hälso- och sjukvård.

Våga tänk långsiktigt, friskt, och grönt, för en sundare och helare befolkning, som då i sin tur frigör resurser till dem som verkligen behöver dem!

Sommar följetongen, ”Hon som såg allt!”, avsnitt 112-166.

Prosa Inga kommentarer »

Sf 111 PUB

Resan inom, liknade på intet sätt resandet i den vanliga världen, mer än att intryckens symboler till stor del var hämtade från den. Även andra, helt annorlunda företeelser förekom. Ovanliga och svåra att beskriva och ändå, inte för inte, viktiga att lära känna och bemästra. Det var som om, hann Mona med att kort reflektera över, ge sig ut på en upptäcktsfärd i en 4-5-6 dimensioner-värld.

Sf 112 PUB

Tiden och rummets enkla koordinater fungerade inte har. Sinnen som till vardags var brukbara, räckte inte till. ”Inside the Donut”, var en fras som nämnts i något SF magasin Mona läst vid tillfälle. Innebörden var inte tydlig för henne, med den låg inom räckhåll för medvetandets utsträckning. Allting var nytt och spännande, lockande nyfikenheten till skapande som inte fått uttryck förut.

Sf 113 PUB

Så pågick större delen av bussturen för henne, i ett inre resande och tillstånd vilket öppnade för intensivt rekapitulations arbete. Sanningen att säga, föreföll det sig som om krafter inte möjliga att härleda från denna delen av verkligheten, var verksamma. Dock inte utan hennes medgivande från andlig nivå. Läget krävde detta, tiden snabbades successivt upp. Reaktion i yttervärlden var att vänta.

Sf 114 PUB

Allt som skulle uppnås, nödgade användandet av särskilda åtgärder. En var att färdas i andra dimensioner, via flygandets teknik. Medvetet drömmande skapade förutsättningar för det. Mona njöt dock av upplevelsen i fulla drag, eller var det egentligen Mona som gjorde det? En annan del av henne, en större del, närmare bestämt en änglalik varelse, började bli tydlig och dess namn var…

Sf 115 PUB

Vimanaum, en solängel, i esoteriska skrifter också benämnd Augoides. Detta aggregat fungerade som kommunikatör mellan anden och kroppen, så länge kroppen inte kunde härbärgera anden fullt ut. I mera traditionellt religiösa kretsar benämndes den själen. Monas första möten med denna del av sig själv hade varit små otydliga reminiscenser under uppvaknandedrömmar, när hon var barn.

Sf 116 PUB

Denna solängel gästade varje inkarnerat väsen efter att individualiseringen inträtt. ängeln fungerade som stödfunktion och ingick en överenskommelse rörande syfte, mål och mening, innan en tillfällig symbios inleddes. Hur länge den symbiosen varade, avgjordes av väsendets utvecklingstakt från individualisering till fullt uttryck av nästa nivå. Den mänskliga principens.

Sf 117 PUB

Lätt förvånad vaknade Mona plötsligt till, när bussen stannade. Utanför tornade bergsmassiven upp sig. En liten öppen plats tog emot resenärerna, när de klev av bussen. Dorfenmauer verkade vara namnet på stället. Snart stod det klart för henne att resan nu skulle ta en annan vändning. Här behärskade hon inte språket. Men det spelade ingen större roll. Sådana mindre hinder gick att lösa.

Sf 118 PUB

Andra medel för kommunikation behövdes och Mona drog sig undan en bit från de andra. Hon behövde utrymme för en kort meditation. Framhämtande av lämplig gåva för ändamålet behövdes. Stillheten sänkte sig över henne, fokus flyttade till lugn fråga inåt, vad ger du mig tillgång till Vimanaum? Ännu en gåva tog sin naturliga plats i hennes sinne och lite senare talade hon bred platttyska.

Sf 119 PUB

Hon bokade ett enkelrum för två nätter och fick nyckel till rum 53. Förde sig rakryggat upp för trapporna till rummet, låste upp och kom in till ett fantastiskt vackert lite bonat tillhåll. Balkongen bjöd på en förträfflig vy över alplandskapet. Luften var frisk och fyllde hennes lungor till bristningsgränsen vid varje andetag. Det var som om luften sökte sig in av egen kraft och ökade på energinivån i Mona.

