Minnen viktiga att minnas, för den goda sakens skull!

Okategoriserade Kommentarer

Minnen från förr pockar på i mitt medvetande. Sitter i soffan på den internatskola jag har förpassats till som 15 åring. Det är efter middags maten. Bläddrar i en dagstidning, läser om Biafra och den utbredda svält katastrofen där. Några skolkamrater sitter och spelar brigde, andra lite äldre killar diskuterar de höga skatterna i Sverige och hur dåligt det är med en sosse regering, ytteligare några pratar om hockey allsvenskan och hur den går. De tjatar om sina favorit lags möjligheter till SM-guld.

Då går det upp för mig. väldigt tydligt, den här världen är inte min och sättet att se på världen inte mitt. Jag känner mig inte hemma här. Jag får spela teater tiden som jag har kvar, eller rymma iväg till någonstans där man kan tala öppet om viktiga saker, samt engagera sig på allvar för att få någon förändring till stånd. Det är en konstig och lite jobbig känsla, samtidigt som den ger näring till det subversiva i mig. Undercover i en verklighet som inte är min, men som jag kanske kan klara av om jag skärper mig.

Det svåra blev så småningom att hålla den där så kallade ”Undercover” rollen levande. Det kändes inte ärligt och när jag också efter något år hade funnit några gelikar, gick det bättre att öppna upp sig och våga stå för en mer rebellisk attityd. Delvis var det en försvars meknism som jag lät återkomma och blomma upp från de tidiga barnaåren. Men det handlade också om ren ilska och aggression över att människor kunde vara så avstängda eller fullständigt oberörda över alla orättvisor i omvärlden. Vietnam kriget pågick för fullt och antalet FNL sympatisörer i min omgivning, stannade vid en, så vi var åtminstone två till en början som emellanåt diskuterade detta och andra angelägna ämnen.

I alla fall så vaknade jag upp politiskt där, i soffan, med delar av gräddan i Sverige, hängandes runt om kring mig i uppehålls rummet. Sippandes på sina låtsas drinkar, supa fick man inte göra öppet. Skrytande om sina fina båtar och annat. Ärligt talat så umgicks jag med dem ändå och flera var verkligt fina, blivande vuxna människor, bakom den snygga ytan. Några av dessa gamla skolkamrater är fortfarande min vänner och kommer alltid att vara det.

En av de bättre läxorna jag lärde mig efter en tid, när jag landat och kommit över de värsta effekterna, av den så kallade ”kamratuppfostran” som var legio på skolor av den här typen, var att inte döma andra i förtid, att försöka se just bakom ytan. Men viktigas av allt blev ändå att inte falla in i omgivningens mönster alldeles för mycket, så att man tappade bort in egen kärna, det man faktiskt är. Idag minns jag och tänker då och då på dessa, samt andra minnen från förr som färgat mig och mitt sätt att se på livet.

Biafra kriget och svält katastrofen där, Vietnam kriget och hela den sorgliga saken, fick sina respektive slut. Men tyvärr avlöstes de av andra människoskapade katastrofer, den en efter den andra. Det fortgår och vi gör om misstagen hela tiden när vi tänker, vi och dom tankarna. Jag är vaken idag, mera och oftare vaken i alla fall. Intentionen för mig är kristallklar, att tjäna-principen är min ledstjärna, inte att tjäna pengar eller nå status, utan att tjäna och hålla solidariteten med ”Naturen och alla Ekosystem, Kommande generationer och alla folk i Världen”, levande varje dag i livet.




Skriv en kommentar