The Tahrir Square feeling!

Okategoriserade 16 kommentarer »

The events of Tahrir Square, as a basis for a new non-territorially based constitution, for a multicultural global nation.



Topics of importance, not in prioritized order:


A global collaboration to date constitutions, which can handle the challenges we face.

Special focus on climate and environmental issues.

Allocation of resources in accordance with reasonable business/taxes principles, which weighs in the whole of humanity situation from unequal economic, health and gender perspective, the environmental issues, human rights, and so forth.

The rehabilitation of, and a progressive reform of the monetary system, leading to a reality adapted global economy.



Reflexions:


Can this be possible or is it much too vague view to highlight in our Western cultural sphere? Globally, we need to increase the interaction between all the forces of good, so our habitat will continue to be viable for us humans and all other species.

If you have any special affinity to religion, other beliefs, political opinion, color, sex, sexual orientation, is completely irrelevant to this issue. Competition between different philosophies, about how we should do to get to the good synergistic whole, and therebye, a functional body of the planet earth, is not the way to go. We have tried this and lived through a sufficient number of such systems, with catastrophic consequences for the majority of those involved. All are required and must be given the opportunity to participate in this creative process. A survival process, but also a natural continuation of the development of humanity as a species on this planet.

We have reached the limits, when it comes to using hierarchical system, as structural solution to community organizing. Likewise, the imaginary boundaries between nations, cultural boundaries, and really any form of separatist founded boundaries between humans, is no longer functional in a conscius global world. We belong together and work better if we recognize that we are all unique beings, with properties in co-creating and using important synergies. This can provide answers to numerous questions about how we should do this. The solutions are there in individuals who are building this collective consciousness together. New ways of thinking that instead is based on efficient collaboration within the whole we all belong to, which is necessarily required for any organism, as, the Earth, a nation, a body, etc, to function optimally.



The definition of this new way of thinking might sound like this:


A fully developed holistic approach.

Exploitation of all positive synergies, in a functional way.

One, for humanity, we-feeling based consciousness (unity consciousness).


We mankind, begins now as a species reaching up to the level of size/volume around 9 -10 billion. This which may be deemed necessary to take the next step in our development. Thus become the functioning and consciously involved agencies, as planet Earth will be in need of, during it´s process in being newborn, as a self-conscious beings (this is one symbolic way of looking at it).

A tool that now, more and more, is coming into use for communication in the moment among humans, and whose use will increase very fast, actually pure exponential, is mobile Internet traffic. This is probably a fairly important part of the implementation of this ongoing paradigm shift. But another equally important aspect of this event, and also with a growing exponentially increased interest in, is consciousness development/expansion (eg: breathing, meditation, mindfullness, yoga, etc.)

What we in the media have seen and heard in recent times, from Tunisia, Egypt, other states, and especially about the process on the Tahrir Square, can be viewed from the above described thinking. The time has come, the whole thing is gaining momentum and likely for us ordinary mortals, will seem like a completely unbelievable and unexpected historical development.

The same methods and social media will be used in our Western culture context, and even more important also will change our social system. When and how remains to be seen, but it is only a matter of time, quite clear to the wise, observant and who flows whith time.

The end result is a more beautiful, more equal and fun world to live in, where everyone is on real equal terms. Problems of course will remain, that will be continuing challenges for all of us. But the conditions for just solutions, and also support for those still not in any way connected with thees tought´s, will be better if we work together without preconditions. This during such a shift from one system of thought (dualistic based), to another (holistic based).


Let us create new Tahrir Squares and fill them with ourselves, all around the planet. It is enough now with oppression, inequality and destructive thinking!

We are all we have, and need not be set in opposition to some mysterious unknown dangerous, so called ”The others”.

We are the ones we been waiting for, and now we can do this together!


Long live The Tahrir Square feeling!


A kind of revolution, that amongst other things, can be seen as an expression of;

”Inner Stillness For Outer Peace”


ahritah.

Löpande prosa, ”Han som förlät!”, avsnitt Lp 1-100!

Prosa Inga kommentarer »

Löpande prosa. ”Han som förlät!”

Lp 1 PUB

Här var det inte frågan om kanske eller huruvida alls, det bara hände och med rätta. Med den bakgrunden kunde man inte förvänta sig något annat. Grannarna hade länge noga observerat huset och dess märklige ägare. När de flyttande in, fanns han redan där i sitt, som de sa, ”inpinkade revir”. Huset eller snarare kråkslottet, hade väl så där 200 år på nacken och omgavs av en vacker naturträdgård.

Lp 2 PUB

De första av villorna som byggts på den avstyckade marken runt Magikerns palats, vilket det gamla kråkslottet också kallades, hade kommit till för cirka 30 år sedan. Tiden där efter söktes det bygglov för fler villor, samt flerfamiljshus. De ursprungliga ägarna till marken, ett åldrat par, stod inte ut och flyttade med mycket bistra miner till ett äldreboende. Kvar blev den ende sonen i förmodad ensamhet.

Lp 3 PUB

Han verkade vara ett unikum och ingen brydde sig till en början om att vare sig se eller söka kontakt med den underlige mannen. Klädd som en narr ena dagen, lumpsamlare andra dagen och ibland som en societetsperson, med hög status, föll han utanför alla normativa sammanhang. Han var en gåta för omgivningen på många sätt. Ändå en rätt spännande typ, som tillförde folks fantasi mycket material.

Lp 4 PUB

Vad som höll honom levande och vilket eventuellt yrke han uppbar, visste ingen av de närboende, han var verkligen ett mysterium för de flesta. Någon verkade komma då och då till hans hus, om det var det viktigt besök eller bara någon som råkade gå förbi, gick inte att utröna. Men ibland på nätterna lyste det länge och ljud från som det lät körsång hördes natten lång. Vem som varit där såg man aldrig.

Lp 5 PUB

Rykten började tidigt spridas, vilket inte var särskilt upplyftande att höra för den berörde. Men sådana var ju nu människorna i lite mindre samhällen. De kände varandra nästan allihop och dessutom visste det allt om alla, trodde de. Nu tog ändå ingen dessa rykten på riktigt allvar. Mannen med mössan hade bevisligen aldrig gjort någon illa, snarare hjälpt till på olika sätt, utan att begära något för det.

