Dagen H, eller Dagen K?

Okategoriserade Inga kommentarer »

Norska folk i all respekt och medkänsla, vill jag å det djupaste tacka för den inspirerade känsla av kärlek och skydd för demokratiska traditioner, ni just nu i den svåraste stunden, ger så starkt uttryck för. Blomsterprakten som pryder huvudstaden Oslo, är en otroligt vacker symbolisk massmanifestation för detta. Det hedrar verkligen ett folk, vilket som helst att tillsammans sluta upp på detta sätt och sprida hoppet till sin omvärld, om en fredligare och vackrare värld.

Ni har mina och många, många andra Svenskars självklara stöd för er sak!

Kärleken segrar lätt över hatet och den som handlar illa mot sina medmänniskor, oavsett från vilken medvetenhet, kan bara dömas för sina handlingar och inte som den människa han/hon i grunden är. Vi alla människor omfattas av principen människa och vilka bevekelsegrunder som än leder till våra handlingar, onda som goda, så behöver vi lära oss att mötas via medkänsla och acceptens för varandras olikheter.

Det är naturligtvis en inre process som bara kan göras av var och en av oss. Om vi lyckas med bedriften att öka vår egen självkännedom, minns orden ”känn dig själv människa”, ökar också möjligheten för oss att leva som en gemensam, väl fungerande och samverkade samhällsorganism.

Skyddet för vårt demokratiska samhällssystem och dess institutioner, behöver vi förstås ha. Men att försvara det utifrån ståndpunkten hata de onda, vilka de nu än kan vara, eller fortsätta att tänka vi och dem, är inte längre hållbart. Det behöver vi ändra på!

Mångfald är en framgångsfaktor i utvecklingen av civilisationer, endast om den inkluderar alla, med betoning på alla! Hur svårt det än kan låta, att faktiskt kunna förlåta även den mest oförståeliga och hemska handlingen, så är försoning, förlåtelse och medkänsla en viktig nödvändighet, om vi på allvar skall kunna lämna ”Dagen Hat” och istället leva i ”Dagen Kärlek”.

Med ”Inre Frid För Yttre Fred”

ahritah

Så länge du hatar.

Okategoriserade 1 kommentar »

Våld föder våld

och du kan inte se

den vita fågeln

så länge du hatar.

Våld föder alltid hat

och du kan inte revoltera

utan att visa ditt onda

och ge Djävulen liv.

Våld är lika med våld

och du är alltid naken

inför honom eller henne

du skall döda.

Så ge fan i våld

och flyg så långt du kan

bortom alla gränser

bli ett med dina vingar.

ahritah

Generationerna emellan!

Okategoriserade Inga kommentarer »

Den väcker upp minnen

händelsen som födde nytt liv

till denna välvda ytan.

Min trygga bärare

och kärlet,

det tog sådan kraft och styrka

att klippa strängen från

framliden,

nu inte fysiskt närvarande

hade nog i lycka

redan funderat ut sin gåva.

En ännu tidigare mor

min mormor

visste att det skulle ske

det sa hon till mig

när första barnet mitt kom

idag fader för andra gången.

Längre bakåt i tiden

kan jag inte gå

då svindlar det lika mycket

som det kommer att göra

när denne nyss anlände

börjar fundera

över vad som sker generationerna emellan.

Poetiskt exempel, precis som det är skrivet!

Okategoriserade Inga kommentarer »

När det skriver sig.

Molnen liknar sig själva, medan solen drar fram som en nyfödd sprallig bebis i barnvagn, dubbelt dragen av Fröding och Strindberg. Andedräkten från Nelson Mandelas fader-gud, ger sig aldrig. Visan molar, kom, kom, kom tillbaka moster Signe, vi längtar efter dig och kanelbullarna. Det är bara på bullkalas som demokratin får liv i vardagen. Skönt att leka, skönt att sova när natten faller på. Morgonen tar hand om det den skall och ingen alls, absolut ingen alls, vet någonting om den, morgonen. Tyvärr har den inte kommit för alla än, barnvagnen med den guldskimrande i. Men poeterna från förr och nu ger heller aldrig upp, de skriver med sitt allra tjockaste äkthets blod, om morgondagens moln, stjärnor och himlar. I samma puls som denna ramsa, sträcker sig det o-vetbara inåt mot oss, kittlar nerver, vi inte trodde fanns. Där uppstår också en dans, en virvlade en, som snurrar oss runt och förbi det troliga, in i samlarnas och berättarnas otroliga världar. Det blandar sig som smeten under baket eller lakanen, när man sover nära varandra. Omformas och jäser till den där degen, vi bakar bullar av. Sylt och socker sätter njutningens sötma på plats och alla barnen, de vuxna och de inte så vuxna i bullerby, tycker om det. Alla är förtjusta i livets godsaker, stora som små och vältrar sig gärna där i. Så dyker det onda upp, helt oförhappandes, efter att ha inväntat rätt tillfälle, för att ställa till med den största möjliga oredan. Mitt i magen slår han till, åklagaren och värker sig fram till viljans palats. Då när parasiten visar sitt fula tryne igen, blir alla metaforerna lika viktiga, som solkunungens vagn. Den av lycka och livskraft så välfyllda och högt uppe i bröstet vilar solidariteten med dig själv. Ovanför, mitt emellan ögonen, tronar den ständig till självet återbördande, Herren Ajna.


