Poetiskt exempel, precis som det är skrivet!

Okategoriserade Kommentarer

När det skriver sig.

Molnen liknar sig själva, medan solen drar fram som en nyfödd sprallig bebis i barnvagn, dubbelt dragen av Fröding och Strindberg. Andedräkten från Nelson Mandelas fader-gud, ger sig aldrig. Visan molar, kom, kom, kom tillbaka moster Signe, vi längtar efter dig och kanelbullarna. Det är bara på bullkalas som demokratin får liv i vardagen. Skönt att leka, skönt att sova när natten faller på. Morgonen tar hand om det den skall och ingen alls, absolut ingen alls, vet någonting om den, morgonen. Tyvärr har den inte kommit för alla än, barnvagnen med den guldskimrande i. Men poeterna från förr och nu ger heller aldrig upp, de skriver med sitt allra tjockaste äkthets blod, om morgondagens moln, stjärnor och himlar. I samma puls som denna ramsa, sträcker sig det o-vetbara inåt mot oss, kittlar nerver, vi inte trodde fanns. Där uppstår också en dans, en virvlade en, som snurrar oss runt och förbi det troliga, in i samlarnas och berättarnas otroliga världar. Det blandar sig som smeten under baket eller lakanen, när man sover nära varandra. Omformas och jäser till den där degen, vi bakar bullar av. Sylt och socker sätter njutningens sötma på plats och alla barnen, de vuxna och de inte så vuxna i bullerby, tycker om det. Alla är förtjusta i livets godsaker, stora som små och vältrar sig gärna där i. Så dyker det onda upp, helt oförhappandes, efter att ha inväntat rätt tillfälle, för att ställa till med den största möjliga oredan. Mitt i magen slår han till, åklagaren och värker sig fram till viljans palats. Då när parasiten visar sitt fula tryne igen, blir alla metaforerna lika viktiga, som solkunungens vagn. Den av lycka och livskraft så välfyllda och högt uppe i bröstet vilar solidariteten med dig själv. Ovanför, mitt emellan ögonen, tronar den ständig till självet återbördande, Herren Ajna.


ahritah




Skriv en kommentar