Lp 6 PUB

Pratsam var han inte vanligtvis, inte till en början i alla fall. Den saken skulle komma att ändras och med besked. Frågan som uppstod då, var hur det kom sig och vad som skett för att denna förändring skulle inträda. Nu skall vi inte gå berättelsen i förväg, tids nog återkommer vi till vad som hände sen. Nu fortsätter vi där vi var, hur svårt det var att fånga in denne man i en ordinär verklighetsuppfattning.

Lp 7 PUB

Hans yttre var föränderligt i relation till dem han mötte eller de som såg honom. Han såg ut som man ville, så att säga. En lämplig reflexion av delar av det man bar inom sig medvetet, men mest omedvetet. Den projektion som uppstod innehöll dolda men viktiga budskap, anpassade till den som berördes. En kameleonts egenskap, som förvirrade många av de levande i den så kallat normala kollektiva konventionen.

Lp 8 PUB

Detta sätt att vara störde honom inte, men inte så sällan omgivningen. Det hade hänt i vissa situationer att upplevelsen av detta förvirringstillstånd inombords ledde till oväntade känslostormar och reaktioner, vilka kunde vara svåra att härbärgera för den andre. Vid lägre utvecklad kontakt och kunskap om det inre, rubbades tryggheten och de falska grundvalarna för tolkning av livet. Just detta var hans mening.

Lp 9 PUB

Tyvärr kunde dessa interaktioner utmynna i utbrott och till och med verbala eller fysiska angrepp. Han hade ända sedan barndomen, blivit utsatt för just detta, till och med skadad några gånger. Det ingick i livets teater, insåg han så småningom och lärde sig att leva med det. Den genuina utstrålning han efter hand lärde sig att bära och utgå ifrån, gav utrymme för mer ömsesidigt konstruktiva möten.

Lp 10 PUB

Det krävdes dock en viss tålmodighet och högre nivå av nyfikenhet från dem som mötte, eller råkade träffa honom, för att detta sistnämnda skull ske. Men då uppstod en naturlig och varm situation, vilket skapade känsla av stark närhet och mervärde. Då skedde också transformations processer på ett bättre och lugnare sätt, vilket ledde till bestående nya utgångspunkter för personlighetens möjliga agerande.

Lp 11 PUB

Han hade sett strålande tider, under sitt livs gilla och ogilla gång. Ömsom bet livet honom i hampan, ömsom log det ett underbart solskensleende och friskade i med alla möjliga gåvor och flödes relaterade upplevelser. Det stod dock till slut klart för honom, att alla inte alltid förstod hans sätt att uppfatta livet på. Lite skruvade han sig inför denna insikt och rösterna om flykt gjorde sig påminda då och då.

Lp 12 PUB

Fast det hade han gjort förr, flytt, skyddat sig och det var dags för andra tag nu. Åren hade gått, tiderna förändrats och han med dem. Det stora huset han fått att förvalta, betydde visserligen mycket för honom. Där tillgick uppväxten som präglat hans person och liv. Huset i sig hade många minnen i väggarna av händelsernas förlopp och han bar, kunde det kännas som, en stor del av byggnaden på sin axlar.

Lp 13 PUB

Sådant hade livet gestaltat sig under stor del av hans liv, tills nu. Läget hade dock förändrats sista tiden och det var inte längre nödvändigt att lägga fokus på detta. Någon annan kunde se till detta gamla ruckel under några år, så att resandet och äventyrslustan i honom fick möjlighet att ta sig större uttryck. Den långa längtan nådde till slut högsta smärtpunkt, yttre omständigheter triggade loss honom.

Lp 14 PUB

Beslutet blev enkelt att ta och tiden var inne för för mer handling än passivt längtande. Dagarna efter hörde ha sig för i sin lilla vänkrets, om någon kände någon, vilken kunde ta hand om det av minnen sprängfulla kråkslottet. I uppdraget skulle ingå att inte ändra på var sig inkromet, eller energi sammansättningen i ”Magikerns hus”. Den sistnämnda delen, viktig och avgörande för vem som kunde komma i fråga.

Lp 15 PUB

Några år var vad han behövde för genomförandet av denna spektakulära resa. Vad den gick ut på berättade han inte för någon. En sådan äventyrs resa som planerades, var nog bäst att hålla för sig själv så att inga hinder för den väcktes i onödan. Det var alltså hans ensak ansåg han, möjligen skulle folk få veta mer senare, när hela trippen genomförts.  Allt var inte heller helt klart för honom själv i nuläget.

Lp 16 PUB

Men mer skulle komma att visa sig efterhand. Det enda som var helt uppenbart för honom var det inre trycket att ge sig av nu och sunda syftet som förklarats på lite underliga men förtroliga vägar. Hans bundsförvanter, som funnits med honom allt sedan barnaåren, upprätthöll ett löpande informations flöde om sakernas omständigheter. De första antydningarna hade han fått redan för 7-8 år sedan.

Lp 17 PUB

Då hade de dykt upp i drömmarna, som sekvenser av möten med kända och okända gestalter. Alltid innebärande någon form av buskaps överlämnade, otydliga och mystiska till en början. Men över tid klarare och klarare information omkring det som nu var på väg att realiseras. Det inre seendet tränades upp,  också via lektioner i andra tidrum, än vaken verklighetens. Detta kunde han förstå i efterhand.

Lp 18 PUB

Under tiden av inväntade respons från någon villig, pålitlig person, som kunde handha huset, satt han igång med alla förberedelser och det var inte lite det. Lättast möjliga och  enkla, men likväl praktiska packning, skulle funderas ut, införskaffas och lagras. Träningen måste planeras och genomföras, så att bästa ”fit for fight” standard uppnåddes igen. Formen just nu överensstämde inte med gångna tiders.

Lp 19 PUB

Då hade han varit i sitt esse. Men åren som elitsoldat satte sina spår både onda och goda. Grundkonditionen fanns där, den mentala uthållighetsnivån likaså. Sättet att hantera olika situationer på, lugnt och systematiskt, hängde kvar som en inbyggd ryggmärgs mekanism. Viktiga upptränade reflexer, vilka nu skulle uppgraderas igen, till optimal nivåer. Det hade han gjort flera gånger förr, när det behövts.

Lp 20 PUB

De onda spåren bestod mest av tunga minnen från händelser här onämnbara, inte ännu i alla fall. Det låg massor av annat submedvetet material där inne i hans psyke, som kunde komma väl till användning. De ännu inte bearbetade och i hans dagsmedvetna integrerade truman som också återfanns där, skulle tids nog åtgärdas. Den stora reservoaren av erfarenheter inom, var dock en tillgång att vårda.

