Hövding Seattles tal från 1854! ( Ted Perrys omskrivning)

Okategoriserade Kommentarer

”Den store vite fadern i Washington har sänt oss bud att han vill köpa vår stams område. Den store vite hövdingen har också sänt oss ord om vänskap, och försäkrat oss om att han vill oss väl. Det hedrar honom, för vi vet att han knappast har något behov av vår vänskap. Men vi skall överväga hans erbjudande. För vi är medvetna om att om vi inte accepterar hans erbjudande, så kommer den vita mannen med vapen och tar vårt land.

Hur kan ni köpa eller sälja himlen och jordens värme? Tanken är så främmande för oss. Vi äger inte luftens friskhet eller det glittrande vattnet, så hur kan ni köpa det? Varje del av jorden är helig för mitt folk. Varje gnistrande tallbarr, varje sandstrand, varje dimmoln i de mörka skogarna, varje surrande insekt är helig i mitt folks minne och erfarenhet. Vindpusten som ilar bland träden bär med sig mitt folks minne och erfarenhet. Vindpusten som ilar bland träden bär med sig minnet av den röde mannen.

Den vite mannens döda glömmer snart landet där de föddes när de går på vandring till stjärnorna. Våra döda glömmer aldrig den vackra jorden, för hon är den röde mannens moder. Vi är en del av jorden och jorden är en del av oss. De doftande blommorna är våra systrar, hjortarna, hästarna och den mäktiga örnen är våra bröder. De klippiga bergstopparna, de prunkande ängarna, kroppsvärmen från en ponny och människan – alla tillhör vi samma familj.

Så när den store vite hövdingen i Washington sänder oss bud att han vill köpa vårt land, begär han mycket av oss. Den store vite hövdingen meddelar att han kommer reservera tillräckligt med land åt oss så att vi kan leva bekvämt. Han kommer att bli vår fader och vi hans barn. Så vi kommer att överväga ert bud att köpa vårt land. Men det kommer inte att bli lätt. För detta land är heligt för oss.

Det glittrande vattnet som strömmar i floderna är inte bara vatten, utan även blodet av våra förfäder. Om vi säljer vårt land, måste ni komma ihåg att vattnet är det heliga blodet av våra förfäder. Om vi säljer vårt land, måste ni komma ihåg att det är heligt, och ni måste lära era barn att det är heligt och att varje spöklik reflektion i sjöns klara vatten berättar om händelser ur mitt folks liv. Vattnets sorl är rösten av min förfader.

Floderna är våra bröder, och de släcker vår törst. Floderna bär våra kanoter och ger föda åt våra barn. Om vi säljer vårt land, måste ni komma ihåg att lära era barn att floderna är våra bröder, och även era, och ni måste hädanefter vänligt respektera floderna, som ni skulle respektera en broder.

Vi vet att den vite mannen inte förstår vårt beteende. För honom har varje enskild del av landet samma betydelse som någon annan del, för han är en främling för jorden, som kommer om natten och tar vad helst han behöver. Jorden är inte hans broder utan hans fiende, och när han har erövrat den går han bara vidare. Han lämnar sina förfäders gravar bakom sig utan att bry sig. Han kidnappar jorden från sina barn utan att bry sig. Hans faders grav och hans barns förstfödslorätt är bortglömda. Han behandlar sin moder, sin broder och jorden lika – som saker man kan köpa, plundra och sälja, som får eller pärlor. Hans aptit kommer att förtära jorden och lämna kvar endast en öken.