ahritah

Polis, polis, potatisvis! (Jordnära möte mitt i verkligheten).

Okategoriserade Inga kommentarer »

Händelse rapport, IRL, 11-07-15, eftermiddagen.

Inledande kommentar: Bägge poliserna agerade korrekt, bestämt och på inget sätt kränkande eller med inslag av våld i någon form.

Medborgare J.S. berättelse av upplevd situation:

Jag hade under förmiddagen varit i Stenungsund för att lämna in två dokument på Arbetsförmedlingen, nödvändigt för att erhålla ersättningen ”Starta eget bidrag”. Gjorde också några undersökande besök i affärer, inför inköp av en del kontors och föreläsnings material, som kommer att behövas i företaget. Hinner precis med bussen 13.35 tillbaka till Henån och när jag väl är framme i där igen, lämnar jag av väskan och lite inhandlat i min bas. Sen tar jag cykeln till ”Statuil macken”, köper piptobak och cyklar ner till Henåns hamntorg för en fikastund på Moster Signes café (en stund för höjande av livskvaliteten). Väl framme där och efter att ha inhandlat min kopp ”dubbel espresso”, går jag ut till stambordet och skall precis till att sätta mig ner, då två poliskonstaplar kommer fram till mig.

Denna konversation utspelar sig då;

P: Vi vill prata lite med dig!

J.S: Jaha? (Tänker att det har med gårdagens telefonsamtal till polisen, angående en eventuellt övergiven hund utan för mitt, ordentligt skällande. Ett samtal som jag inte fullföljde, stod i telefonkö, då ägaren dök upp efter så där 40 min).

P: Vill du vara vänlig och följa med en bit bort här? Han pekar alldeles runt hörnet, en kort bit bara.

J.S: Javisst! (Fortfarande i tron att detta handlar om tidigare omnämnda telefonsamtal).

P: Visa händerna, så att vi slipper ta i dig!

J.S: Hm? (Nu går det upp för mig, att detta definitivt inte handlar om vare sig tidigare telefonsamtal, övergivna hundar, utan något helt annat!!!).

P: Vem är du? Vad har du gjort idag?.

J.S: Handlar detta om det telefonsamtal jag ringde till polisen igår?

P: Nej! Vem är du och vad har du gjort idag?

J.S: Jag heter Johan Söderpalm, bor här i Henån på Södra Strandvägen 5 ovan på ”Gallerian”, är politiker i kommunen och känd av flera här runt omkring oss. Ni kan fråga på Biblioteket till exempel. (Hej, kan du identifiera mig? Vänder mig frågande till en vän som just kommit över spången på väg till affären).

P: Har du varit på Apoteket nyligen?

J.S: Va? På Apoteket?(Tror de menar i Stenungsund och tänker snabbt igenom hur jag gick och vilka affärer jag besökte och passerade där). Nej, det har jag inte.

P: Har du inte varit inne på Apoteket här i Henån nyss och gjort något? Vi söker en man med skägg och i blå jacka!!!

J.S: Nej, det har jag inte och jag brukar inte ha skägg annars. Ser normalt ut som du ungefär, pekar på poliskonstapeln som är snaggad och lätt orakad.

P: Kan du identifiera dig? Har du någon legitimation på dig?

J.S: Nej jag har passet hemma, inte långt här ifrån, vi kan gå och hämta det!

P: Har du något annat på dig med namn och sånt på?

J.S: Ja, det har jag. (Tar upp plånboken och visar bankkortet, sjukvårdskortet, SJ Prio kortet).