Lp 21 PUB

Detta var han fullt medveten om och värdesatte numera på ett helt annat sätt än tidigare. Många strider för stridigheternas skull, hade lärt honom. De hade inte varit bortkastade, men ändå lätt iväg på omvägar, delvis fördröjande hans utveckling. Allt har sin mening som många sagt, eller snarare tjatat in i honom. Det visste han och förmedlarna gav inte upp för ens tecken på verklig förståelse kunde skönjas.

Lp 22 PUB

Under denna förberedande fas inför avresan och letande efter vissa ting, upptäckte han gammalt undanstoppat i skrymslen och vrår runt om i huset. En del kuriosa minnesartefakter, annat mer behövligt som skulle kunna komma till nytta under resan. Några halvädelstenar till exempel, med alldeles särskild betydelse för honom. Dessa tog han fram, putsade av och lade i skinnpungen för ceremoniella föremål.

Lp 23

Några rent praktiska multiverktyg, samt ätpinnarna, lite annat smått och gått fann också sina plats i packningen. Mest av allt blev nog denna genomgång av huset, en minnes resa och lämplig ”släppa taget om det gamla” övning. Han förstod, att bäst för honom var att komma iväg så ren och fri från det förgångna som möjligt. Allt skull ju ändå finnas kvar, om nu inte någon olycka var framme och ställde till det.

Lp 24 PUB

Dagarna löpte på och packningen, den förberedande utrikes korrespondens, samt överenskommelsen med en av de närmaste, Maria, om hur huset skulle tas om hand, började bli klar. Han funderade länge på om och i så fall hur han bäst skulle ta farväl av sina föräldrar. Det kunde vara sista gången och det gjorde saken känsligare. Slutligen bestämde han sig för, att sin vana trogen, vara öppen och ärlig.

Lp 25 PUB

De, hans föräldrar och habitats-anpassare, ägnade en hel del tid under uppväxtåren, åt att stödja och förbereda honom för det oundvikliga mötet med den mest konkreta verkligheten. Nu vid deras förmodat sista möte innan avfärd, bekräftade de båda att han gjorde rätt val och att deras välsignelse inte egentligen var nödvändig. Mognaden för att verka som praktiserande materiehanterare, var tillräcklig hög.

Lp 26 PUB

Georg visade dem all den respekt de var värda, lät inga känslor i ögonblicket vara fördolda och delade slutligen en lång stunds själsögon möte och en varm kram, med dem han kallat Mor respektive Far i detta livet. Var och när de sammanstrålade igen, visste ödesanden säkert och kom i sinom tid att visa sig på bäst anpassade sätt, för var och en. Avskedet kändes bra för dem alla tre, av synnerligen goda skäl.

Lp 27 PUB

Resultatet av deras livsval vid nedstigande i den fysiska materien denna gång, hade vida överstigit alla deras förväntningar. Förmodligen berodde detta på det gemensamma tidiga uppvaknandet och deras ömsesidiga och respektfulla bemötande av varandra. Själar som förstod att de var själar och själar av samma själ/skäl, lyckades ofta bättre och bättre med sina självpåtagna uppgifter under livens gång.

Lp 28 PUB

I någon mening fanns det verkligen en mening, om än obeskrivligt komplex och svår förstådd, utan den nödvändiga översynen. Modern, Fadern och Georg själv, hade alla passerat så många portar tillsammans under flera liv, att deras andar, själar och i viss mån personligheter var otroligt väl avstämda. Mötet med väktaren låg inte långt borta för någon av dem och det gladde dem gott alla tre.

Lp 29 PUB

Tiden för avfärd närmade sig alltså. Maria hade lovat att se till Kråkslottet så gott hon kunde. Några avskeds träffar för närmaste vännerna var avklarade. Årstiden, den lämpligaste var i antågande, alltså sensommaren. Kusten klar för att lämna kontinenten och segla bort över haven, alla haven på samma gång. Susningen i magtrakten kände han igen, tänk oceanerna, kristallhavet, stillhetens hav och alla andra.

Lp 30 PUB

Det han behövde medföra var packat och klart, återstående attiraljer, fanns på de platser där de skulle finnas, under väl skyddade omständigheter. De yttre hjälparna var meddelade på vederbörligt sätt och hade också signalerat tillbaka sina bekräftelser. Allt ordnat till punkt och pricka, eller så nära som det var möjligt. Förutsättningarna kunde inte vara bättre, denna gång, skillnaden från tidigare, tydlig.

Lp 31 PUB

Georg, som för en stunds enskildhet dragit sig tillbaka till biblioteket, beläget högst upp i ett av tornen, log ett brett leende och gav sig själv en schyst klapp på axeln. Tycka om sig själv och handlingar som stämde med universums intentioner, var något nyttigt och i dag en av hans goda vanor. Han funderade i denna stund över just dessa, samt andra egenskaper uppnådda och införlivade i det dagliga livet.

Lp 32 PUB

Detta omtyckande av sig själv, var även en viktig tillgång när det gällde annat. Bland annat vid de tillfällen utmaningar växte sig så stora att självkänslan nästan sattes ur spel. Då behövdes verkligen självkärleken, den stora. Nu när han igen skulle ge sig ut på verksamhetsfärd, gjordes den viktiga översynen av den inre konstitution. Externa läget var dessutom annorlunda nu, behoven där ute mycket större.

Lp 33 PUB

Han kunde faktiskt inte minnas att det varit så här angeläget förut. Alla de gånger under innevarande och tidigare liv, då han utfört denna typ av tjänande, hade uppgifterna varit koncentrerade till relativt lokala områden. Någon eller några orter, eller maktkluster, hade blivit föremål för insatser. Tider, linjärt avgränsade, för dessa uppdrag förut genomförda, varade aldrig längre en högst någon månad.

Lp 34 PUB

Oavsett detta läge och jämförelsen med de tidigare, var han nu välförberedd för alla eventualiteter han kunde komma på. Klar, verkligen kristallklar, tänkte han och knöt högra handen runt om den slitna gamla skinnpungen, hängande på hans bröst. Däri fanns stenarna för dagen, lugnt vibrerande sina samlade erfarenheter. Orientera sig ute i verklighets illusionen skulle bli ännu lättare denna gång.