Sf 120 PUB

Tacksamt andades hon starkt och medvetet in denna luft. Synade utsikten från höger till vänster och tillbaka. Allt stämde på ett sätt som nu började bli vant för henne att uppleva. Synkronisiteterna var sedan länge vardagsmat och allting normalt enligt de egna parametrarna. Skillnaden nu mot förr var att hon litade på dem. Allting skötte sig precis som det skulle och var mycket gott.

Sf 121 PUB

Här låg vägen ut i den naturliga miljön. De grönskande dalarna mellan vittoppade fjäll, bjöd in till vandring och kontemplation. Mona lånade trunk och tillbehör, för ett par dagars tur ut i det vilda, men samtidigt lockande landskapet. Tidig morgon, innan någon annan vaknat, gav hon sig av upp bland bergen. De hade egennamn, det hade hon hört för länge sedan. Alla kallades vid egennamn av ortsbefolkningen.

Sf 122 PUB

Apu någonting, var en variant som stammade från Sydamerika. Makt låg inbakad i namnen dem själva. Sådant var en viktig faktor för människor som levde nära och direkt av naturen. De hyste stor respekt för allt levande, stenar, gräset, alla djuren och modern som sådan. Gaia var hennes namn och bergen på hennes yta representerade stabila minnen. Bärare av kunskap och makt var de.

Sf 123 PUB

Solen visade precis skulten över horisonten och dimmorna lättade så smått. Det var som gjort för långfärds vandring och hon sneglade med ett tacksamt leende på läpparna mot solskivan. Den segade sig upp på den turkosblå himlen. Små luddiga molntussar målade sig själva vita, i ett försök att fullborda den idylliska bilden av ett alplandskap i uppvaknande. Allt verkade morna sig ett tag till.

Sf 124 PUB

Senare skulle det visa sig att den, moder natur hade helt andra sidor att presentera. Mona gav sig hän in i detta för henne nya och än så länge helt oskyldiga möte med den gröna, sköna sidan av skapelsen. Något annat kunde hon redan ana, att där fanns en önskan att visa sig för den nyanlända. En subtilare närvaro av både mörker och ljus, i evig dans kring människans boningar och närområden.

Sf 125 PUB

Länge hade människan trott på och även delat samvaro med naturens mer transparenta väsen. En sorts vilande fredlig samvaro på näst intill lika villkor. Överenskommelser fanns då och bröts de hände ting som ingen kunde förklara. Därför pågick under dessa tider ceremonier och spel som kunde härledas till just dessa respektfulla traktat mellan småtingen och stortingen. Att gå till tinget var viktigt.

Sf 126 PUB

En händelse som från början inte alls var enbart en mänsklig angelägenhet. Under tider som förflutit ändrades dock förhållandena och minneshållarna, så som berg, träd och andra, förlorande kontakten med de stora. Alla självklara möten som uppstått, blev glömda och förpassade till sagornas och myternas värld. Konungar och drottningar, prinsar och prinsessor, samt de

Sf 127 PUB

fablernas omskrivna oknytt och dylikt, hamnade under det omedvetnas tröskel. Så synd tänkte många och dog lite mera i sin fantasi. Mona kände igen sig i detta och den lilla mini sagan hon just kommit i kontakt med, påminde henne om att hålla sig öppen, trosviss och nyfiket betraktande, när den här vandringen nu tog sin början. Den nakne Pan kunde anas lekande tafatt bland träden.

Sf 128 PUB

Andra naturväsen låg i bakhåll för känslorna lite här och var. Det var en riktig lisa för själen att ta denna färd in i det okända. Där inne någonstans fanns platsen hon sökte för tillfällig ro och stillhet. Kanske också möjlighet till svar på en del av de obesvarade frågor hon hade. Mona kände från sitt innersta djup och i kontakt med hela verkligheten, hur meningsfull denna naturvandring skulle bli.

Sf 129 PUB

”Knulp” den vandrande sökaren, en intressant figur, dök kort upp i ett frasserat minne, utan att förvåna Mona. Ännu ett av de många spratt det undermedvetna oförhappandes bjöd på. Sagorna författade genom tiderna, hade mycket att erbjuda den som villigt öppnade sig för sådana reminiscenser från minnes banken. De hade alla material från det som samlats i det undermedvetnas reservoar.

