Löpande prosa, ”Han som förlät”, avsnitt Lp 101-200!

Okategoriserade Kommentarer

Lp 101 PUB

Det tog honom bara några minuter för att inse, sin nya belägenhet. Hamnen var nådd, första delen avklarad. Här skulle han nu invänta Filip, för att lyssna av läget, samt planera nästa fas. Han hade känt denne man länge och visste att det kunde dröja. Hur som helst fanns det vissa saker att tillse under tiden. Något av äldre ouppklarade affärer, skulle det komma att visa sig. Folk som kommit i hans väg, av skäl ännu inte tydliga.

Lp 102 PUB

Dessa behövde han söka upp och stämma av med. Mest för att inte någon träta i onödan, skulle ligga och gro i hans undermedvetna reservoar. Det hände, fast inte så ofta längre, att händelser av vikt, en orsaks utlösare, hängde kvar och gav o-önskade effekter senare. Sådana missar var bra att rätta till och en självklarhet under utövande av den tjänande konsten. Han tog denna sin, på ett sätt självpåtagna uppgift, på allra högsta allvar.

Lp 103 PUB

Han hade många exempel från tidigare att hänvisa till, vilket också ökade motivationen att göra dessa rensningar i det undermedvetna. Hindrande defekt-komplex gick i och för sig att härbärgera under en tid. Men inte för länge, då de tog energi och på sikt återigen kunde börja påverka hans beteenden. Tekniker och metoder kunde variera stort. Några passade speciellt bra i sådana här sammanhang, andra för annat.

Lp 104 PUB

Georg öppnade dörren till den trivsamma vägkrogen, sög in dofterna av rökt fisk och skaldjur, gick fram till bardisken för att annonsera sin ankomst, samt ställa några angelägna frågor till barmästarn. Runt omkring honom satt en salig blandning av stamgäster och dagdrivare. Utifrån klädsel och utseende i övrigt, de flesta med anknytning till havet och dess näringar. Sjöbusar var de, om än inte särskilt busiga, ifall han kände dem rätt.

Lp 105 PUB

Det var fuktigt hett, rökigt, råbarkat, men ändå en trivsam stämning i lokalen. Han i baren, som naturligtvis hade ett namn, men av alla kallades ”Mästarn”, serverade Georg en varm kopp te. Lilje-te, som var ett favorit val för honom och det visste Mästarn, expert som han var på ihågkommande av kundernas speciella önskningar. När han sippat lite av det stärkande, fokuserade Georg hela sin kommunikativa uppmärksamhet på dialog och info överföring.

Lp 106 PUB

Under några intensiva minuter utbytte de frågor och svar, delade med sig av känd och för de allra flesta okänd information om situationen i världen. Dan, som Mästarn egentligen hette, hade nyligen kommit tillbaka från en egen tripp till andra sidan. Därifrån visste han att det verkligen var angeläget att skärpa upp tjänandet, samt utförande av alla påtagna åtaganden. Mama och de äldstes mening var, att tiden snörpte ihop sig fortare än man beräknat.

Lp 107 PUB

Räkningen hade störts på något sätt och denna viktiga information behövde omgående spridas i vidare kretsar. Georg och alla andra som han, ansvarade för anpassningen av budskapet, samt förmedlingen på mest lämpliga sätt. Det Dan berättade var sant och djup förankrat i en av de många traditioner som funnits sedan länge på planeten Gaia. Just denna hade sitt ursprung i den moderliga Pachamama kulturen.

Lp 108 PUB

Dan, den mästerlige barmannen, var en av de nagualer som verkade i det fördolda, inte av några mörka skäl eller på grund av hemlighetsmakeri, utan för den goda sakens och nyttan skull. Bland det första man fick lära sig som lärling, i skolor lärande ut användande av de inre krafternas symmetri, var att hålla en låg profil och inte avslöja sig i onödan. Hårda läxor i början fungerade som en god påminnelse om detta.