Lp 35 PUB

Timmar passerade och så småningom somnade Georg, tillbakalutad i den sköna fåtöljen. Han sov tungt och gott hela den sista natten hemma. Morgondagen hade sina löften och bekymmer att avslöja, för honom. Nu när han vilade, drömmande i ljus och anda, antyddes detta och gavs också någon mer information berörande avfärden. Allt som gick att planera var klart som sagt, återstod endast själva avfärden.

Lp 36  PUB


Kommande år skulle på en nivå komma att rusa fram, i blixtrande hastiga nedslag. Av vanligt folk upplevda som näst intill kaotiska, eller till och med apokalyptiska. I ett annat medvetande formerade sig den ännu outtalade sanningen med stort S, att tiden egentligen var all. Generella överenskommelsen med kalendertid som underlag för ordnat socialt liv, höll på att bytas ut mot ett genuint universellt moment.

Lp 37 PUB

När Georg vaknade till sent nästa förmiddag, såg han upp mot en helt molnfri turkosblå sky. Den närmaste kosmiska kärnkraftsreaktorn, ett typiskt materialistiskt begrepp, stod i strålande prakt nära himmelsmitten. Dess energiska arbete, skapade dagens värme bölja, i samklang den självreglerande planetens andning. Denna dag, tänkte han, kändes perfekt som avresedag och inledning på ännu en handlingarnas färd.

Lp 38 PUB

Till häst, på Samuel den gamle trotjänaren, lämnade han hemtrakterna. Skötseln av den stora arbetshingsten ingick inte i Marias ansvar. Hon skulle enkom ta hand om själva fastigheten. Samuel den store och starke blev den förste reskamraten, vilket också gjorde avskedet till denne trogne tjänare lite mer utdraget. Hästen, snart 19 år gammal strävade lugnt på upp för backen och ut ur den lilla staden.

Lp 39 PUB

Eftermiddags hettan och lufttrycket kändes av, en viss sorgsenhet infann sig också. Nu skulle han vara borta en tid, en okänd tid, kanske till och med en för alltid, tid. Det tog naturligtvis tag i personliga attraktioner och bindningar till trakten och så fick det vara. Allting runt honom i existensen, från längst inne i hjärtat och ända ut till oändligheten, levde, reagerade på skeenden. Ta det lugnt!

Lp 40 PUB

Rösten fanns där och utryckte just det Georg behövde höra. Ta det lugnt! Det är som det skall, tryggt och oroligt på samma gång. I en illusion som denna, kan de inte vara på annat sätt. Detta visste han sedan länge och hade tränats för att kunna uthärda och inte störas av. Men även Samuels varma sidor och trygga lunk, bidrog just nu. Ett så kallat symbiotiskt samspel mellan djuret häst och djuret människa.

Lp 41 PUB

Så länge han kunde minnas hade han haft sådan kontakt med djur. Små som stora och av alla möjliga sorter. Fjäderfä, hundar, katter, häst och tjur, samt även några marsvin, vilka förstås namngavs. De fanns alltid där, på något sätt, till hands och passande nära honom när han behövde dem. Kärleken var kravlös och tilliten fullständig från dem alla gentemot honom, precis som för alla människor de drogs till.

Lp 42 PUB

En del av dessa våra närmaste släktingar, sett ur andlig synvinkel, intog inte så sällan en helande funktion i sina kontakter med människan. De bar och hanterade somligt av människors karma. Gav en sorts osynligt subtilt stöd till klankompisen. Speciellt gällde detta hundar och katter, som antog skördande eller läkande uppgifter, visavi sina vänner människorna. Detta hörde faktisk inte till det ovanliga. Symbios som symbios.

Lp 43 PUB

När han nu satt där i sadeln på trotjänaren Samuel, kom han ihåg många av de andra följeslagarna han haft. Svalan Sibylla, den lilla ettriga men ack så flitiga. Korren Gruntvig, samlande på allt som gick att samla på, till och med prylar i rätt storlek, vilka senare återfanns av Georg efter noggrant och idogt letande i alla skrymslen och vrår. Det blev till en trevlig lek efter ett tag och fick sitt syfte.

Lp 44 PUB

Denna lek hindrade tristessen från att bygga bo. Under långa tider hade Georg isolerat sig och gått i självvald retreat. Återkommande med jämna mellanrum hände det sig att han glömde bort den viktiga yttervärlden. Risken för apati och till och med depressioner förelåg helt uppenbart vid längre isolering och trots att Georg hade en rätt så god koll när det gällde det egna humöret, visste man aldrig säkert.

Lp 45 PUB

Gruntvig´s ständiga samlande, handlingar som kunde återskapa den goda balansen, mellan inre och yttre värld och det hade Georg också tacksamt belönat honom för många gånger. Lisa, lata lisa, det sötaste marsvin han någonsin haft, dök likaså upp bland minnesbilderna. Åh, denna goa varelse som sov ner vid fötterna, snusandes sin egen marsvinssömn. Värmande hans kalla fötter, med sin lilla håriga kropp.

Lp 46 PUB

De, djuren, på ett sätt de naturligaste vännerna i sann St Franciskus anda, hade räddat hans liv och sinne otaliga gånger, under de många liven han levt. Så var det nog för oss alla, fast vi inte normalt mindes vare sig detta, eller att vi levt tidigare liv. Liv som liv, ibland tog de sig märkliga uttryck, ibland flöt de bara på, utan större påverkan på omgivning eller en själv. De försiggick i alla fall, på något sätt, någonstans.

Lp 47 PUB

Ett gnäggade, högt och bestämt, väckte upp honom ur tanketänket och han såg att de var på väg att få möte på den lilla skogsstigen. Lite längre fram syntes ett nästan likadant ekipage, med häst och vagn, samt en ryttare klädd i stor svart slokhatt och långrock. Fabian grytbärare i antågande. Det måste varit minst tre år sedan de råkat på varandra, sist gång. Georg hade många vänner, men han träffade inte alla så ofta.

Lp 48 PUB

Kontakten med de riktigt nära, fanns där ändå, oberoende av tid och rum och annat gement hinder. Fabian såg något tilltufsad ut, men verkade ändå vid gott mod. Det sneda smilet som ledsagande hans uppenbarelse vart än han kom, kände Georg igen och log brett tillbaka. Hej du gamle vän, hur rullar det för sig då, undrade han utan att invänta svar. Han svarade nästan aldrig på tilltal i början, Fabian.