Sf 130 PUB

Denna fras från någon förmodad berättelse, hade att göra med dagens kommande händelser. Det var Mona säker på, så brukande och hade det visat sig vara, extremt mycket de sista dagarna. Mannen kallad ”Knulp”, en sökande men obekymrad vandrare, gick sin egen väg framåt och såg allt. Just denna extravaganta egenskap, föll det henne in, var precis det Hassan hade talat om.

Sf 131 PUB

Seendet av allt, inkorporerande även de dimensioner normalt ej uppfattbara för de mänskliga sinnena. En uppmärksamhets fråga helt enkelt. Var har du ditt fokus, hade Hassan frågat henne. Först förstod hon inte frågan, sedan började hon ana, för att till slut förstå och sedan se. Det handlade inte om det visuella sinnet, utan om ett seende bortom den illusoriska verkligheten.

Sf 132 PUB

Något man kunde börja använda genom att vara i ett förändrat sinnestillstånd. Över tid ökades förmågan att förlänga varandet i detta tillstånd. Helheten blev upplevbar och möjlig att tolka, en helt ny kognitiv förmåga. Hassans lugnande stämma, tydliga förklaringar hade hjälpt henne att landa i denna nya form för perception. Just detta seende ägde också figuren ”Knulp” i sin historia.

Sf 133 PUB

Han var en av flera fascinerade typer i böcker författade av Herman Hesse. Mona hade i unga år råkat få syn på ett av hans verk. Det beskrev en vargpersonlighet som genomgick väldigt dramatiska förändringar i sin personlighet. Sen föll sig ytterligare några av hans utmanande litterära skapelser, i hennes händer. Hon läste dessa och nyfikenheten på andras tolkningar av världen, ökade betydligt.

Sf 134 PUB

Den vandrande ”Knulp” var nog ändå den som hade tilltalat henne mest och som nu naturligt nog dök upp i minnet. Egenskapen att tillitsfullt vandra vidare, rakt igenom alla yttre omständigheter, med obrutet gott humör och som narren oskyldig uppsyn, inspirerade. Nu nalkades en mitt i verkligheten erfarenhet, som på flera sätt liknade den gode ”Knulpens”. Mona stegade ut i naturen, fri och glad.

Sf 135 PUB

Ett varmt välkomnade susande, hördes från de murriga lövprydda träden. Marken luktade fukt och kvinnodoft, sniglarna kröp åt sidan för henne och skogens ande suckade belåtet åt  hela saken. De var inte bortskämda med sådan besökare. Annat hade de varit för tider sedan. Mona kände det och sände en hjärtlig hälsning och samtidig önskan om förlov att besöka detta ljuva habitat.

Sf 136 PUB

Hon bemödade sig om att sända på alla frekvenser hon hade tillgång till. Kontakten var ögonblicklig och stor, eller vid kanske man skulle säga. Ett myller av tankar och känslor mötte henne, somliga lätt igenkännbara, andra nya och lite svårare att förstå, på grund av dialekten. Men budskapet var det samma från alla håll. Välkommen du stora, vi hälsar dig med vördnad och lycka, hit till oss alla.

Sf 137 PUB

Dragen till glädjens rand och smått förlägen, på grund av ovanan att vara så okejad av omgivningen, lät hon en tår eller två droppa ner på marken. Omedelbart gronade sig ett par blad där tårarna fallit, tvinnade sig uppåt till i höjd med hennes läppar och gav Mona en grön, frisk skogskyss. I denna natur kunde allt hända, om man bara valde att se det som det var. Sant för den som såg.

Sf 138 PUB

Efter det mottagandet ökade hon steglängden och vandrade neråt ett system av backar. De ondulerade sig fram och tillbaka i sitt lopp. Mikadorna slöt upp, bjöd på underbara melodiska slingor, spelande sina tunna gnidande ben. Längre in från skogens djup hördes ett dovt vackert något, trummade takten. Basar och basuner syntes inte till, men de saknades inte. Det var nog med denna serenad.