P: Vad är ditt personnummer, jag gör en slagning på dig?!

J.S: 53-04-20-XXXX!

P: Vad är din adress?

J.S: Södra Strandvägen 5!

P: Det ser OK ut, du har inget på dig!

Nu kommer poliskollegan, som stått en liten bit bort och kommunicerat via comradio, fram till oss och båda poliskonstaplarna tittar på mig och stämmer av mitt utseende mot några punkter i kollegans anteckningsbok.

P: Okej, du har inte rakat huvud. Vi ber så mycket om ursäkt för att vi utsatt dig för detta!!! Vi var tvungna att kolla av enligt det signalement vi först fick. En äldre man med skägg och blå jacka. ( Sträcker fram händerna och hälsar).

J.S: Det är helt okej, jag förstår det och ni gör ert jobb och ni gör det bra!

Under hela denna episod, påpekade på lite urskuldande sätt sig den polisman som talade mest med mig, att de måste gör detta. Han eller kollegan var aldrig otrevliga eller kränkande, men bestämda och tydliga. Jag sa också från början att jag förstod att det behövde göra detta och att det var bra att de gjorde sitt jobb, men att jag tyckte det kändes obehagligt inombords, fast också att jag förstod deras agerande. Hann också med att berätta att jag under det lite vilda 70-talet, haft kontakter med polisen på annat sätt och nu inombords, återupplevde minnen från den tiden. Det hela avlöpte på ett för mig och förhoppningsvis dem bra sätt. Så kändes det i alla fall.

Tur dock, att jag inte såg ut som på bilden ni kan se i mitt i nästa inlägg, då jag efter min förra skäggtillväxt omgång 2009, vid rakningen lekte lite med utseendet! Slutet gott allting gott för alla parter, utom möjligen för dem som utsattes för det som hänt på Apoteket, vad det nu var? Detta sistnämnda gick inte poliserna in på!

Konklusion:

Om man håller sig lugn, sann och lyssnar ordentligt, samt följer de uppmaningar som ordningsmakten ger, behöver inte sådan här händelser utveckla sig till något besvärlig och få ett otrevligt förlopp. Nyckel frasen, som gjorde att jag insåg allvaret i situationen från deras synvinkel var, ”Visa oss dina händer så att vi slipper ta i dig!”

Misstänker att förmågan att vara närvarande i situationen och agera lugnt, samt därmed tydligt kunna visa att jag hörde och förstod vad de förmedlade, var avgörande för hur det hela upplöste sig. Det är klart, en viss påverkan hade det nog också att jag hade rent mjöl i påsen och inte något annat vitt pulver eller liknade på mig! OBS! De muddrade mig aldrig!  ;-)

P.S. Antagligen och min förutfattade mening men ändå, handlade det hela om just pulver eller andra mediciner, samt någon form av beroende. Det är många i aktivt beroende, som fortfarande lider där ute. Se dem och ge dem information om möjligheten att kapitulera och börja ett nytt liv i tillfrisknade! D.S.


I Sanning, Ljus och enkelhet.


ahritah

Hör utan att lyssna.

Okategoriserade Inga kommentarer »

Det brinner av sommar i mig

en inre iver

att vara där det händer

det ”där” som alla talar om

när de kommit hem

och delar med sig, läs skryter,

om allt de varit med om, gjort

och lyckats fylla

sina upplevelse-svältande sinnen med.

Mina tankar drar iväg

till ställen

jag trodde jag lämnat för länge sedan

så uppenbart att sinnet

pånyttföder sig självt

och sina behovs-relaterade önskningar

hela tiden

utan uppehåll.

Ivraren Judas eller namnlös

tar gestalt under en dagdröm

skriker saker till mig

manar på

till uppror mot allt och alla

den andre lite mer slipade

och tillbaka lutade latmasken

smilar upp sig

suckar åt det uppbyggda trycket

konstaterar flegmatiskt

du har redan allt

ta det lugnt.

Så pågår det sig

tjattret på sinnesnivån

retsamt och lätt gnagande hela tiden

man önskar sig bort

till tystnaden

den som vilar alldeles runt hörnet.

Det är bara att öppna dörren dit

nyckel fri som den är

svänger du upp den

så fort du intagit position

andats medvetet in och ut

och börjat höra

utan att  behöva lyssna.

Flygandets konst!