Lp 109 PUB

Nu mötte han Georgs blick i ett försjunkande, gav av sitt allt och tog emot detsamma från sin frände. De slöt en tillfällig pakt, där makten delades dem emellan och från deras lysande äggformade nystan av energitrådar, skapades en glödande sfär någonstans i ett mittområde. Den pulserade av liv och energi, tankar och känslor sammanbundna till vibrerande kluster, mättade med ljusinformation, vilken delades och fördelades av dem båda.

Lp 110 PUB

Nytt uppstod också på andra nivåer, som de inte brydde sig om att fundera över. Det som behövdes för deras verkande, tog de till sig och lämnade allt annat, att hanteras där det skulle. Minuterna som utåt sett passerade enligt linjär tid, förflöt oerhört fort och samtidigt för de båda inblandade, på ett utdraget sätt, som närmast kunde liknas vid evig tid. Deras sinnen vidgades tillfälligt till att helt omsluta, också icke tiden och rummet.

Lp 111 PUB

Vips så återtog de sina vanliga roller som Georg och Dan, två vänner på var sin sida om bardisken som samtalade om ditten och datten. Den gav varandra en kort instämmande nick, avslutade den magiska kommunikationen och återgick var och en till sina respektive agendor. Georg drack upp sitt te och lämnade lokalen. Uppenbarligen var det ännu inte tid för Filip att dyka upp, så han tog sig en bit längre in mot byns mitt.

Lp 112 PUB

Han hoppades att hon var hemma den här gången och att tillfället till försoning, fortfarande levde. Med henne hade han i detta livet, haft sin högsta klimax upplevelse. Ömsesidigheten kunde man undra över och det var just det han gjort. Nu fick det vara bra med detta. Han var redo och önskade att hon också var det. Den sista gången de möts hade svalkan ökat och balansen i relationen, för de hade en sådan om än ovanlig, närmat sig ekvillibrium.

Lp 113 PUB

Denna kvinna, så vacker i sin aura och helt medveten om varför hon valt att vara just kvinna denna gång, svalde honom med hull och hår. Han hade inte haft en chans, inte ens övervägt att skydda sitt väsen och den starka driften tog blixtsnabbt överhanden. Närmare en fullständig tillfredsställelse av alla bekräftelse behov, hade han aldrig varit. Även om det den gången inte funnits en medvetenhet hos honom, om varför han hade dessa behov och hur starka de var.

Lp 114 PUB

Blev själva upplevelsen av sammansmältning, inte bara sängledes, utan också på många möjliga andra sätt, någonting förlösande. Man eller kvinna, oavsett kön eller könlöshet som lät sig så uppslukas av en annan varelses närvaro, ledde till önskade och o-önskade effekter och kunde kännas skrämmande skönt. Så djup var denna längtan efter sinnesretning, att vi sökte den ständigt. Naturligtvis var det så, det var ofrånkomligt i varje möte mellan enheter i alla levande universum.

Lp 115 PUB

Saken var nu ändå den, att vid en partiell kontakt med urgnistan i sig själv, färgades den upplevda intima interaktionen mest av det köttsliga, djuriska i människan. Detta var varken gott eller ont, det bara var så. Över tid och efter många sådana möten, skedde så småningom en utveckling och anpassning till trancendentare nivåer. Medvetenhets träning snabbade upp denna annars naturligt långdragna process.

Lp 116 PUB

Lärjeungaskapet och liknade skolande företeelser i världen, ämnade att föra utvecklingen framåt till högre grad av synergi och samspel mellan biologiska enheter på en planet, lärde ute mycket om detta. Kundalini yoga var en känd variant, liksom olika andra tantra inspirerade övningar. Georg snabbade på sina steg mot kvarteret där hon senast haft sitt näste. Denna visa, sköna symboliskt beskrivet, korsning mellan vävande norna och dansande afroditiska varelse.