Sf 139 PUB

Sångspel och skinande små balett ensembler kantande Monas rumlande resa in i djupskogen. Det gröna skiftade från ärt till mossgrönt och ”John Bauers” målade skildringar kunde mycket väl beskrivit både stämningen och synintrycken. Alla möjliga och omöjliga väsen tog tillfället i akt att visa upp sig. Sniffa lite på den förbipasserande stora och hennes annorlunda doftande aroma.

Sf 140 PUB

Solen steg snabbt mot himmelsmitten och värmen ökade. Inne i skogens skuggade rum, lekte strålar tafatt med allt och alla. Värmen var fuktig och turligt nog drog det fram friska fläktar med jämna mellanrum. Andningen fanns där och skogens ande såg till att dess innevånare hade en trivsam livsmiljö att vara i. Det hade alltid varit så och Mona som tillfällig gäst värdesatte upplevelsen.

Sf 141 PUB

Men mörkret ökade ju längre in i den sagofyllda världen hon kom. Solens värmande och upplysande strålar skuggades av det allt tjockare lövverket hos de stora höga trädindivider som bebodde alpskogen. Vandringen till rytmen av okända trummande takter var en sublim och samtidigt utmanade sak för Mona. Osäkerhetsfaktorn och upplevelsen av att inte ha full kontroll utsatte Egot ordentligt.

Sf 142 PUB

Det, Egot behövdes ständigt utsättas och ifrågasättas, för att inte den viktiga självkännedoms processen skulle stagnera. Trummorna gjorde susen just nu och Mona log tillfredsställd med detta ett lite snett smil, fortsatte skälvande sin vandring in mot skogens djupaste mitt och samlingsplats. Det skulle hållas ting igen, ett ting som varit så efterlängtat och nu skulle bli av.

Sf 143 PUB

Saker och ting var två helt olika saker i den här delen av världen. Ta på grejerna vägde lätt när skogens ande och alla dess väsen lekte med varandra. Det förkom ingen strid på allvar, vare sig mellan de grupper av andligt differentierade väsen som bebodde denna plats, eller naturens lite långsammare vibrerande träd, gräs och stenar. Alla trivdes och såg med milda sinnen på varandra.

Sf 144 PUB

Det som benämndes ting var i sig en egen sfär för möten. Just det, en sfär och inte en cirkel. När något av vikt skulle dryftas, skedde det alltid i förnämlig anda. Samlingarna kunde vara förlagda till någon vacker glänta som ansågs passande för tillfället. Men det förkom också möten i någon av de andra parallella världarna de medvetet levde i. Dessa gånger behövdes ingen fyskisk plats.

Sf 145 PUB

Tingsfriden rådde alltid, sanningarna flödade fritt och ömsesidigt. Det frågan gällde uttrycktes i energimässig ordning och svaren om de kom, uppstod i det mellanliggande området. Sfärens mitt fungerade som samordnade faktor, där den gemensamma meningen formades. När en sådan blivit geometriskt fastställd, materialiserade sig denna gemensamma överenskommelse som en för alla gällande sanning.

Sf 146 PUB

Drivkraften för dessa möten var det stora VI-et. Andra vinklingar försvann naturligt bort i vindens renade andning. Mörkare områden i deltagarnas sinnen de inte lyckats hantera, offrades ner i moderjordens sköte. Hon, Gaia tog väl emot dessa och lät dem omvandlas i sitt tvådimensionella. Så brukades allas särskilda egenskaper och förutsättningar för bästa resultatet ökade, när kretsloppet omslöt alla.

Sf 147 PUB

Mona kunde erfara detta omslutande mycket påtagligt ju längre in mot skogens mittersta hon kom. De dunkande trummande rytmerna ökade i volym och drog i henne. Fötter och armar, ja hela kroppen rycktes in i extasen av att röra sig mot detta något och av makt fyllda centrum. Samtidigt lyssnade hon uppmärksamt inåt på sina egna signaler. Tydde dem efter bästa förmåga. Såg sig själv liksom inifrån och ut.