LP 49 PUB

Georg fortsatte med en lite längre utläggning om sin egen tur ut mot havet och vidare över det. Hur det länge nu varit dags för honom att ge sig av, samt en del om sina förberedelser. Fabian nickade jakande och visade att han hörde på. Till slut avbröt han Georg med en fråga. Vad skall du göra denne gången då? Georg hajade till, tittade upp på sin gode, med normal väldigt tyste vän och svarade honom.

Lp 50 PUB

Sanningen att säga dig, Fabian, vet jag inte riktigt denna gången. Det är stort och det är viktigt, kan till och med vara avgörande för framtida organismens tillblivelse. Men det visar sig efter hand, det vet jag och det har de också bekräftat. Den slokhattade framför honom, stack handen innanför rocken, tog fram ett avlångt paket och räcke det till Georg. Sen sa han. Ta det här, du skulle ha fått det för länge, länge sedan.

Lp 51 PUB

Jag har burit redskapet åt sig utan din vetskap alldeles för länge. Nu är det tid för dig att själv bära och i sinom tid använda det till det det skall användas till. Uppdyrkandet av allt motstånd. Innehållet gick inte att urskilja så där på en gång med taktila sinnet. Georg stoppade ner paketet i en av lädertrunkarna som hängde på var sida där bak. Tackade Fabian och gav honom en ryggdunk, så som han alltid brukat ta farväl.

Lp 52 PUB

Sedan fortsatte han ritten mot den avlägsna stranden. Fabian muttrade lite, ner mot en av innerfickorna på sin svarta rock. Du Lisa, varför skall han ryggdunka så hårdhänt den där. Ett lustigt kurrande medhåll kom inifrån fickmörkret. Ekipaget rullade vidare in mot byn, med Fabian Grytbärare och lilla söta marsvinet Lisa. Hon hade funnit en bra karl som ersättare för Georg och hon kunde känna hur glad han var för det.

Lp 53 PUB

Resten av dagen förflöt i sakta hästlunk. I ett kort infall önskade Georg att han tagit vagnen för inte överlasta Samuel, som trots sin styrka och uthållighet skulle bära honom och all packningen han tagit med sig, flera mil. Nå, det skulle nog gå bra om han tog tillräckligt många och långa pauser under vägen. Brådskande var inte nödvändigt under inledningen av denna resa, skynda sig skulle han behöva göra senare.

Lp 54 PUB

Han visste inte säkert vi vilken tid segelfartyget skulle vara riggat och klart att lätta ankar. Den gode skäpparen Filip Havskatt, som lovat att iordningställa och låna honom denna speciella sjöfarkost, hade sitt eget sätt att se på tidens gång. För honom fanns endast de gnistrande stjärnornas vandring över firmamentet, för mätande av den och rummet. De såg och räknade han efter, en tid utan fast logisk term.

Lp 55 PUB

Dessa historiskt skapade figurer, talade sitt eget symboliska språk och ljög aldrig för den frågande, om man såg förbi allegorierna och sagorna de också berättade. Navigera i tid och rum var en sak, tolka och leka med illusionen när den gestaltade sig som historia, en helt annan. Så här var det med det mesta i världen, allting hade ofta fler underliggande meningar och syften. Tecken och dolda budskap som  dök upp.

Lp 56 PUB

De existerade överallt och sinnet älskade att utöva förvirrande vilseledande lekar med innevånarna i den fysiskt materiella världen. Urskiljande av dessa var en av huvuduppgifterna för dem som valt att verka i tjänande, för det stora hela. Goda insikter om det egna sinnets verkningar och arbetssätt, samt undersökningar av andras referenser, ökande en tydligare utvecklad klarsyn bortom sinnesleken.

Lp 57 PUB

Viktigt var att man orienterade sig väl inom den stora illusionens gränser. Naturligtvis fungerade också den gängse vägen, via ”trial and error”, men den var något långsammare. Georg hörde till dem som valt att snabba på sin medvetenhets utvecklings resa. Han hade tidigt i livet vaknat upp ur drömmen, den begränsande drömmen och börjat söka, fråga och ta till sig synkrona meddelanden han mött.

Lp 58 PUB

Föräldrarna hans, såg snabbt detta och som tillhörande samma själsgrupp, hjälpte de honom till rätta på ett klokt och åldersanpassat sätt. När nu Georg red sin häst, mot havets rand, med alla sina medhavda ting. De de magiska och de naturliga, båda sorterna behövda för att uppdraget skulle gå väl. Funderade han över meningen och utgången. Detta i en reminiscentisk övning, för stillande av sinne och ego.

Lp 59 PUB

De pockade på uppmärksamhet och han kände väl till hur hantera dem båda. Sinnet som omfattande allt upplevbart via sinnena och egot som en del av detta sinne, personifierande hans individuella separation från källan. Denna falska aning om ett eget jag och personligt liv. En uppfattning som förde ännu inte uppvaknade själar, runt i samsaras eviga kretslopp. Gång på gång påminnande om något annat.

Lp 60 PUB

Ett alternativ till slaveri under sinnets och egots inflytande. Men att leva i denna form av drömvärld, var inte alls fel, bara begränsade. Det förminskade utrymmet för själen, den store andens budbärare, att tränga igenom och skapa uttryck i världen. Orsakerna till detta, sakernas tillstånd, kunde endast utrönas av var och en. Nyckeln var att inse, ett annat liv var fullt möjligt. Det egentliga, hela, naturliga livet.

Lp 61 PUB

De, som Georg med flera, vilka vaknat upp, tog per automatik på sig något eller några av personligheten färgade uppdrag. Omvandlade egomönster blev till gåvor, att istället använda i tjänande för den goda viljan skull. Gåvorna skiljde sig åt, men syftet var det samma. Ljusets och kärlekens krafter fick tillgång till själens inkarnerade instrument och successivt ökade antalet medvetna medskapare på denna planet.

Lp 61 PUB

De tillhörde ett tyst sällskap, inte spridande sina kunskaper som vanligt, utan genom att leva utifrån den nya drömmen och bilden av sig själva. En helt ny grund som nu, ”icke längre från källan separerade väsen”. Varje tanke, känsla och handling, i den mån de kunde levas upp till, utgjorde en övning i tjänande. Hela det återstående livet, förflöt som en skola och en i samspel med omgivningen fungerande skapelse akt.

