”Hon som såg allt!” Avsnitt Sf 167 – 222.

Prosa Kommentarer

Sf 167 PUB


Om någon ändå gav sig in på ett försök att beskriva hur denna stora ängels värld kunde te sig, användes beskrivningar liknande denna. Den bestod av något som kunde liknas vid flytande kristallisk materia. Denna materia var genomträngd och verkade uppbyggd av energitrådar, ett slags i geometriskt byggda nätverk glimrande blåkopia, för alla andra långsammare vibrerande och tyngre materiella världar.

Sf 168 PUB

Hen, Närvarons Ängel, hade sitt ursprung från tidigare kedjor i den planetära utvecklingen. Miljontals år bakåt i den linjärt mätta tiden. Då ännu inte fysiskt materiellt inkarnerade andar, befolkade systemet. Den ljuva men intensiva skapelseperioden mindes ingen nu levande själ med lätthet. Dock fanns även dessa minnen programmerade och nåbara, där någonstans inne i sinnenas reservoar.

Sf 169 PUB


Alla dessa namn på andliga kroppar som nu Mona förstod att hon bar med sig i livet, hade ingen tydlig innebörd för henne. Det skull komma över tid och med fortsatt andligt praktiserade. Information om sådana ting fanns naturligt bevarad inombords, men också möjlig att hitta i olika referenser ute i världen. Ytterligare en möjlighet var att observant notera de synkrona händelserna i livet.

Sf 170 PUB


Tolka deras ofta i flera lager dolda innebörder och sammankoppla detta med den egna inre kunskaps källan. Minst 53 sådan budskap fanns inbäddade i hennes cellminnesbank. Det hade Hassan avslöjat vid någon tidpunkt under deras tillfälliga himmelsfärd. Han hade också förmedlat andra för henne viktiga saker att minnas, nycklar till dolda områden där mer kunskap stod att finna.

Sf 171 PUB


En verkade ha handlat om hur den mänskliga principens kausala energikropp formades. Detta återstod dock att möta vid rätt tillfälle och på rätt på plats i tiden och rummet. Nu såg hon de omgivande energivarelsernas önskan att fortsätta det som pågick här på tingsplatsen. Mona bytte fokus och slöt upp med hela sitt medvetande och deltog åter fullt ut, i att slutföra denna kollektiva invigning.

Sf 172 PUB


Marken runt henne och alla deltagare i denna ceremoni vibrerade, höjde sig och sjönk igen i en rytmisk andande rörelse, ackompanjerad av trummorna och hummandet. Det öppnade sig alldeles i mitten för att modejorden skulle kunna ta emot alltets adept och sluta det förbund som slöts vid dessa större invigningar. Heliga sånger bröt ut när han försvann ur deras åsyn och så kom stillheten.

Sf 173 PUB


Ingen sång, eller annan ljudkälla hördes längre. Kvar var bara närvaron av alla väsen, vilka knappt var urskiljbara längre och Mona som kände en böljande värme stiga upp genom kroppen hela vägen från rottrådarna, djupt förankrade neråt och upp till den ovanför huvudet lysande och roterande stjärnan. En mild, god värme lyfte hennes sinne ovanför vanliga verklighetens nivå och perspektiv seendet tog över.

Sf 174 PUB


Så erupterade allting i ett enormt oragstiskt crescendo, marken skälvde, ny förening var uppnådd ännu en gång. Han, Alltets adept och hon, moderjorden Gaia, svepte förbi dem uppåt mot skyarna ovanför deras huvuden och vidare långt, långt bortom. Så återfick  platsen sin naturliga form. Mona var ensam igen, utan något annat synbart runt omkring. Det var som ingenting nyss hade hänt här.

Sf 175 PUB


Men hon kunde känna de andra genom märg och ben och på så sätt gav de alla ifrån sig ett unisont far väl. Sedan var skogsljuden där igen, fågelkvitter, prasslet i buskar och markhålor, vindens sus i de stora trädens bladverk. Mona sjönk tillbaka ner på marken, intog en passande yogaposition, gjorde några mudrur för att stabilisera sig och lät återgången till det dagliga sinnestillståndet bli ett faktum.