Lp 117 PUB

Salvah, hette hon, liksom ordet på den läkande smet man kunde använda vid utvärtes bruk för bland annat sårbehandling. Nu ville han försonas med henne och ta del av en helt annan, djupare läkning. Det värmde till i brösttrakten och kroppen rycktes med i en våg av mikro konvulsioner, från fötter hela vägen upp till hjässan. Allt tydde på att hon bodde kvar där och till och med var hemma, det var han nästan säker på nu.

Lp 118 PUB

Jag kommer nu Salvah, sände han till henne. Hon svarade omgående med styrka och värme. Georg fingrade fram stenen ur skinnpungen som hängde på hans bröst. Den han burit så länge och som symboliserade all kärlek han kände till. Nu skulle den komma till sin rätt och god användning. Hjärtat närmast hans hjärta, kunde snart lämnas över till den det var ämnat för. En av de ljuvaste själar han någonsin mött.

Lp 119 PUB

Det skimrade i blått och silver, halvädelsten hjärtat och gav kraft och mod. Nu skulle det som sagt föras vidare. Deras delade öde, ville ta sig en annan riktning med totalt ny innebörd. Tilltron till kristallernas krafter fanns kvar och han skulle nog aldrig att ändra sig på den punkten, inte under detta livet i alla fall. Minnesbärare och med sina talismaniska funktioner, fungerade de för honom, inte hämmande utan tvärtom livgivande.

Lp 120 PUB

När han tagit trappen i förvånade få steg, fick han syn på henne, ståendes där utanför sin dörr. Hon log brett, strök tillbaka håret i en förförisk gest, på skoj antog han. Salvah den Sköna, nu omvandlad till en godmodig klok kvinna, så mycket mer till brädden strålande av sann kärlek och lycka. Skönt, hann han tänka och så var de inne i lägenheten. Hon kramade om honom innerligt och Georg besvarade den lika innerligt, utan utövande av andningskramen.

Lp 121 PUB

Mysigt värre vad det minsta man kunde säga om hennes boställe. Hon hade gjort om sitt hem till ett kreativt center i miniatyr. Väggarna var borta och en stor öppen dominerade yta mötte blicken när man gjorde entre. I mitten hängde en stor ljuskrona fylld av levande ljus och under den en stor cirkelformad, mandala mönstrad österländsk matta. Runt om längs med väggarna små alkover, för mat och annan beredning, vila-sömn och behandlingar, m.m.

Lp 122 PUB

Sprakande färger, jordburna och i alla möjliga kollörer, gav inte det oroliga uttryck man annars kunnat tro. Den kändes varm, ombonad och vibrerande av trivsel, hennes kombinerade bostad och läkeställe. Salvah själv, strålade av lycka, ögonen talade sitt tydliga språk. Återseendet av Georg, även om det var väntat, bringade uppenbarligen den glädje hon helst närde sig av. De två satte sig, omedelbart efter hälsningskramar och annat, i sina meditations positioner.

Lp 123 PUB

Ljuset i rummet tonades ner automatiskt, hur vet ingen. Men så skedde och de båda älskande människorna mätte varandras kroppar, ögonpar mötte ögonpar, försjönk i varandra. Georg lade märke till hennes finlemmade kropp och små mjuka rörelser med händerna. Det långa mörka håret bakåt kammat och uppsatt i en knut, anletsdragen lätt åt det asiatiska hållet, med något högre kindben. Den mandel färgade hyn, de djupsvarta ögonen. Han log i sitt inre och njöt av synen.

Lp 124 PUB

De andades snart i takt, en långsam flödande takt. Munnarna var öppna, hakorna helt avslappnade. Deras bröstkorgar höjde och sänkte sig, upp och ner, upp och ner. De blickade in sig så småningom, naglade sig fast i varandra. Fyra små svarta-hål sög medvetandet hos honom och henne in i en virvlande själarnas dans. En i kosmiska piruetter genomförd leela, till alla andra andars glädje att beskåda. Njutningen var oöverkomlig och smärtsamt skön.