Sf 148 PUB

Mitten i henne själv och mittpunkten i denna magiska skog, resonerade med varandra. Tunnlar öppnades mellan dessa båda centrum och varat visade sig glimtvis. Med otroligt skärpta 6-7-8 sinnen närmade sig Mona i en sista ansträngningslös ansats, den sfäriska samlingsplatsen för huvudtinget. Tiden var inne nu för möte med stort M. Där framför henne öppnade sig en fantastisk synvilla, så kändes det i alla fall.

Sf 149 PUB

Träden välvde sig stora och levande i all sin mörka grönska över dem som samlats. Väsen visade sig som hörde hit, bockdjur, småttingar, enerikingar av olika slag, trattfolk och en uppsjö av mer eller mindre otroliga arter. Förutom de vanligtvis synliga djuren, kunde Mona också urskilja andra subtilare, dimlika och rent energetiska skapelser. Dessa sistnämnda uppträdde som i ljus darrande orber.

Sf 150 PUB

Färger representerande både deras känslolägen och ursprung spelade längs med regnbågens skala och bortom den. Infra och ultra dimensionerna var där. Alltinget vibrerade med ett summande ljud, som lät humhumhum. Ett stigande och sjunkande vibrato, på väg mot den ultimata energikaskaden. Hon stannade, tog in scenen. Väntade på något som skull ge signal, eller visa henne vad att göra nu.

Sf 151 PUB

Högt över dem alla virvlade sig den största vortex Mona någonsin skådat. Den sträckte sig så långt upp det gick att se. Formade en rörlig omvänd dubbelpyramid och försvann rakt ner i jorden, alldeles i mitten på tingsplatsen. Området runt omkring vibrerade av kärlek och styrka. De närvarande hummade, alla på sina egna mål, med i en yantrisk formel, den rätta välkomst hymnen. Alltets adept landade.

Sf 152 PUB

I denna skrud klädd, var alltets adept endast synlig för översinnligt medvetande. Monas träning och öppna hjärta gjorde att hon kunde se och uppskatta det hon såg. Lysande och omöjlig att placera in i någon kategori, stod detta överjordiska väsen där mitt ibland dem och förmedlade kunskap, sitt lugna rofyllda pulserande och en stilla känsla av deltagande. Mona tog emot, tog emot och log med ögonen.

Sf 153 PUB

Runt hennes personliga aura drog sig de andra närmare varandra. Samlingen sökte en gemensam gruppexistens och dess uttryck kunde inte förklaras eller beskrivas med jordiska termer. Den måsta bara upplevas, ett enighetsskap som alla bidrog till, genom att fritt dela med sig av sina egenskaper och erfarenheter. Det som uppnåtts under vistelsen på denna planet samlades i en enda stor konceptboll kring adepten.

Sf 154 PUB

Mona lämnade sin perifera position och stegade rakt in i mitten av denna nya medvetenhet. Mötte i en öppen och vidgad blick, Alltets adepts närvaro.  Endast ett ögonblick tidigare hade varit så naturligt och kärleksfullt. Den första övergången från begränsad verklighets uppfattning, till ett nytt tillstånd, den som Mona erfarit med Hassan den Solprydde. Men den gången var bara som en fin försmak i jämförelse.

Sf 155 PUB

Hassan´s anlete och andra från äldre tiders möten, vilka Mona inte tidigare haft medvetna minnen ifrån, dök upp och passerade revy under närvarotiden med sinnesroväsendet. En känsla av igenkännande och förlåtelse, spreds inom henne och sagan var all. Hon höll båda sina fysiska ögon och hela sitt egna sinne öppet och klarseende, som en betygelse för att invigningen verkligen skedde.

Sf 156 PUB

Hon såg allt, hon Mona, var nu en av dem som gjorde det de skulle utan annat ifrågasättande, än om det var ett sant tjänade av alltet. Adepten, skapade tillträde till kända och okända dimensioner. Sjöng sin glimrade sång, AUM och AUM igen. Tonandet var inte bara överjordiskt, utan högre, större och mer omfattande än så. Alla sjöng, tonade, hummade och hela platsen för detta ting såg det som skulle ses.

Sf 157 PUB

Någon yttrade plötsligt ett ord för henne att höra, ett visdomsord. Det var inte en röst, utan mer som en förnimmelse av förädlad förmedling. Viktiga saker att uppleva och göra till sitt. Kropparna, de subtilare än den fysiska, som Mona tidigare endast anat och antagligen i barnaåren känt av, gjorde sig påtagliga och så att säga påtagbara. Väldigt svåra att beskriva och känna av, mitt i vardagens normaliteter.