Jag förstår det inte. Vårt beteende är annorlunda än ert. Åsynen av era städer smärtar i den röde mannens ögon. Men kanske beror det på att den röde mannen är en vilde och inget förstår. Det finns ingen tyst och stilla vrå i den vite mannens städer. Ingenstans man kan höra löven slå ut om våren, eller prasslet av vingarna på någon insekt. Men kanske är jag blott en vilde som inget förstår. Det ständiga oljudet verkar bara vara en förolämpning för öronen. Och vad är det för ett liv om man inte kan höra det ensliga ljudet av en nattskärra eller grodornas kväkande diskussion kring en damm om natten. Jag är en röd man, och jag förstår det inte. Indianen föredrar det stilla ljudet av vinden som sveper över dammens öga, och doften av vinden, renad av ett regn eller fylld med doften av tall.

Luften är värdefull för den röde mannen, för allt delar samma andedräkt – djuren, träden, människan – alla delar vi samma andedräkt. Den vite mannen verkar inte bry sig om den luft han andas. Likt en döende är han okänslig för stanken. Men om vi säljer vårt land måste ni komma ihåg att luften är värdefull för oss, att luften delar sin själ med alla som lever av den. Den vind som gav våra förfäder deras första andetag tog även emot deras sista suck. Och om vi säljer vårt land måste ni hålla det avskilt och heligt, som en plats dit även den vite mannen kan gå för att känna en vind som bär med sig blommornas sötma.

Så, vi kommer att överväga ert bud att köpa vårt land. Om vi beslutar oss för att acceptera budet vill jag ställa ett villkor – att den vite mannen måste behandla vilddjuren som sina bröder. Jag är en vilde, och jag förstår inget annat sätt. Jag har sett tusentals ruttnande bufflar på prärien, lämnade där att dö av den vite mannen som skjutit dem från ett förbirusande tåg. Jag är en vilde, och jag kan inte förstå hur en rykande järnhäst kan vara viktigare än bufflarna, som vi endast dödar för att överleva.

Vad är människan utan vilddjuren? Om alla djur vore borta skulle människan dö av en stor ensamhet i själen. För vadhelst som drabbar djuren, drabbar snart även människan. Allt är sammanlänkat.

Ni måste lära era barn att marken under deras fötter är stoftet av våra förfäder. Tala om för dem att jorden är rik på liv av vår sort, så att de respekterar landet. Lär era barn vad vi har lärt våra barn – att jorden är vår moder. Vadhelst som händer med jorden, händer även jordens söner. Om människan spottar på marken, spottar hon på sig själv.
Detta vet vi – jorden tillhör inte människan, det är människan som tillhör jorden.
Detta vet vi.
Allt är sammanlänkat, likt blodsbanden som enar en familj.
Allt är sammanlänkat.

Vadhelst som drabbar jorden, drabbar jordens söner. Människan vävde inte livets väv, hon är blott en tråd i den. Vadhelst hon gör mot väven, gör hon mot sig själv.

Inte ens den vite mannen, vars Gud följer honom och talar med honom som en vän till en vän, kan komma undan det gemensamma ödet. Vi kanske är bröder, trots allt. Vi får se.

En sak vet vi, som den vite mannen kanske upptäcker en dag – vår Gud är samma Gud. Ni kanske tror att ni äger Honom, så som ni önskar att äga vårt land, men det kan ni inte. Han är människornas Gud, och Hans medkänsla är lika för både den röde och den vite mannen. Jorden är värdefull för Honom, och att skada jorden är att visa förakt för dess skapare.

Även de vita kommer att försvinna, kanske snabbare än alla de andra folken. Men i er förgängelse kommer ni att skina starkt, tända av styrkan från den Gud som tog er hit till detta land och av någon anledning gav er herraväldet över landet och över den röde mannen. Detta öde är obegripligt för oss, för vi kan inte förstå slakten av bufflarna, tämjandet av de vilda hästarna, utnyttjandet av skogarna så att även den mest avlägsna delen av skogen fylls av människans lukt, och utplånandet av de lummiga kullarna för att dra fram talande ledningar.

Var är skogsdungen?
Borta.
Var är örnen?
Borta.
Detta är slutet på det levande livet, och början på ren överlevnad.”




Skriv en kommentar