Maj 01
Ett hugg, en skärning
en skakande hand
som utför en skakande handling
så snabbt rubbas mina cirklar
och dina
den utsatte.
Vilken mening
ser inte sitt ljus
i detta skeende
utan istället
ett enda stort
mörkt och smärtsamt
oförståerligt intet.
Vila
alla mina rädslor
sök näring i hoppet
vet om
att ingen gör ingen illa
utan orsak
även om den aldrig
kan bli fattbar.
Låter min innersta
kontemplation
bära sin allra starkaste
hälsning om hälsa
och läkning
till alla dem som behöver
du och du och du…
5 maj, 2011 kl 8:16
Det ofattbara,
många varför,
många ‘hur förhindra’,
utan svar.
Endast acceptansen,
att det har hänt,
nu gå vidare,
läkning återstår.