Den vilde i öknen.

Okategoriserade Inga kommentarer »

Ödesmättad och vildsint tydlig

står han där

långt ute i ödemarken

viftande med långa armar

och ropande till oss alla.

Människor se

och vänd om

hör och byt stil

förbli inte fångade

i ondskefulla drömmen.

En man med ostyrigt hår

och långvuxet skägg

nående ända ner till marken

har sökt sin tillflykt hit

vid väldens ökenände.

Driven till randen av vansinne

tvivlar han inte längre

sagt och gjort hör ihop

levande ande kräver attribut

talar han om.

Rädd, nej då, inte alls

istället bestämd

och övertygad om

att det han sett och ser

skall spridas vidare.

Låt det som gömts i fataburen

hos var och en

den mest betydande skatten

komma till kännedom

och användas väl.

Viktigare än hans eget liv

är omtalandet och budskapet

till och med större

än att få huvudet sitt

på fat bortburet.

Ropen i öknen ger kraft nog

till folk att repa mod

för mötet med en ännu större

som oss lika

och den döpte han.

Sommar följetongen ”Hon som såg allt” avsnitten Sf 279-313 och Prolog!

Prosa Inga kommentarer »

Sf 279 PUB

Alldeles i närheten, bakom ett stort vindpinat träd tittade en bekant Pan fram. Han skrockade ett tyst och välment naturfolks skratt, klippte lite med sina spetsade öron och sände sin allra djupaste välsignelse till den lilla-stora människovännen. Mona skulle komma att behöva den och alla andra samordnade stödkrafter från de vetande. Framför henne låg, utan att hon ännu klart kunde förstå, ett helt nytt liv.

Sf 280 PUB

Med tillförsikt och nöjda steg klev Mona på, ut i verkligheten. Den något nyare med strålande lyster, nu upplevda verkligheten. De var så många, de där verkheligheterna, hade hon sett och hört de sista veckorna. Sådant hon tidigare förkastats som nys eller påhittande historier, hade verifieras genom de metoder hon fått kunskap om under klostervistelsen. Allt var inte riktigt som det visade upp sig.

Sf 281

Spelets regler var föränderliga och anpassades efter adeptens medvetenhets tillstånd. Det visste Mona nu, då hon fått upplevelse baserade kunskaper kring detta. Erfara och göra till sitt var säkrare, än att bara förlita sig på vad andra påstod. Även om olika referenser naturligtvis hade sin betydelse som jämförelse material. Möten mellan upplevare av verkligheten som bevistades, ingick också i kursen.

Sf 282

I alla existerande universa, ständigt pulserande in och ut genom tomheten, i en fantastisk dansande andning, skedde utvecklande resor. De resande, ur helheten differentierade mindre kärnor, vilka kunde behäftas av medvetandet. In i den illusoriska materien, vaknat självmedvetande och tillbaka till källan, fyllda av nyvunnen kunskap. Denna eviga andning, grundade ett uppfyllande av något mål, vilket det nu var?

Sf 283 PUB

Stigen ledande bort från Housberg klostret och ner från ”Huset i berget” som det kallades i folkmun, var inte lätt att se. Den påminde mer om ett djur stråk, än om en väg ner från detta på samma gång okända men viktiga ställe, där kunskap om andliga principer bevarades och odlades. Monas lämnade just en av de få platser på jorden där kontakten med de osynliga vännerna upprätthölls. Hon kände en viss saknad.

Sf 284

Devarikets representanter hade sina saker att genomföra. Specifika helgande uppgifter av vattendrag, växtligheten, den heliga vindens natur och många, många fler områden på moder jords kroppshydda. Men skillnaden mellan dem och de med synliga kroppar, var att devornas lekfulla nyfikna intresse för materien, gjorde dem oförutsägbara i sin handlingar. Deras fria experimenterande kunde ibland rusa iväg.