Sf 176 PUB


Stillheten var magisk och perfekt för en stunds rekapitulation, samt integrerande arbete. Mona sökte upp ett av de största träden, kontaktade dess andeväsen och lät allting som borde göras, ha sin gång. Dessa stora långsamt levande väsen gav inte alltid frivillig tillgång till sina minnesbanker och rekapitulerande egenskaper. Men den invigning som nyss skett, gav Mona en naturlig fribiljett till detta.

Sf 177 PUB


I en helt naturlig vridande rörelse av huvudet från höger till vänster och tillbaka, fördes minnen som var i behov av genomgång, fram till hennes dagsmedvetande. Andningen följde vridningarna in och ut i en korrelerad takt. Processen pågick under några timmar tid, fast hon upplevde det som att tiden stod still. Sanningshalten behövde bedömas och vikten av dem, så att sorteringen fungerade väl.

Sf 178 PUB

Antalet minnes komplex var högt och de visade sig alla i komplicerade mönster, färgfyllda och blandade med dofter, vilka uppenbarligen aktiverande de känslointryck som frammanade  varje minne. En del hörde till nuet, andra härstammade från längre tillbaka i tiden och hade tydligare karmatiska kopplingar än de nyaste. Men även här fanns ett observandum, att tänka på när det gällde bedömningarna.

Sf 179 PUB


Gammalt och nytt var ju i sig en illusorisk uppfattning om tiden. Mona hade levt avstängd och separerad så länge från den verkliga verkligheten, att hon lätt återgick till linjär tidsuppfattning. Då blev perspektivet för begränsat och uttrycken för lagring av minnen färgade av det dualistiska sättet att se på saker och ting. I den helare världsbild Mona nu höll på att göra till sin, fungerade inte detta.

Sf 180 PUB


Där behövde alla delars ömsesidiga beroende och påverkan på varandra, räknas med. Helheten vare sig kompromissade med eller kategoriserade sin verklighet, den endast var som den var och alla delarna fungerade i perfekt samklang med varandra. Vad som sedan hände, när den fria viljan skänktes som en villkorlös gåva från den outsägliga källan, till alla dess mindre delar, kunde inte förutses.

Sf 181 PUB


Detta var kanske också meningen med det hela, eller som man skulle kunna säga, ”alltets vägar äro outgrundliga”, men perfekta och ständigt nära sina älskade. När Mona suttit i djup kontemplation så länge som hon trodde det behövdes, somnade hon till. Så hördes ett viskande i hennes öra. Det lät som små klämtande tibetanska klockor och upprepade sig, lockande hennes uppmärksamhet.

Sf 182 PUB


Mona öppnade ögonen sakta och såg en gestalt sitta huk, precis framför henne. Gröngula skimrande ögon tittade tillbaka. Där utan ett ögonblicks undvikande och med en rättfram uppsyn, stod Pan i sin alldeles egna skapelse. Ansiktet var prytt av ett glatt leende, inte otäckt alls trots de lite vassa tänderna. Öron spetsiga om om de vore ett kattdjurs, höll en liten av gräs verkade det, stickad mössa på plats.

Sf 183 PUB


Kroppen spenslig och smidig skruvade sig av spänning och nyfiken förhoppning om samvaro. Han blinkade till med båda ögonen i en nästan galen gest och sa, välkommen min sköna Månprinsessa, välkommen till mitt rike. Här kan du stanna hur länge du vill, men det är inte det du skall göra nu. Du skall få höra budskapet jag har till dig som budbärare, precis en sån som Merkurius var åt de höga Gudarna.

Sf 184 PUB


Min uppdragsgivare är dock modern och hon vill att du skall finna vägen till dem som har den här skogens ledtråd. Vill du höra nu? Han verkade invänta någon form av reaktion från Mona´s sida. Hon funderade, såg på honom med en undersökande blick, försökte avgöra om han var sann eller falsk. Men så såg hon igen de vackra glimrande ögonen och kände sig säker på att allt var väl.