Lp 62 PUB

När tankarna och känslornas, under stundom virriga snurrande, sakta stillade sig, tog han åter tag i tyglarna. Samuel behövde visserligen ingen sådan ledning, men Georg kände sig trygg och i behov av kontakt med sin hästvän. Han såg sig fortsätta den inre och yttre resan, i sakta mak mot kusten, havet och alla de andra hav han skulle passera. Viljan var god, humöret i balans. Solen skänkte sitt sken frivillig, varmt och skönt.

Lp 63 PUB

Ett i stilla lunkande takt, tvåsamt par reskamrater, fortsatte den trivsamma färden. En betraktare kunde på håll ta dem för vilka gårdsfrihandlare som helst. Hästen spred lugn och trygghet omkring sig. Ryttaren hängde tillfälligt men huvudet, tagandes en kortare vilopaus. Torrt vägdamm virvlade upp när de rörde sig framåt längsmed vägen. Värmen stängde inne tankarna, som konsoliderade sig själva, inför framtiden.

Lp 64 PUB

Några timmar senare, stannade han till vid en vacker glänta, steg av Samuel och släppte honom fri för en stund. Fri att beta från den friska grönskan där. Georg gjorde sig en enkel bädd under en av de stora ekarna i backen. Plockade fram något att äta, iordningställde en försynt eldplats. Han såg nogsamt till att inte inverka för mycket på naturen, utan Gaia-integrerande. Mycket uppskattat, av alla små andarna.

Lp 65 PUB

Natten smög sig på dem, himlavalvets tecken blev synligare. Gnistrande som punkterade nålstick i ett membran, dök den ena efter den andra stjärnan upp. De sände sina kodade informativa budskap över gläntan och dess båda tillfälliga besökare. Här befann de sig i ett av naturen skapat vandrarhem, uttröttade av den pågående långa ritten mot havet, men väl till mods. Georg kisade upp mot de ljusa avlägsna teckenbärarna.

LP 66 PUB

Han kunde se ”Hankattens” bild och den alldeles nära liggande, ”Vilande dockan”. Välkända för honom, som vakande mystiska vänner och med något gemensamt förflutet. Han bad ofta vissa av dessa brinnande stjärnekluster, om förlov. Sambandet var inte inbillat, det fanns, om än långt borta i både minne och avstånd. Det som vid dessa tillfällen svarades, klingade helt annorlunda, utan användande av orala instrument.

Lp 67 PUB

Georg riktade efter en stund, som verkade ha varat längre än vanligt, återigen sin uppmärksamhet mot det stora betande kraftdjuret. Magiska eldskenet visade sig runt Samuel. Hans häst och färdkamrat var inte som andra hästar, det var ett välsignat djur, på väg mot första invigningen. Med individualiserings processen nästan halvt genomgången. Han, Samuel skulle snart ta steget in i nästa fas, en kropp i människoriket.

Lp 68 PUB

Vännen Georg visslade in vännen Samuel, med den så mellan dem välbekanta, tjuui, tjuui, signalen. Han ryktade hästen väl, gav honom några akupressur tryck på de rätt ställena. Hällde upp en hög med kraftfoder och fyllde det lilla vattenkaret till brädden, med sitt medhavda kristallvatten. Sist gav han sin vän, en go kärvänlig klapp över manken och hästen svarade förstås. De somnade in, en liggande, en stående.

Lp 69 PUB

I sovandet ingick drömlektioner om hinsides världar, där mycket rörande det multidimensionella, utanför tiden, rummet och det synbart existerande, fanns att hämta. Sådan kunskaps överföring förmedlades till alla väsen med förmåga att självreflektera och dessa var fler än man kunde tro. Själva överföringen var medvetenhets anpassad, så somligt förmedlades till hästen Samuel och somligt till människan Georg.

LP 70 PUB

Ibland möttes ändå de två där någonstans i gränslandet mellan skolsalarna och de blomstrande ängarna. De var ju så nära varandra och lekte mera likvärdigt vid dessa inre möten i den andra världen. Själar som såg varandra på ett djupare plan och i någon form av enhet, förstod syftet med den jordiska vänskapen. Samuel hade varit duglig häst och andra typer av arbetsdjur åt Georg, som i sin tur agerat själslig mentor.

Lp 71 PUB

Den periodiska blandningen av mörker och ljus, natt och dag, som upplevdes på Jorden, samt andra sfäriska kroppar, var en säregenhet för det öppna sinnet. Normalt omslöts ett totalt uppvaknade sinne, av sin enhets-orsak. Där rådde inte det periodicerade uttryck, all manifestation presenterade. Sålunda kunde ingen i fysiskt materiell verklighet inkarnerad varelse, göra annat än att erfara detta och lära sig av det.

Lp 72 PUB

Minnet om den enhetliga tillhörigheten, smulades normalt snabbt bort vid inkarnations tillfället, eller alldeles innan. Det var liksom legio, inom etablerade utvecklingsskolor och hade aldrig ifrågasatts av någon adept, lärjunge eller mästare. Dock fanns en mytologisk historia, härstammande från en tidigare runda, om ett annat förhållningssätt. Där detta minnet av att vara ett med allt, alla och orsaken till alla skapelse, bibehölls.

Lp 73 PUB

Vid den tiden hade elden och jorden fortfarande inte det huvudsakliga ansvaret för den lokala skapelse processen. Sfären, som skulle bli till den fysiska planeten Jorden, var ännu inte kristalliserad. Kärna, inre och yttre hölje, befann sig i något som liknade ett högenergetiskt plasma tillstånd, på väg in i den fysiska materien. Allt vibrerade i högre energi plan. Materiens beståndsdelar hade ännu inte nått tyngsta tillståndet.

Lp 74 PUB

Dåtidens kroppar, subtilare till sin byggnad och tillhörande de båda involutions och evolutions vågorna, befann sig närmare källan och var mer sammanflätade med varandra. Det var i någon mening, riktigt våldsamma skapelse tider och de väsen som sökte inkarnation, kunde bara finna heta, brinnande kroppar. Ett av alla namn som gavs dessa angelägna tjänare, var ”Lågans väktare”. De gjorde verkligen skäl för det namnet.