Sf 285 PUB

De menade inget ont, när saker och ting, i våra ögon gick fel eller ställde till det. Bristande kunskap och erfarenhet av att hantera den tunga materien var den enkla förklaringen. Över tid, längre fram i utvecklingen skulle även de inkarnera i fysisk materia och därmed erbjudas liknade möjligheter, som nu andra naturriken genomgick. Genom hela denna oändliga kedja av utveckling spelade skapelsen ut sig.

Sf 286 PUB

Mitt i denna fantastiska och mystiska skapelse fortsatte Mona sin vandring ner för sluttningar, målade i naturens underbara färger. Den stora paletten bröt solens ljus på precis det sätt hon ville. Alla ljuva ljud runt henne fyllde ut upplevelsen av att vara omsluten, helt innefattat i den trovärdigaste av världar. Mona njöt och förlängde stegen lite, då gravitationen gav utrymme för det, det gick fortare.

Sf 287 PUB

Det var märkbart för henne att sinnet och dess underfunktioner hade hade tydliggjorts under tiden i ”The Housberg monestry”. Allting kändes lättare nu, lättare att se och förstå sammanhang och relationen mellan den inre och den yttre världen. Mona släppte tankarna, såg sig om och njöt av synintrycken, fötternas möte med marken gav naturlig grundning, ryggen sträckte sig upp mot himmelsmitten.

Sf 288 PUB

Avståndet till sjön där ner minskade sakta men säkert, hon kände dragningen från dess andliga innevånare Undinerna och de andra som valt att avvakta med sin skapande av fysiska kroppar, till förmån för det vårdande arbetet med vattendrag, sjöar och hav. Synliga hade de mest liknat det vi kalla salamandrar och som sådana kom de så småningom nog att inkarnera. Uppgiften de valt var viktig.

Sf 289 PUB

Liknade åtaganden hörde till vanligheten när fysiskt nedstigande vankandes. Många väsen övervägde dessa möjligheter, vilket gav tillfälle till tjänade och lärdom. Sedermera visade det sig ofta vara av godo ur anpassnings hänsyn, för kommande skapelse av kroppar. Detta som en bieffekt bortanför det självklara givande av energi till helheten och dess utveckling som sådant tjänade hade sin egentliga orsak ur.

Sf 290

Träden blev kraftfullare, skogen tilltog i täthet. Alla dessa väsen, både visuellt synliga och de subtilare varianterna rörde sig fritt runt omkring Mona. Några till och med närmade sig henne för ett kortare möte, eller kanske avsked och lycka-till gest. En fuktig nos som försiktigt snuddade vid hennes skinn, ett högt skri från någon avlägsen flygande släkting. Sagoväsen eller inte så visade de sin närvaro.

Sf 291 PUB

Nu var hon nere i höjd med havet ingen, andades som vanligt, minskade takten och vandrade mer som om hon flanerade. Trots dragningen från vattnet som hon närmade sig, samt en någonstans inifrån härstammade iver, tog Mona det hela med lugn. Såg sig själv gåendes i ett stilla iakttagande av omgivningarna och sitt inre skeende. De hörde ihop, det visste hon sedan en tid nu och gav alltså akt på detta.

Sf 292 PUB

Sjön dök plötsligt upp där framför henne, den svartblänkte och var förmodligen djup. Himlen för tillfället grå och molnig, speglade sig i den mörka ytan och bildade icke föreställande, grafiska mönster. I den lätta brisen växte och krympte vågor, de ingick och villade fram detta optiska spel. Mona såg och hörde allt väldigt bra. Fina nära känslor strömmade fram och tillbaka, där inom. Livet lekte med henne.

Sf 293

I samspelet mellan inre stråk och bilder från sjöskådespelet, resonerades helt uppenbart. Det var där, just där som mycken ny kunskap kunde hämtas och även nya sätt att processa information i flera dimensioner. Ensidighet, eller tvåsidighet, eller till och med tresidighet som bas för förklaringsmodeller, räckte inte till om man ville vidare i sin medvetenhetsutveckling. Många fler parametrar behövdes då.

