Polis, polis, potatisvis! (Jordnära möte mitt i verkligheten).

Okategoriserade Kommentarer

Händelse rapport, IRL, 11-07-15, eftermiddagen.

Inledande kommentar: Bägge poliserna agerade korrekt, bestämt och på inget sätt kränkande eller med inslag av våld i någon form.

Medborgare J.S. berättelse av upplevd situation:

Jag hade under förmiddagen varit i Stenungsund för att lämna in två dokument på Arbetsförmedlingen, nödvändigt för att erhålla ersättningen ”Starta eget bidrag”. Gjorde också några undersökande besök i affärer, inför inköp av en del kontors och föreläsnings material, som kommer att behövas i företaget. Hinner precis med bussen 13.35 tillbaka till Henån och när jag väl är framme i där igen, lämnar jag av väskan och lite inhandlat i min bas. Sen tar jag cykeln till ”Statuil macken”, köper piptobak och cyklar ner till Henåns hamntorg för en fikastund på Moster Signes café (en stund för höjande av livskvaliteten). Väl framme där och efter att ha inhandlat min kopp ”dubbel espresso”, går jag ut till stambordet och skall precis till att sätta mig ner, då två poliskonstaplar kommer fram till mig.

Denna konversation utspelar sig då;

P: Vi vill prata lite med dig!

J.S: Jaha? (Tänker att det har med gårdagens telefonsamtal till polisen, angående en eventuellt övergiven hund utan för mitt, ordentligt skällande. Ett samtal som jag inte fullföljde, stod i telefonkö, då ägaren dök upp efter så där 40 min).

P: Vill du vara vänlig och följa med en bit bort här? Han pekar alldeles runt hörnet, en kort bit bara.

J.S: Javisst! (Fortfarande i tron att detta handlar om tidigare omnämnda telefonsamtal).

P: Visa händerna, så att vi slipper ta i dig!

J.S: Hm? (Nu går det upp för mig, att detta definitivt inte handlar om vare sig tidigare telefonsamtal, övergivna hundar, utan något helt annat!!!).

P: Vem är du? Vad har du gjort idag?.

J.S: Handlar detta om det telefonsamtal jag ringde till polisen igår?

P: Nej! Vem är du och vad har du gjort idag?

J.S: Jag heter Johan Söderpalm, bor här i Henån på Södra Strandvägen 5 ovan på ”Gallerian”, är politiker i kommunen och känd av flera här runt omkring oss. Ni kan fråga på Biblioteket till exempel. (Hej, kan du identifiera mig? Vänder mig frågande till en vän som just kommit över spången på väg till affären).

P: Har du varit på Apoteket nyligen?

J.S: Va? På Apoteket?(Tror de menar i Stenungsund och tänker snabbt igenom hur jag gick och vilka affärer jag besökte och passerade där). Nej, det har jag inte.

P: Har du inte varit inne på Apoteket här i Henån nyss och gjort något? Vi söker en man med skägg och i blå jacka!!!

J.S: Nej, det har jag inte och jag brukar inte ha skägg annars. Ser normalt ut som du ungefär, pekar på poliskonstapeln som är snaggad och lätt orakad.

P: Kan du identifiera dig? Har du någon legitimation på dig?

J.S: Nej jag har passet hemma, inte långt här ifrån, vi kan gå och hämta det!

P: Har du något annat på dig med namn och sånt på?

J.S: Ja, det har jag. (Tar upp plånboken och visar bankkortet, sjukvårdskortet, SJ Prio kortet).

P: Vad är ditt personnummer, jag gör en slagning på dig?!

J.S: 53-04-20-XXXX!

P: Vad är din adress?

J.S: Södra Strandvägen 5!

P: Det ser OK ut, du har inget på dig!

Nu kommer poliskollegan, som stått en liten bit bort och kommunicerat via comradio, fram till oss och båda poliskonstaplarna tittar på mig och stämmer av mitt utseende mot några punkter i kollegans anteckningsbok.

P: Okej, du har inte rakat huvud. Vi ber så mycket om ursäkt för att vi utsatt dig för detta!!! Vi var tvungna att kolla av enligt det signalement vi först fick. En äldre man med skägg och blå jacka. ( Sträcker fram händerna och hälsar).

J.S: Det är helt okej, jag förstår det och ni gör ert jobb och ni gör det bra!

Under hela denna episod, påpekade på lite urskuldande sätt sig den polisman som talade mest med mig, att de måste gör detta. Han eller kollegan var aldrig otrevliga eller kränkande, men bestämda och tydliga. Jag sa också från början att jag förstod att det behövde göra detta och att det var bra att de gjorde sitt jobb, men att jag tyckte det kändes obehagligt inombords, fast också att jag förstod deras agerande. Hann också med att berätta att jag under det lite vilda 70-talet, haft kontakter med polisen på annat sätt och nu inombords, återupplevde minnen från den tiden. Det hela avlöpte på ett för mig och förhoppningsvis dem bra sätt. Så kändes det i alla fall.

Tur dock, att jag inte såg ut som på bilden ni kan se i mitt i nästa inlägg, då jag efter min förra skäggtillväxt omgång 2009, vid rakningen lekte lite med utseendet! Slutet gott allting gott för alla parter, utom möjligen för dem som utsattes för det som hänt på Apoteket, vad det nu var? Detta sistnämnda gick inte poliserna in på!

Konklusion:

Om man håller sig lugn, sann och lyssnar ordentligt, samt följer de uppmaningar som ordningsmakten ger, behöver inte sådan här händelser utveckla sig till något besvärlig och få ett otrevligt förlopp. Nyckel frasen, som gjorde att jag insåg allvaret i situationen från deras synvinkel var, ”Visa oss dina händer så att vi slipper ta i dig!”

Misstänker att förmågan att vara närvarande i situationen och agera lugnt, samt därmed tydligt kunna visa att jag hörde och förstod vad de förmedlade, var avgörande för hur det hela upplöste sig. Det är klart, en viss påverkan hade det nog också att jag hade rent mjöl i påsen och inte något annat vitt pulver eller liknade på mig! OBS! De muddrade mig aldrig!  ;-)

P.S. Antagligen och min förutfattade mening men ändå, handlade det hela om just pulver eller andra mediciner, samt någon form av beroende. Det är många i aktivt beroende, som fortfarande lider där ute. Se dem och ge dem information om möjligheten att kapitulera och börja ett nytt liv i tillfrisknade! D.S.


I Sanning, Ljus och enkelhet.


ahritah




Skriv en kommentar