Sf 185 PUB


Denne skogens väktare och dansgud hade inte några onda avsikter. Misstroendet hade nog mer att göra med de gamla bockfots sägnerna och de missuppfattningar som spridits av vissa religioner. Ideér om naturens väsen som representanter för mörka makter. Alla levande i helhetens värld var heliga varelser, lika berättigade till respekt och livsrum. Andra åsikter om detta hörde till den illusoriska delen av sinnet.

Sf 186 PUB


Beredd på lyssnade, aktivt lyssnande, öppnade sig Mona för Pans överförande och hörde till en början ingenting. Men så kom det sig att den inre mottagande antennen vaknade till och så kom det budskapet, i portioner. Tillrättalagda koncept, grupperande sig i relation till de aktuella minnen hon hade. Klostermurar i grå sten och en tunnel som ledde någon vart, en sedan länge okänd orden för bevarare fanns där.

Sf 187 PUB

Ett märkligt, betydelsefyllt namn kom också till henne. ”The Houseberg adepts”, en sagolik samling lärjungar, bestående av kvinnor, män och androgyner, vilka valt att som väktare bevara somliga sanningar för eftervärlden. Ett åtagande ingen tvivlade på vikten av. Alla som tog eden fann vägen till denna dolda plats, kallad Huset i berget. Pan log och såg med sina stora mörka pupiller, djupt in i hennes själ.

Sf 188 PUB

De fladdrade, ja oscillerade hela tiden, hans ögon. Bakom det mörka som det först såg ut, kunde man ana något annat. Strängar, oändligt många, dansade fram andra rymder parallella till den i ögonblocket rådande. Glöden i hans ögonbottnar berodde på återskenet från dessa gyllene strålande strängar. Det var en svindlande syn och Mona hängav sig en lång stund åt att se och försvinna in i detta.

Sf 189 PUB

Men så blundade Pan och uttalade sig lite mer bestämt. Lyssna nu noga på mig Månprinsessa. Du kommer att gå härifrån med nytt mod, nya mål och en visshet som leder dig till rätt plats och sammanhang. Den här skogens djupaste visdom finns förborgad och bevarad här sedan urminnes tider. Dit skall du nu, för att grundligt gå igenom innebörden, under ledning av sällskapet som vistas där.

Sf 190 PUB

Runt om i världen finns det liknande platser minnesbevarande, för den i rätt tillstånd besökande, kan öppna och ge tillgång till allt som behövs för uppgiften. Dessa är till för andra upptäckare, vänner verkande där de är och bör vara.  Din väg ligger här alldeles runt hörnet, på din sinnesupplevelse och du väljer den precis som du skall. Ta mina ord på allvar, som en naturlig gåva du förtjänat att höra.

Sf 191 PUB

Gå nu och vänd dig inte längre om i sökandet, fortsätt rakt fram. Se allt som det är och minns alla orden av visdom Hassan och de andra du mött, har delat med sig av. De har återuppväckt minnen inom dig själv vilka delas av oss alla. Vi hjälper varandra att minnas för att därmed fortsätta den heliga resan tillbaka hem. Nu öppnar jag snart mina ögon och då är du redan borta, ännu en gång på väg.

Sf 192 PUB

Lycka till kära Månprinsessa på din resa, vi ses igen när tiden är inne för det. Så tystande han, öppnade sina ögon och såg henne inte mer. Hon sprang redan nerför skogsbacken, glatt viftade med sina uppsträckta armar, i en avskedsgest. Pan log också och förpassade sig snabbt bort från den synliga världen. Under mötesplatsen där de suttit, vibrerade jorden känslosamt, nöjd med allt som skett.

Sf 193 PUB

Senare växte det upp en vacker berså, där under det stora trädet. Den döptes så småningom till ”Ögondansandets Berså” och vandrare som passerade genom denna skog,  såg till att stanna en stund just där. I dess skydd och under en vilostund, kunde de hämta  inspiration inför sin fortsatta vandring. Det hände inte så sällan att de i ett slags drömtillstånd, såg saker de aldrig tidigare sett.

Sf 194 PUB

Märkliga syner, där det skådades stora samlingar med många underliga väsen, frotterande sig och dansade tillsammans. Både över, underjordiska och andra inte beskrivbara enligt mänskligt språkbruk. Vackra förtrollande scener, vilka verkade ledas av en liten lysande kvinnofigur. Hon påminde om en prinsessa, omslingrad och klädd av gröngula skimrande, små levande Pan figuriner.