Sf 294 PUB

Kombinationen av helheten, dess enhetstillstånd och det uppsplittrade gyttret inom den, mellan alla olika nivåer och former av medvetanden, var den stora och spännande utmaningen. Nu såg hon sjön helt nära, ytan var fortfarande oroligt rörlig. Småkryp, blad och grenar från träden runt omkring guppade runt på ytan. En samling gäss, vita och brungrå, simmade omkring för sig själva i ringformationer.

Sf 295 PUB

Mona stannade till, överblickade vyn över sjön, tog ett par medvetna andetag och såg ingenting mer än sin egen själs oroliga och roliga lägen gestalta sig genom vattenspelet framför henne. En sjö med eget liv och gott om energi för att fungera som reflektor för vilket villigt medvetande som helst. Mona hade öppnat sitt åt detta och njöt nu av scenen. Den gav mersmak inför det som skulle komma att ske.

Sf 296 PUB

Hon sökte med blicken längs med stranden och den skapade rundeln. Denna sjö var rätt så stor och antagligen djup som hon redan konstaterat. Kanske var den också förbunden med andra vattensamlingar långt borta. Sådan underjordiska förbindelser fanns det lite runt om på den här planeten. Jordens skorpa var tjockare än man kunde tro och innehöll mycket av människan ännu outforskade områden.

Sf 297

Hon såg att här, där hon stod, inte var idealiskt för denna passage. Därför rörde sig Mona vidare längs sjökanten, bortåt mot andra sidan. Det gick att skymta ett högt träd där, vilken sort gick inte att urskilja så här långt ifrån. Men riktigt högt var det. Hon kände att denna trädsjäl också önskade hennes närvaro och därmed var saken klar. Med bestämda men mjuka steg förde Mona sin lekamen mot platsen.

Sf 298 PUB

Hon kände av, både med den inre radarn och sina sinnen, omgivningarna i detta vattens grannskap. Här i denna trakt rådde ett annorlunda stämningsläge än annorledes. Det var som om ett tydligare uttryck för livskraft flödade runt omkring henne. Besjälad skulle man kunna säga att sjön med omgivningar, kändes och var. Andetagen och vacker utstrålade den magiskt liv. Därför rörde hon sig nu varsamt och sakta.

Sf 299 PUB

Genom fötterna och upp via benen, spred sig en pirrande, trådande känsla av kraftkontakt. Gräset, rötterna och de mikroväsen som bebodde marken där Mona smög fram, återbördade hennes respektfullt utförda rörelser, med något hon upplevde som böljande värmevågor. Jordmånen för sammankoppling var bra här, allting tydde på detta. De tidigare symbioser Mona hade mött förstärkte förhållandet.

Sf 300 PUB

En fot efter den andra i indiangång. Tårna först och sedan resten av foten, som i ett omvänt stegande. Så smög hon fram längs med den höger kanten av djupvattnet. Någon gång i ett annat liv, hade hon lärt in detta sätt att röra sig på. Då var naturen det enda vardagsrummet och anden huserade överallt, för alla. Klanliv med samvaro på hög nivå. Hon mindes mer, kände någon saknad, lämnade dock detta snart.

Sf 301 PUB

Det knastrade ändå när Mona rörde framåt i sakta mak. Små nedfallna grenar brast titt som tätt. Hon var lite ovan vid gångstilen, det var ju ett tag sedan. Detta betydde nu ingenting, då det inte var ett villebråd hon smögs fram emot denna gång, utan platsen för sig egen planerade övergång. Vinden rasslade till i de omgivande lövverket, fågelkvittret tystnade för en stund, när hon tänkte den tanken.

Sf 302

Tankar och känslor hade direkt påverkan i en större radie än vanligt, när intryck utifrån inte influerade hennes fokus för mycket och störde centreringen. Hon höll den med lätthet och fortsatte beslutsamt. Närmade sig sakta de stora trädet. Det tornade upp sig över henne, var högt, verkligen skyhögt och väldigt vackert. Det måste vara mycket, mycket gammalt tänkte Mona. Ålderträdet i den här delen av dalen.