Lp 75 PUB

Dessa sagor och myter var inte längre allmänt kända, men fanns nedtecknade för studier om någon kände sig hågad. Runt om i världen, på platser inte direkt tillgängliga, fanns dessa texter i tryggt förvar. Väl skyddade av dem som givits ansvaret och lagen att bevara. Något hade dock då och då under tidernas varv, ändå läckt ut till vanligt folk och därmed skapat underlag för muntliga traditioner och åskådningar.

Lp 76 PUB

De hågade sökte under viss möda upp dessa dolda ställen och bad om tillgift, att få studera. De läste under vägledning och kunde emellanåt tyda något av vikt om framtiden. Andra nonchalerade fullständigt dessa kunskaper och beredde istället väg, för en mer praktisk och nära tunga materien, studieform. Allt var behövligt och ingen ansats utan mening och orsak. Hela verkligheten kryllade av tillfällen, att verka i god vilja.

Lp 77 PUB

Morgon dimman smög sig runt om de båda, slickade deras sömniga kroppar till liv. Fuktig och nyvaknad såg Georg hur daggen spelade ett speglande spratt med honom, vid  åsynen av den regnbågsfärgade marken. Det var var vackert och han lät sig villigt luras till denna sköna syn. Bredvid, en liten bit därifrån slumrade fortfarande Samuel med ena bakbenet lätt uppdraget, uppenbarligen behövande sin sömn och vila.

Lp 78 PUB

De skarp färgade synintrycken påminde Georg om gångna tider, andra resor han gjort, med helt andra uppdrag. Vilken gång i ordningen som han gav sig av, kunde han inte räkna ut för tillfället. Om man tog med i beräkningen att han inkarnerat på den här planeten så där 46 gånger, så var nog antalet utförda uppdrag som innefattat resande, säkert uppe i flera hundra. Hur som helst, han var van vid att ta sig fram.

Lp 79 PUB

Han kom ihåg flera orientaliskt inspirerade liv, där färgglada klädnader varit det normala och även hästdjur kläddes i vackra lysande färger, Georg log brett vid dessa inre syner av honom själv och den trygge färdkamraten, då kallat något annat, i sprakande uttrycksfull klädnader, rumlande runt på någon marknadsplats för hundratals år sedan. Nått skjoltyg hade han också mött på där i vimlet, en skön vän som han kände djupt och väl.

Lp 80 PUB

Han kunde inte för tillfället dra sig till minnes uppdragets natur den gången, men njöt av synen och den glada stämningen. Ja just det, Sebastian var det han hette då, den gången hans käre hästvän och följeslagare. Livet var fyllt av sång och glam, kvinnor och glada stunder. En väldigt annorlunda upplevelse, jämfört med innevarande. Romantik i övermått skulle man kunna säga. Men ändock lika lärorikt och seriöst genomlevt.

Lp 81 PUB

En stunds mornande och lättjefull lek i minnesvärldarna, sen kom Georg åter till sans. Han steg upp från vilolägret och började packa ihop sitt pick och pack. Ordnade med en enkel och nyttig frukost till dem båda. Rättade i ordning vilostället för natten och tackade som sig bör, traktens innevånare för att ha fått använda denna del av moderjorden. Avslutningsvis förrättade han en kort integrations ceremoni till Gaia´s ära.

Lp 82 PUB

När allt var klart och Samuel fått på sig sadel och don, gav de sig av igen. Morgonens daggburna landskap, hade förbytts till ett solstänkt lapptäcke, av sädesfält. De skiftade från grönt, till gult och blått. Sädeslagen kände han väl igen, råg, alava och den goda blåa klockörten, som han så ofta använt vid hälsobröds baken. Samuel frustade till, tog fart och så fortsatte de färden ner mot, Almina Con Sanga. Hamnen i fjärran.

Lp 83 PUB

Nyheter kom flygande in från västerhållet. En Gråbofalk, tillhörande Filip Havskatt´s budbärarskara, landade smidigt på den högra axeln. Georg hade träffat just denna förr. Den var vackert tecknad i brunmelerade färger, hade en genomträngande blick och gjorde verkligen skäl för namnet ”Falköga”. I ett ögonblick spände falken ut sina vingar, flaxade till med dem, sträckte halsen mot skyn och gav ifrån sig ett högt skri.

Lp 84 PUB

Georg lossade enkelt det lilla hoprullade papperspaketet, som hängde där under falkhalsen. Fingrade upp det och ögnade igenom meddelandet från Filip. Hans gamle vän och många gånger följeslagare på sjön, skrev att allt var förberett och trimmat. Skeppet kunde lämna hamn så fort de anlände och inga hinder förelåg. Detta var goda nyheter för Georg, vilket han inte riktigt hade förväntat sig. En form av lättja hörde ju annars Filip till.

Lp 85 PUB

Ärligt talat brukade han vanligtvis inte prestera en sådan framförhållning. Han Filip, hade kanske denna gång samma känsla som Georg, av företagets brådskande art. Nu återstod bara några mil neråt kusten och de båda ökade takten något. Ekipaget övergick från skritt till trav och skumpandet på hästryggen, blev något vildare. De vadderade hosorna kom nu väl till pass och Georg kände sig så smått, som den riddare ha en gång varit.

Lp 86 PUB

Mycket snabbare än han trott var de framme vid Silusipasset. Det som ledde in i den lummiga Lavandeldalen, ner mot kusten och den lilla hamnstaden Almina Con Sanga. Georg klappade flera gånger, sin starke vän och följeslagare Samuel på sidan, mumlade några vänliga och uppmuntrande ord i hans öra. Hälade honom lite lätt i sidorna på gammalt vanligt sätt för att mana på, så de kom fram innan kvällningen.

Lp 87 PUB

De sköna ängarna och lövskogen på bägge sidor om vägen, bredd ut sig och prydde dalgången ända upp till bergsluttningarna. Ängar, tätbefolkade av flora och fauna inte lika vanliga i hemtrakterna. Det doftade gott, ja näst intill bedövande, från lavendeln och andra örter. Harar i mängd, gråspräckliga och pigga, kunde ses lite här och var studsande om kring. Nu när middagstid närmade sig, av någon anledning, ovanligt aktiva.