Sf 195 PUB

Mona fortsatte under några timmar, till en början springande och efter ett tag i lunkande takt, in i för henne okända områden. Trädtaket tätande och det blev mörkare och successivt en fuktigare atmosfär. En kraft ökade och drog i henne, hon gjorde absolut inget motstånd. Snarare önskade Mona få uppleva mer av denna mystiska dragkraft. Hon anande att några väntade på hennes ankomst.

Sf 196 PUB

Och just så var det, munkarna, nunnorna och de andra, alla adepter sedan många år, hade väntat nästan lika länge som de varit där. Tilltron till att någon speciell skulle komma var obruten under lång tid. Sista åren hade någon börjat undra lite över, om när var nära nu. Så komma det efterlängtade budskapet en dag, som en absolut övertygande känsla under en gemensam kvälls meditation.

Sf 197 PUB

Alla upplevde exakt samma sak. Ett virvlande snabbt ökande sammelsurium av bilder röster och glädjedansande utbrott från en hop av troende, vilket plötsligt ändade i en total tystnad. Då avbröts meditationen och alla gick genast till sina respektive retreater för att låta budskapet finna sin riktiga plats. Fylla ut det tomrum de var och en burit under en tid. Den återfödda känslan av lycka gick att ta på.

Sf 198 PUB

Dagarna efter denna händelse, pågick en febril aktivitet kring allt som behövde ställas i ordning inför ankomsten. De sparsamt möblerade salarna ändrades om, till olikfärgade invigningsrum. Ett alldeles eget litet retreat gjordes klar för henne, den kommande. Det var en hon, det visste de med säkerhet. Köksregionerna fylldes med ren och väl anpassad föda, för att stärka resonansen vid invigningarna.

Sf 199 PUB

Den mycket gamla klosterbyggnaden var knappt synlig för någon som passerade på lite håll. Större delen av klostret eller huset i berget som det ju kallades i folkmun, låg inne i själva berget Housberg. Den synliga delen liknade mest en klosterruin och endast några välskötta trädgårdar i omgivningen, avslöjade för den riktigt nyfikne att någon bodde eller höll hus här. Under jord var dock detta klosterkomplex,

Sf 200 PUB

en väldigt utbredd skapelse. Tunnlar sträckte sig över stora områden, med grottor och gömmor som ingen av de nu boende kunde överblicka. De gamla kartorna hade förkommit i en brand för länge sedan. Det var på den tiden då inkvisitionen härjade också i det här trakterna. Någon liten kunskap om detta fanns bevarad i det åldriga biblioteket. Man hade lyckats rädda några böcker och rester av en del planritningar.

Sf 201 PUB

Men det mesta hade tyvärr försvunnit. Så utforskning av de inre regionerna var en återkommande aktivitet för alla adepterna. Men nu koncentrerade de sig allihopa på förberedelserna inför Månprinsessans 9-10-11 invigningar. Detta var deras uppgift, att beledsaga henne och skapa så goda förutsättningar som möjligt, för en genomgripande bekräftelseprocess, som ju invigningar egentligen var.

Sf 202 PUB

Det uppnådda tillståndet skulle bekräftas och göras till en naturlig del av hennes instrument, kroppen. Under dagarna som gick kom det fler och fler signaler från när och fjärran, under de dagliga gruppmeditationerna. System i mikro, mellan och makro kosmos kopplade upp sig mot invignings platsen. Även Monas samtliga delar av hennes väsen, meddelade sig i olika grad men med regelbundenhet.

Sf 203 PUB

I vilken grad detta skedde med full medvetet för Mona, var inte avgörande i nuläget. Detta ansvar låg fortfarande hos hennes Solängel. Så småningom, någon tid efter denna övergångsinvigning från en medvetenhets runda till en annan, skulle denna ängel tacka för det själsliga samarbetet och lämna henne. Gå vidare till nya utmaningar och uppdrag i en annan runda och nivå av medvetenhets utvecklingen.