Sf 303 PUB

Barken var veckad i djupa ådror, stammen bred och inte möjlig att omfamna ensam. Grenverket började några meter upp på den tjocka stammen. De största bladen, fästa vid tunga böjda grenarna närmast marken, såg ut som stora gröna jätte handflator. Trädet doftade också starkt av myrra. Hon klev in under dess skydd, beredde sig en plats att sjunka ner på, lutade sin rygg mot stammen och slappnade av.

Sf 304

Här skulle hon förbli en tid, i just vila och stillhet. Invänta och gå igenom det som återstod att rekapitulera, innan den totala kapitulationen och i denna världen den sista handlingen. Mona såg sig om, bedömde den närmaste omgivningen och dess utstrålning. Den smakade frid och närmade sig det nödvändiga stämningsläge hon behövde ha. Nu gick det sakta upp för henne, snart skulle hon göra det.

Sf 305

Mona andades med lätta andetag, förde sitt huvud fram och tillbaka från vänster till höger, aktivt avsökande det yttre och det inre. Hon slöt sin ögon och öppnade det enda inre, genom aktivering av regnbågsbron mitt inne i huvudet. Ett kort ögonblick passerade syner, de några återstående i ego färgade lager, som hängde kvar i henne varelse. Allt som kom fram fick göra så, utan inblandning av personligheten.

Sf 306

Rening, förlåtelse process, integrering och helgande aktiviteterna skötte sig själva. Med benäget stöd av den store anden. Hon hade lämnat över sig helt och hållet nu, önskade ingen återvändo längre. Hjärtat slog lugnt och stilla sina slag, fylldes med trefärgad kärlek. Lågorna, också tre till antalet, växte till sig. De flammade uppåt via hals chackra, uppfyllande huvudcentren. Allt synkroniserade sig naturligt.

Sf 307

Det var så rätt och Mona noterade det i djup tacksamhet. Hon såg igen sitt senaste liv, samt en del andra. De som haft något med denna stund att göra. Låsningarna som hindrat, visade upp sina symboliska anleten. Ytterligare en repetition för minnekärnornas skull. Precis som den kände Buddha, mötte hon ”Mara” den inre demonen, fullt ut och frestades inte. Stilla, mycket stilla föll hon in i GUD, vad det nu var.

Sf 308

Funderingarna Mona haft kring begreppet GUD, en lite tid nu, hade visat sig helt meningslösa. Det gick inte att omfatta detta och vad det stod för. Det hjälpte inte hur mycket hon än hade försökt tänka ut, läsa sig till bra förslag via referenser, eller lyssnade till andras försök till förklaringar. Svaren fanns inte där. GUD i sig var lätt road av detta, om nu något så oförklarligt kunde vara lätt roat. Detta trodde nog ändå Mona.

Sf 309

Hon mös mitt i sitt djupa kontemplativa tillstånd. Läpparna formade sig till ett liggande halvmåne liknade småleende. Mona förstod nu, det gick upp för henne i samma stund som mungiporna drog sig uppåt. Hur att falla in i detta outgrundliga något var en sak och inte så svårt till slut. Men att ta modet till sig och istället välja aktiva handlingen, dykningen rakt in i samma intighet, det var något helt annat.

Sf 310

Mona hade en längr tid anat att hon var mangladm knådad och mogen nog för detta beslut. Makten över sig själv, personligheten, kommunikatören, samt ödets väninnor, låg alldeles inom räckhåll. Allt hon behövde göra var att ta beslutet, lita på dess riktighet, följa denna tillit i spåren och helt utan förväntningar på vad som komma skulle. Vilken port hade hon faktiskt inte övervägt tidigare, det hade andra skött om.

Sf 311

Färden hade lett henne till rätt plats vid rätt tidpunkt. Det var allt förberett. Berörda anförvanter var invigda i det hela. Återstod endast kallibreringen av kropparna och akten, den sista tredje dimensions akten. En liten vackert mönstrad salamander kröp upp på hennes högra fot, stannade till och såg henne rakt in i ögat med en förtrollade blick. Den meddelande henne att allt var klart, nu kunde hon komma.