Lp 88 PUB

Det berodde kanske på vädersituationen, eller ha med årstiden att göra. Ytterligare en orsak kunde vara intensifierade torusenergier på planeten, vilka påverkat vandrings mönstren hos rävar och annat vilt och fått dem att dra sig upp mot bergssidorna. Han visste inte just nu, men noterande ändå förändringen i hararnas beteenden. Även mycket små, till synes obetydliga ändringar i livets mönster, kunde man ha stor betydelse av att känna till.

Lp 89 PUB

Under den fortsatta sista biten ner mot havet, övervägde Georg möjliga scenarier för honom och andra berörda, innan avresan från kontinenten. Hur han skulle göra med Samuel, den gamle hästen? Fanns alternativa sätt att färdas på vid framkomsten till sitt första delmål? Var fastan var bäst att inleda nu, eller senare? Även andra saker som hade med uppdraget och dessa genomförande att göra, behövde han fundera över.

Lp 90 PUB

Vissa kontakter borde tas redan innan han lämnade hamn. Medel för bytesaffärer och ytterligare några kristaller införskaffas. Besättning för själva överfärden, som han kunde lita på och varav några av nödvändighet, skulle komma att följa honom under en kortare tid. Kring sådan praktiska frågor, lät han tankarna röra sig fritt men med en tydlig intention, att uppnå bästa möjliga och inrätade plan.

Lp 91 PUB

Under rådande omständigheter var det av extrem vikt, med en grundad, väl genomtänkt, samt i sin vidaste mening, från helheten synad och klargjord plan. De sista dagarna han tillbringat i sitt hem kråkslottet, precis innan avfart, tillät inte sådan noggrannare planering. Då hade ordande med angelägenheter på hemmaplan varit viktigare. Nu när inledningen av denna resa var påbörjad, skiftade fokus till själva uppdraget.

Lp 93 PUB

När enskildheter och det personligas tillfredsställelse, sattes åt sidan och tjänande för den goda sakens skull och alla bästa möjliga situation. Då riktade, varje tjänare av ordnat uppvaknade, sin totala uppmärksamhet på utförandet och säkrande av detta. Georgs nu fler-livliga erfarenheter av sådant tjänade, gjorde honom särskilt lämpad för långa resor genom skiftande kulter. Han kunde med lätthet smälta in nästan var som helst.

Lp 92 PUB

Med dessa tankar inom sig, kunde han samtidigt känna hur sjöbrisen svepte in från havet, fick håret att fladdra och när sältan i denna mättade vind slutligen nådde hans luktreceptorer, väcktes minnen från tidigare äventyrliga resor, över haven. Havet som hem och vardag, hade passat honom och tilltalat något i det kosmiska arvet. Det arv han och alla andra bar med sig, som vandrande själar, mellan manifestation och icke manifestation.

Lp 93 PUB

En sjöbjörn av storhet hade han betraktats som, under ett antal förgående liv. Det var också då under dessa, vänskapen med Filip hade grundlagts. Gast eller kapten, spelade mindre roll, de hade båda två varit i alla upptänkliga roller. Stridit tillsammans och mot varandra, sjörövat och långseglat som besättning under upptäcktsresor. De hade dödat, dött, levt och firat segrar, sörjt sida vid sida, på och under havets stora yta.

Lp 94 PUB

Alla dessa erfarenheter, bildade en känsla av samhörighet utöver de vanliga. Så, i alla fall när det gällde sjömansliv och kamp. Filip Havskatt, tillhörde inte samma andliga kohort som Georg. Deras vägar hade i ett så kallad slumpartat möte, vilket skett för länge sedan, lett till ett framväxande intresse för varandras kvaliteter. De hade olika ursprung i den här skapelsen, men delade vissa utmanade ego-mönster, egenskaper och gåvor.

Lp 95 PUB

Dessa gav dem tillfälle att i lärande beblanda sig med varandra, genom liven de levde. Den gemensamhets faktor de mest delade, var den stora vakenheten de levde. En högt värderad och mycket nödvändig egenskap bland aktiva tjänare. I någon mening var alla i manifestation inkarnerade väsen, intermittent vakna. Det var endast graden av kontinuerlig vakenhet och hur medvetet den användes, som skiljde sig åt.

Lp 96 PUB

Äntligen såg Georg havet och horisonten, i fronten den lilla hamnstaden situerad vid, som en skära formad vik. Almina Con Sanga, var en gammal, mycket gammal, stad. Den hade dock inte namngivits på lokala grunder, utan efter en annan plats, med helt andra minnen än de blodröda. Men det är från en annan historia, tänkte Georg och noterade i en blixtrande minnesflash, ett morisk-klingande namn dyka upp och försvinna lika snabbt igen.

Lp 97 PUB

De, mannen och hästen närmade sig den lilla hamnstaden, med uttröttade men också välsignade kroppar. Välsignade av sin gemensamhets känsla och tacksamhet över dessa kroppars funktionalitet. Kroppar var just kroppar, känsliga för allt och ingenting, helt beroende av inre automatik och den mentala föreställningsvärld som skapade kroppen. Detta samband var tydligt för Georg och på något sätt också för Samuel.

Lp 98 PUB

De hade uthärdat och litat på sina respektive tempel, som fungerat väl. Därav denna djupa tacksamhet. Vid den stadsport de entrade staden ifrån, stannade de till för en kort stunds tack och bön. Sedan fortsatte de mot hamnen där bästa nattkvarteret låg och samtidigt den naturliga närheten till, för Georg nästkommande färdmedel. Antagligen skulle Filip snart visa sig, för att välkomna dem båda över en mugg nybryggt öl.

Lp 99 PUB

När gästgiveriet ”Salta Grodan” dök upp framför dem, drogs en djup suck av igenkännande. Här hade han tillbringat mången kväll och natt, i glam och tystnad, beroende på tillfälle. Det var en i klassikt grönt utstyrd lokalitet, där det serverades havets lokala läckerheter och sådan kraftig föda som långfärds resenärer kunde behöva. Dricka och öl, samt vinet för dagen, ansågs smaka speciellt gott och starkt.

Lp 100 PUB

Där fanns en viss märkbar sälta i det som serverades, påminnande alla om var man befann sig. Vi kanten av det vidsträckta havet. Bortom horisonten sågs ingenting väntat, mer än äventyret. Det stora äventyret som så många ville nå till och erfara. Georg stannade utanför stallarna, sadlade av Samuel och visades en plats för sin gamle grålle. Stall drängen tog sen över ansvaret och såg till att hästen fick allt han behövde.