Lp 125 PUB

De hade dansat förr, både profant på lokal och som nu, en andedans utan begränsning. Rökelsen höll dem kvar i rummets rymd och efter en tid återkom de till den vardagliga verkligheten igen. Georg lät sig smekas tillbaka till fullständig vakenhet av hennes sköna yttre. Salvah hade förtrollat honom med sin skönhet de första gångerna de mötts och han  hade som sagt förlorat sig i detta under ett längre tag. Nu såg han hela hennes varelse på ett djupare plan och njöt ännu mer av det, än den glamour sinnet kunde erbjuda.

Lp 126 PUB

Hon i sin tur önskade ingen annan man i sitt liv. Det fanns dock en pakt mellan henne och ursprungarna om att inte ingå äktenskap, i bemärkelsen binda sig till någon annan och den pakten höll hon. Han Georg också i någon sorts pakt, fanns där som den ende och hon nöjde sig med denna kunskap. Restriktionerna, för man kunde väl se på det så, som just restriktioner, fast det egentligen rörde sig om rekommendationer kring köttsliga relationer, hade naturligtvis med utförandet av uppgifterna att göra.

Lp 127 PUB

Rekommendationer som kommit till på grund av erfarenheter, insamlade under många, många generationer av liv. De ägde sin riktighet, men var förstås frivilliga att följa. Dock innebar de ingen förlust av livs upplevelse i sig. Snarare tvärtom, ett tjänande förhållningssätt till livet var att föredra. Då fylldes det, livet, med meningsfullhet och relationerna till omgivningen blev djupare och mer genuina. Rent fysisk njutning, kryddad med lika mycket andlig spis, gick inte att jämföra med någon annan njutning.

Lp 128 PUB

Georg, faktiskt också i sitt fysiska framträdande en attraktiv man, gjorde ju inte det hela sämre och betydelsen av dessa glamourer, vid en viss medvetenhets nivå, hade ingen störande påverkan på tjänandet. Det var inte syndigt på något sätt att även njuta av livets sötma och om ibland målet missades, kunde mycken lärdom dras av det. Allt handlade ju till syvende och sist om hur levande livet levdes och en seriöst använd insikt om att ha tagit på sig uppdrags kläderna.

Lp 129 PUB

Salvah skapande en ljudande klang med de tibetanska klockorna, så att medvetandet gjorde ett naturligt skifte, från helt till differentierat. Reste sig upp och gick över till en av alkoverna för att ordna till lite varmt te. Värmen i rummet till trots, var de båda lätt nedkylda, då längre meditations pass ofta ledde till sänkt kroppstemperatur. Hon frågade honom vad han fördrog just nu och Georg svarade efter en stunds funderande och med ett småleende på läpparen, en Salvia special tack.

Lp 130 PUB

Ett internt skämt som de båda log åt och samtidigt mindes ordvrängar lekarna de ägnat sig åt förr om åren. Även om te bryggt på Salvia faktiskt fanns, så hörde det inte till de vanligaste användnings områdena för denna renade ört. ”Smudgning” av platser vid heliga ceremonier, samt för att göra auran klarare vid shamanistiska renings processer, var vanligast. Ordlekare som de var och kreativa i övermått, särskilt när de var tillsammans, kommenterade hon hans val.

Lp 131 PUB

Du är inte rädd du min vän, vill du ha ett renade nakenbad, med ingående massa ge, på en gång, eller? Smilet i hennes soliga ansikte gick nästan från öra till öra. Han skrockade tillbaka och de möttes igen i en varm kärvänlig kram mitt på golvet. Tänk så lång tid sen sist Georg, utbrast hon och gav honom en riktigt djuplodande blick. Han vek inte undan, kände ingen rädsla längre. Tog och gav öppet av hela sig, kände henne, njöt. De mörka djupa brunnarna framför honom bjöd in till djupdykning och han dök.

Lp 132 PUB

Hela hans framsida var öppen, fritt flödande, hjärtat bultade kraftfullt och tryggt. Han älskade henne så som hon var, alltid varit och alltid skulle komma att vara, kosmiskt föränderlig. Omöjlig att sätta på plats eller kategorisera, oberäknelig så in i hela friden, på ett skönt sätt. Här och nu, just då sattes deras heliga relation på andlig pränt, långt upp i de himmelska arkiven. Visserligen där redan känt sedan länge, men ändå med en rar glädje. De skrev villigt under, båda två.