Sf 158 PUB

Hon kom ihåg från när hon var liten och skulle sova, hur kroppen ibland kändes annorlunda, liksom ofantligt stor som en jättes och hur en pytteliten rörelse med fingret blev som om Gulliver låg där i sängen och skrapande med det över en åker i lilleputtlandet. Första gångerna var detta skrämmande för henne. Så småningom vande och lärde hon sig att leva med det. Senare kom små antydande förklaringar.

Sf 159 PUB

Nu i detta ögonblick visste Mona vad det hela handlade om och tog emot i lugn förvissning om nödvändigheten av den nya kunskapen om och medvetandet kring, hur man använde sig av dessa lättare och snabbare vibrerande kroppar. Lektionerna gavs i en särskild ordning, där varje kropp från den fysiska via de andra, beskrevs och namngavs. Antalet berörda kroppar i detta läge kände Mona inte till.

Sf 160 PUB

Antingen hade hon redan denna kunskap inom sig och den blev tillgänglig för henne nu, då hon tryggt kunde härbärgera den, eller så lyftes den fram från detta Universums djupaste minnesbanker, av Adepten. Vilket det än var så skedde det i stillhet och med en klar intention, som samtidigt fick allt att falla på sin rätta plats. Den visaste av dem alla fanns där och gav sitt stöd, allt enligt helig instruktion.

Sf 161 PUB

Första namnet som kom till henne var ”Sensin”, en maskulin energin i den duala eterkroppen, den andra ”Deniene”, representerade feminin energin i samma kropp. De båda stöttade hälsan och energiflödena i eterkroppen, samt utvecklandet av balansen mellan de maskulina och feminina principerna. Denna balans har i vår värld stor betydelse för fortsatt meningsfull andlig utveckling.

Sf 162 PUB

Nästa bestämda namn var ”Interah”, vars ansvar låg över emotionalkroppen. En oerhört rörlig och av färger sammansatt blandskapelse. Svår att tyda och stadd i ständig förändring, stormade det ofta i detta agregat. De mesta av det kaos hon upplevt i de liv hon levt, hade sin orsak ur denna kropps ostyrlighet. Otaliga negativa, själviska interaktioner med andra väsens Egon, stammade från här.

Sf 163 PUB

Ännu ett namngivande av den kropp vi kallar mentalkroppen, formade sig. ”Dorfan” löd det, ljudligt uttalat i alla fall. Det var möjligt att i denna kropp studera tankar och idéer som geometriska figurer. Den hade också en stark koppling till den tidigare omnämnda emotionella. De verkade ömsesidigt påverkande varandra och skapade tillsammans ett stort hinder för det mänskliga uppvaknandet.

Sf 164 PUB

Solängeln som följt henne sedan urminnes tider, hade också ett namn. Det var ”Umanaum”, åldrigt, med härstamning från långt bortom tiden och rummet. Denna ängels uppgift var att stödja och fullfölja sin egen utveckling, samt ödmjukt övervaka adepten den var andligt kopplad till. Sin egen kraft fick den inte utan tillstånd förmedla eller via sin adept använda och gjorde heller aldrig så.

Sf 165 PUB

Sådan kosmiska principer rådde i detta universum och förmodligen i andra likaså, även om de antagligen var annorlunda utformade i dessa. Det hela gestaltade sig på många olika sätt, som om Detet behövde experimentera när det intog den tunga fysiska materien. Sist gav sig en inte egennamns satt andlig varelse till känna. Dess namn kunde bara översättas till mänskligt språk med orden, ”Närvarons Ängel”.

Sf 166 PUB

Inom ängelns stora kropp levde och förde sig alla de andra. Här inom försiggick allt känt skapande under det tidevarv Mona och många fler befann sig i. Rummet var oändligt och fyllt av multipla dimensioner, ingen av dem mätbar med fysiska instrument, eller ens det vanliga sinnet. Det var lönlöst att försöka och enda vägen till erfarenhet i denna sfär var genom den inre resan. Den som startade i tredje ögat.