Sf 204 PUB

Alla dessa lågor av liv bevistande den här del av det skapande, hade sina egna individuella resor och teman att genomleva. På så sätt utvecklade sig den storhet vi kallar vårt universum, för att på sin nivå utföra den resa vi alla gör. Resan från det outsägliga ner genom omedvetenhet, tyngre lager av materia, så småningom till fullt medveten individualisering och så åter upp igen genom illusionen.

Sf 205 PUB

Vidare tillbaka till hemmet, eller den naturliga närvaron i GUD. ”Granted Oneness Devotion” som begreppet för denna storhet benämndes på engelska, egentligen ovidkommande i detta sammanhang, men ändå värt att nämna som en liten teeser*. Denna universellt drivna princip, där något delas upp i mindre upplevande enheter, vilka sprids rakt ut i den ännu oupptäckta materiella verkligheten.

Sf 206 PUB

Alltså de differentierade Guds gnistor, vilka uppstår i vissa universa. Otroligt komplext och fantastisk att skåda, för dem med denna förmåga. Bara denna enda av alla kosmiska principer var ursprunget till mängder av mytologiska urkunder och sedermera de religioner som uppstått på planeten. Berättandet hade fortgått ända sedan de första kontakterna uppstod och levde fortfarande vidare.

Sf 207 PUB

Nu närmande hon sig målet för denna skogstur. De sista stegen fram till, som det såg ut till det yttre, den klosterruin Mona skymtat för en stund sedan, kändes lovande lätta. Andningen lugnande ner sig, kroppen ställde om från aktivt adrenalinutflöde till sympatiska systemets hormonblandning. Stegen blev mer bestämda och snart ville hon  vila sig beredd, inför det som skulle hända.

Sf 208 PUB

Hon var trött i kroppen men inte i anden, inte heller själen gav uttryck för något tyngre tvivel. Lyckan kommer lyckan går var inne på tredje versen och orden rann till i hennes sinne. Några känningar av kollektiv lyckorus nådde henne också och Mona samlade sig inför inträdet i ett av dessa invigningarnas palats. Trädgårdarna runtomkring det som Mona antog var entrén såg för ett tränat öga välskötta ut.

Sf 209 PUB

De var anlagda så att de inte utmärkte sig, täpporna, spridda ut i omgivningarna relativt nära klostret, enligt permaodlings traditioner. Syftet var nog inte i första hand att dölja sig, mer att nyttja den geografiska situation och de förutsättningar klimatet gav. Klostret låg på en relativt hög altitud, så man var hänvisade till denna form av anpassning. Sedan gav detta med småsynligheten en god bieffekt.

Sf 210 PUB

Vilket gjorde att besökare inte hörde till vanligheterna. De fanns visserligen och kom också då och då. Alla välkomnades med respekt och gästfrihet, blev informerade i allmänna ordalag om denna plats syfte och livsstil, men inget onödigt och förvillande yttrades. Med den nu kommande, var det annorlunda, hon var fullt ut införstådd med varför hon letts hit. Hon hade börjat se allt!

Sf 211 PUB

När Mona kommit upp för berget, satte hon sig ner på en av de vackert snidade träbänkarna utanför entrén till klostret. Lät sig själv invänta själen och hela hennes varelse. Utsikten bredde ut sig under henne. Dalen nedanför genomkorsades av många vandrings leder och mindre stigar. Överallt mellan träden där nere syntes små öppna platser, blommande små oaser för pollinatörer.

Sf 212 PUB

Mötesplatsen för den stora samlingen syntes också tydligt, men nu som en naturskön park, mitt i den gröna alpskogen. Livet rörde sig fram och tillbaka genom skogsdungarna, ägande detta område av naturen på ett naturligt sätt. Skogen omgavs av berg, stora berg, alla med sina egna betydelsefulla namn. Sanningen att säga, kände hon sig som en av ägarna och förvaltarna av denna yta.

Sf 213 PUB

Hon började dra in djupa andetag av den friska men tunna luften. Här högt ovanför trädgränsen var den mer som en eterisk osynlig dimma, vilket gjorde den lättandad och fin. Snart kände sig Mona välfylld och vibrerande av nyfikenhet, men samtidigt beredd inför de närmaste dagarnas invigningar. Hon hade nog aldrig kunnat ana att hon en gång skulle stå inför något sådant som invigningar.