Lp 133 PUB

Te kokaren hörde av sig med ett högt pipande, Salvah ryckte sig loss och gick tillbaka till sin syssla. Hon bytte omgående fokus från uppslukande närhet, till omsorgsfull uppmärksamhet på sitt te kokande. Georg sjönk ner mitt på golvet, lade några kuddar till rätta, så att de kunde sitta bekvämt tillsammans. Byte fokus gjorde även han med lätthet och såg genast till att plocka fram sannings hjärtat. Varmt och välputsat som det var, lyste det upp den omgivande, dallrade luften.

Lp 134 PUB

Han placerade det på mattan, bad sin överlämnings bön och väntade sedan på att hon skulle komma med med det värmande teet. Ögonblicket var nu inne för honom att grunda den nya relationen dem emellan. Den heligaste av dem alla Georg någonsin inlett, han tittade åt hennes håll med en både tacksam och nyfiken uppsyn. Detta var helt nytt, alldeles oerhört nytt för honom och för henne också trodde han. Man kunde inte så noga veta med andra än en själv. Men det spelade ingen roll, han hade valt och hon med.

Lp 135 PUB

Denna nya nivå av medveten själslig sammanlänkning och därmed synergetiskt utlevade av fysiskt liv, kände han i och för sig till från skrifter och hörsägen. Men att själv verkligen ta steget och göra det praktiskt, här i den tyngsta och mest konkreta verkligheten han någonsin bevistat, gjorde det verkligen till en ny erfarenhet. Gott då att få dela den med Salvah, då det nu var en nödvändighet med den här typen av tvåsamhet, för att kunna tona in sig med den galaktiska energien, samt andra därutöver.

Lp 136 PUB

Begreppet tvillingsjälar, var ett mycket misstolkat sådant. Det hade inte någonting alls med personligheters sammansmältning att göra. Rena livsupplevelser i flera dimensioner, än de för människan redan kända tre, möjliggjordes endast genom heliga relationer. I dessa föll allt personligt bort, eller transformerades till själsliga uttryck. Där det rumsliga och tidsenliga inte längre fungerade som medium för medvetenhets uttryck. Säker omställning från det ena tillståndet till det andra, var något de båda tränat sig inför, under många liv.

Lp 137 PUB

Vid dessa skiften från tillstånd till tillstånd i medvetenhets utvecklingen, blev vissa saker som projektioner, dualistiskt grundad egenvilja, självbekräftelse via yttervärlden och andras normativa åsikter, inte längre användbara. Det fanns så att säga, inte längre någon grundläggande matris för dessa sätt att interagera med omvärlden. Kropparna som tidigare varit de vanligast använda, fanns kvar, men snabbare vibrerande aggregat tog över huvudansvaret för de livs uppehållande och kommunikativa funktionerna.

Lp 138 PUB

En sorts inrättning skedde, av alla de kroppar ett väsen bar med sig under sin kosmiska resa i ett universa. Större delar av anden kunde därmed ta plats och nyttja väsendets kroppar som uttrycksmedel för sin agenda. Någon ljuseffekt blev ibland uppenbar för omgivningen men inte alltid. Det berodde på med vilken känslighet de omgivnades kropparna vibrerade. Gloria var en omnämnd sådan effekt och även andra förstärkta aura upplevelser har beskrivits. Men vanligast var nog den så kallade ”Darshan” som folk i gemen kunde erfara.

Lp 139 PUB

Bakom allt detta låg Anden den enda och gemensamma, totalt stilla och ändå i alla skeenden medlöpande. Den ständigt omnämnda, mystifierade Anden, som alla hört talas om och bar olika meningar kring. Den diversifierande effekt detta hade på samhällsbildningar och försöken till samarbete dem emellan, var föga känt bland allmänheten. Den förleddes med falskt informationsflöde, för att flytta fokus till andra ämnen, så som ekonomi, poltik, m.m. Hans resonerande om dessa idévärldar, fick honom  först att rygga lite.