Okategoriserade Inga kommentarer »

Det inre flygandets konst, ett i vår västerländska tradition icke så omtalat begrepp. Nu handlar detta ej om flygmaskiner eller fåglarnas aerodynamik. Snarare är det ett österländskt och urbefolknings influerat tänkande, kring hur människan kan lära sig att flyga, obegränsat mellan dimensionerna. Ett inre flygande som inte så sällan gestaltar sig i våra drömmar.

Drömmandes konst däremot finns omnämnt i Toltek tradition, liksom mycket annat rörande den inre världens geobiografi, monsterarium, olika funktioner, mm. Inom drömtolknings skolor omnämns upplevelser av att flyga, som att man har ett behov av eller önskan att fly från något. Så kan det ju naturligtvis också vara.

Men en helt annan syn på detta, som bland annat Toltek traditionen lär oss om, är flyg konsten som en metod för medvetet resande i sin inre värld. Totem djur som anses vara speciella bundsförvanter till oss människor, fungerar då som kroppar att tillfälligt behäfta (flytta in i) med sitt medvetande, för att därmed kunna uppleva världen, både den inre och den yttre, via deras möjliga sinnen. Men en utveckling av detta är att faktiskt lära sig flyga som, låt oss säga människosjäl.

Mina första drömupplevelser av att flyga, var verkligen triggade av ett önskan att fly. Jag befann mig på en skolgård med alla mina skolkamrater, helt naken och fylld av skamkänslor. Ville bort från dem som såg mig naken och började ta simtag. Arbetsamt och väldigt långsamt lyckades jag liksom simma upp i luften, bort från dem. Denna typ av drömmar återkom med viss regelbundenhet och utvecklades med tiden till något helt annat. Så småningom var det inte längre nödvändigt att fly från vare sig nakenhet eller andra utmanade saker. Skammen försvann som känsla och nyfikenheten över att kunna bemästra detta nya element tog över.

Jag blev efterhand bättre och bättre på att flyga i inre värld/världar och bytte metod från simtag till en sorts mental styrnings variant. Min tanke fick mig att röra, inte kropp, utan mitt kroppslösa medvetande så som jag önskade. En intressant upptäckt för mig under dessa flygningar i drömtillstånd, var kopplingen mellan min tillit till att det skulle fungera och hur effektivt jag kunde styra själva flygningen.

Ungefär så här kändes det första gången jag upplevde denna koppling. Jag kastade mig rakt framåt ut över marken och lät min tillit till att jag skulle lyckas flyga få verka. Tappade jag i tro, lyckades jag inte lyfta eller hålla mig flygande över marken särskilt länge. Mycket märklig och fantastisk upplevelse som senare ledde till att jag började ge lektioner under vissa drömmar, till kreti och pleti om denna egenskap vi har inneboende i oss som människor. Denna insikt kanske kan betraktas som att man förstår att gravitationen är över-vinnbar, i relation till hur bra man kan hålla intentionen att, i det här fallet flyga.

I dag, när jag faktiskt kan välja att drömma mer medvetet om flygandets konst och annat, samt utöva den på ganska akrobatiskt sätt, är det en mycket trevlig och frigörande sysselsättning. Den ger, har jag också förstått, en effekt på och i det fysiska livet, liksom alla de inre processer gör som pågår i vårt undermedvetna. Konsten att flyga är dock en medveten process som man styr över själv, i samma mån som man vågar lita på den.

När det i olika sammanhang, via metoder vi praktiserar eller helt naturligt, kommer upp material till ytan från det undermedvetna i oss, kan detta bli dagsmedvetet om vi vill och klarar av att härbärgera det. Denna integrations process är en av lösningarna på alla de problem vi som människor genomlider i vårt allt för fysiskt orienterade liv. Den ökade självkännedom som det leder till, att medvetet arbeta med och söka kontakt med den större delen av sig själv, löser upp blockeringar, frigör energi och ger oss som personer en mycket roligare och mer meningsfull tillvaro här i den stora illusion vi lever i.

Man blir efter hand en mycket medvetnare medskapare, under tiden man orienterar sig medvetet i illusionen, både den inre och den yttre. Flygandets konst är bara en bland många, många andra spin-off effekter som självkännedoms arbete leder till. Jag är både tacksam och glad över att ha funnit just denna och njuter av den så ofta jag kan och jag skall inte sticka under stol med, att den också blivit ett redskap för mig i det förändringsarbete jag är inblandad i. Flygandets konst är för oss planetfixare en otroligt väl fungerande metod.

I Sanning, Ljus och enkelhet.

ahritah