Sf 214 PUB

Det var ett begrepp Mona för bara en tid sedan inte ens var bekant med. En kort stunds eftertanke kom över henne och hon mindes resans början, den goda vaktens varma förstående blickar, sista destruktiva natten och skärningarna, bussen som tog henne till månskärans strand och allt som hänt sedan dess. Minnet var fullständigt klart och in i detalj ihågkommet, som ett fotografiskt avtryck.

Sf 215 PUB

Nu återstod bara att vända sig om och ta nästa steg i denna underbara och nu inte längre lika utmanade resa. Den hade på kort tid blivit till det naturligaste i världen och så självklar, att Mona förstås förundrades av också detta faktum. Men hon hade accepterat att följa flödet, det fantastiska med det hela översteg alla tvivel och eventuell ånger. Hon njöt i fulla drag, vänd sig om, knackade på träporten.

Sf 216 PUB

När Mona klev in genom den förhållandevis lilla vackert skulpterade porten, möttes hon av små leende barn i vita dräkter. De tog hennes händer och förde henne längre in i den av marmorgolv belagda hallen och lämnade henne snart vid en djup alkov i väggen. Mitt emot alkoven på den andra väggen hängde en mörkröd målning, föreställande en madonna. Ögonen lämnade inte Mona, de synade henne.

Sf 217 PUB

Dessa ögon kände hon igen, de hade synat henne förut, i drömmar och dagdrömmar. Då hade hon bara sett själva ögonen och varit rädd för dem. Deras intensiva stirrande som hon uppfattat, hade skrämt och påkallat hennes uppmärksamhet. En uppmärksamhet hon inte ville gå in i då. Nu vid åsynen av dem igen hos den röda madonnan, hängande där på väggen, kändes de annorlunda. Ödmjukare, mer lockande.

Sf 218 PUB

Det var som om de bjöd in till det efterlängtade. Det Mona burit inom sig som en ouppfylld önskan. Något hon aldrig kunnat sätta ord på, men känt till och i rädsla alltid gått ut på. Det var otaliga gånger som hon hamnat i eller valt att fly genom drogerna och annat destruktivt beteende, från unga år och ända tills rätt så nyligen. Alla dessa val och missöden i livet passerade snabbt revy för henne.

Sf 219 PUB

I ett ögonblick av ständigt nu, mötte hon den röda madonnas varma förlåtande blick. Den lämnade henne inte, utan höll sig kvar och penetrerade henne djupare och djupare, tills inget motstånd längre fanns kvar. Hon förestod då att inget gick att dölja, ingenstans gick det att gömma sig och det var ju inte heller meningen med att leva. Alla såg alla hela tiden, på något plan var det så.

Sf 220 PUB


Medvetenheten om detta skiljde sig åt mellan människorna. Vissa sov, andra var halvvakna och ytterligare några kom och gick i sin medvetenhet, om att allt var i direkt ömsesidig kontakt med vartannat. Så hade det alltid varit i den innevarande rundan. Invecklingen ner och in i materien. Därefter utvecklingen tillbaka till ursprunget, med nya erfarenheter inpräntade i minneskärnorna.

Sf 221 PUB


Ögon mot ögon med den röda madonnan eller gudomliga modern, lät sig Mona förföras av alla visionerna, passerande mellan dem. Hon tog intrycken för vad de var, i ett försök att inte sätta igång tolkningsfunktionen i sitt sinne. Bara vara där, se, höra och med hela sig förnimma, det som spelades upp. Alla de förunderliga sjoken av kunskaper som fladdrade förbi i expressfart, sjönk in i henne.

Sf 222 PUB

Plötsligt stannade det till ögonblicket, rummet omkring formade sig igen och synliggjordes. Hon var inte längre ensam med bilden. De hade kommit in och ställt sig runt henne i en halvcirkel, bärandes gråa fotsida munkrockar. Huvorna hängde ned och dolde deras ansikten. De vita händerna knäppta framför dem, lyste i dunklet. Flammade facklor hade tänts upp längs med väggarna i hallen.




Skriv en kommentar