Sf 312 PUB

Alltså blev det djupvatten porten som skulle användas. Mona lät det tredje, all seende ögat vara öppet, slutade blunda med sitt vanliga ögonpar, reste sig upp ur yoga ställningen och klev ett par steg ner mot vattnet. En aktiv inandning och en passiv utandning, sen fortsatte hon rakt ut i sjön. Långsamt, och med sökande steg fann hon den lilla upphöjda heliga grynnan. Placerade sina båda fötter på den.

Sf 313

Hon balanserade fysiska kroppen och de andra, tog ansats och dök i. Det blev kallt, mörkt, till slut helt svart när hon simmade neråt, in i alltet och ingenting. Omsluten, trygg i sig rörelse mot det ulitimata okända, såg hon för sitt inre öga mängder av liv passera revy. Minnen hon inte ens tidigare känn till visade upp sig och uttlade sitt stöd för hennes beslut. Mona var nu verkligen, ”hon som såg allt”.

Sf Prolog

Dagarna innan portarna förseglades, tillbringade besättningen i djupa dimensions sammankopplade meditationer. Elementen gicks igenom i tur och ordning. Jord för jordens portar, vatten för alla vattenportarna, eld för de transformativa rörliga och luften för de nästan osynliga. Slutligen lät de etern lägga sina sigill över dem alla, för att sinom tid låta sig upptäckas och öppnas igen av de rena och seende.


Allting går att sälja med mördande reklam! Kom och köp konserverad gröt…

Okategoriserade Inga kommentarer »

Sälja sin själ, eller behålla friheten att välja hur man vill leva sitt liv. Marknadsföra sitt förtag med reklam, eller låta den inneboende attraktionskraften i din idé göra susen. Det är frågan, inte den stora eviga frågan, men ändå något som berör mig. Liten på jorden men stor i orden, funkar bättre för mig och då menar jag att använda stora vackra eftertänksamma ord. De behöver inte vara högljudda eller skrikiga alls, utan istället så sprängfulla med klarhet och mening, att de ger önskad effekt på medvetenheten.

Gradvis börjar jag förstå vad jag gett mig in i för ett verksamhetsskifte och innebörden av det. Riktigt utmanande att överväga hur man bäst sprider företagets namn och logga så saftigt som möjligt. Ändå bibehåller sin klarsyn, samt intentionen med det förtagande man valt att driva, levande och väldigt nära sin inneboende vision.

Allting går verkligen att sälja med ”Mördande” reklam, idag genom så kallad ”Targeted” reklam, som är på väg att ta över som den starkast växande trenden i marknadsförings världen. Det spelar ingen roll egentligen om det är vapen, mediciner, bantningsmedel, tandkräm, eller gröt. Säljas skall det, snabbt och mycket, utan eftertanke kring hållbarhet, etik och andra oviktiga parametrar. Konsumera mera, konsumera dig in i dödens rike, så blir vi rika på din och andras bekostnad. Men det kommer ni inte att märka av för en det är försent och hjärtinfarkten, psykosen, eller klusterbomben slår till. Vilka ”vi”  som är menande här, det är upp till var och en som läser detta, att själva bedöma.

Cynismen i denna företags kultur är så genomgripande och det är nog väldigt lätt att trilla dit om man inte funderar länge och väl på, vem man är och vad man vill med sitt förtagande, innan och i samband med starten. För min del är det, som jag redan skrivit, en ordentlig utmaning och jag tänker prova på, driva förtaget, samt hela tiden vända mig om för att hålla kontakten med mig själv och mina värderingar. Sen får vi se hur det går med det hela. Ja just det , det hela, för allting hänger ju ihop och om jag håller mig på banan, nära min vision, kanske jag till och med kommer att göra skillnad i den världen och det vill jag mer gärna.

”Med Ljusa Ideer” ahritah.