Sorg, sorgearbete och dödelsen som begrepp för beskrivandet av en naturlig process!

Okategoriserade Kommentarer

Några ord om sorg och sorgearbete. Det är naturligtvis bra att låta alla inre skeenden få ta sin plats, hur de än uttrycker sig. Sorg som exempel på sådana inre skeenden är i vårt samhälle en process ofta satt på undantag. Det har i och för sig blivit bättre med detta nu för tiden. Vi är inte riktigt lika rädda för att prata om denna naturliga process som är en lika stor del av livet som livet i sig självt. Bland annat Elisabeth Kybler Ross har en hel del bra att säga om dessa saker. Läs gärna hennes böcker i ämnet.

Min kanske lite provocerande fråga blir ändå. Vem sörjer man egentligen, den som lämnat, eller sin egen ensamhet och rädsla inför den oundvikliga fysiska ”dödelsen”? Vårt samhälle har tyvärr under rätt så lång tid, distanserat sig från en av de naturligaste företeelserna i livet och som vi alla delar. Eckhart Tolle berör detta i sin bok, ”En ny Jord, ditt inre syfte”, i avsnittet om den största rädslan, eller en av dem vi har, vilken påverkar vårt sätt att uppleva existensen.

Döden, eller hellre ”dödelsen”, alltså istället benämnd som en process, har i vårt samhälle kommit att bli något undanskymt, dolt och vi betraktar oss nästan som om vi var odödliga tills det oundvikliga sker. När det faktiskt i själva verket är så att vi dör varje dag.

Vi har en ”dödelse” process inom våra kroppar, cellerna dör och nya skapas hela tiden och även i vår upplevelse av oss själva och våra identiteter (JAG). Varje morgon vaknar vi upp och första tanken är, jag… och så fyller tankarna på med vad det nu är. Vi återupprättar vår identitet igen och igen och igen. I och för sig efter mönster vi tagit med oss och som på något sätt styr detta ständiga återupprättande av jaget.

En vinkling av detta blir då att vi dör den lilla döden varje natt när vi sover och den stora döden när vi lämnar fysisk existens. Allt detta är naturligt i någon bemärkelse och inget annorlunda eller farlig som vi egentligen behöver frukta.

Sorge-processen är fin och bör vara fylld av vördnad för det stora livet och som skrivet ingenting att vara orolig för, den bara är och har sin mening för sammanhanget, utan att behöva skapa problem så som djupare depressioner eller liknande, för oss. Om den sedan ändå gör det, kan det vara bra att se på detta som en signal från oss själv till oss själva, för att få kunskap om saker/mönster inom oss som går att förändra.

Jag önskar alla som läser detta en nära upplevelse av livet och ”dödelsen” som företeelse möjlig att möta och klara av, genom att på ett balanserat sätt vara närvarande här och nu, utan att för den skull glömma bort var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Medveten närvaro, med öppna sinnen ger livet dess intensitet och en genuinitet, vilket kan skapa nya sätt att se på världen.

Dessa lite filosofiskt färgade tankar när jag och vill inte trycka på någon annan. Var och en äger sin egen sanning, men att dela med sig om sådana här funderingar mellan oss, kan skapa utveckling och möjligheter till nya positiva mönster och även leda till viktiga paradigmskiften.

I Sanning, Ljus och enkelhet, ahritah.




Skriv en kommentar