Lp 140 PUB

Men sen lät han det komma mera. Makten, den världsliga, var den än låg, hade sina mått medel för att upprätthålla, övertag och kontroll. Det var naturligt där ett dualistiskt medvetande fortfarande dominerade. Han visste det, Salvah visste det, alla tjänande adepter kände till detta och hade som en av sina högre prioriterande frågor, att bemästra dessa tankesystem på ett konstruktivt sätt. Även om huvudsaken var att smälta in, kommunicera med omgivningen och ge stöd för den av anden önskade läkningen och en heligare utveckling.

Lp 141 PUB

Nu kom hon tillbaka och slog sig ner hos honom, de drack te till sammans under en stunds tystnad, ingen såg på den andre. Sen plötsligt, smekte Salvah över det vackra blåsilver skimrande hjärtat, som låg där framför henne. Hon nickade och log ett jakande leende till honom. Han kände hur hon rörde vi hans hjärtcentrum med sitt, tårarna var ofrånkomliga, gick inte att hejda och varför det, han han tänka. De var ju lyckotårar, beseglande ett länge efterlängtat förbund, de tidigare önskat sig och samtalat om.

Lp 142 PUB

Det tog varandras händer som en betygelse för att detta verkligen var ett sant förbund, ett sammangående för alla och envar som levde i den här planetens sfärer. Sen var allt klart och över. Små stjärnor uppträdde på deras pannor, precis mellan ögonbrynen. Deras Anja center blev synliga och visande på en klarsynt aktivitet i de andra liven. Salvah och Georg var för denna evighet, länkade tillsammans och kunde nu agera som ett själsligt par, även när de befann sig på håll från varandra. Det var också just vad skulle göra för en tid.

Lp 143 PUB

Den kvällen tillbringade de på ett sätt, som de aldrig förut ens kunnat ana i sina djupaste fantasier, om hur att möta en annan människa och själ. De älskade naket och nära, de samtalade långt in på småtimmarna. Öppnade upp sig med hjälp av villigheten och det öppna sinnelaget hos var och en av dem. Tårarna kom och gick, kyssarna som kysste bort dem, likaså. Andningen var understundom helt synkron dem emellan och då kunde de till och med se in i något bortom, den evighet de för närvarande besökte.

LP 144 PUB

En natt kan upplevas vara olika lång från gång till annan, självklart beroende på omständigheterna och den här natten gick inte ens att mäta. Så djupt förlorade de sig i mötet mellan andars yttre perspektiv, att tidsrymden bara förflöt. När så morgonrodnaden kom smygande som en eldröd tigrerad katt, runt hus knuten, letande efter den första musen att spisa. Båda två blinkade till samtidigt, slog upp ögonen på vid gavel och ropande hurra, en ny dag och ett nytt liv. De morgon drog sig en stund, men ändå inte för länge.

Lp 145 PUB

Nu leker vi vidare viskade Georg ömt i henne öra och utan att mena någonting mer, än att allting i livet nu skulle ta sig ett helt annat utryck än innan det kosmiska bröllopet. Hon log och såg honom, sen tryckte Salvah sitt pekfinger mot mitten på hans bröst, alldeles mellan bröstvårtorna. Masserade lite och tryckte så till, som om hon satte in en nyckel i låset. Hela han vrängdes ut och in, kroppshuden blev insida och tvärsom. Det skedde i ett inre upplevande och Georg gav sig hän, lät det ske, för det skulle det.

Lp 146  PUB

Drivandet mellan världarna, var bekant för honom från drömseendet, men det här kändes annorlunda, än tidigare tillfällen. Det gestaltade sig inte som i en dröm, utan i reell verklighet, lika påtagligt och ta påbar som den materiella verkligheten. En viss skillnad fanns där dock. Rörelse förmågan var segare och starkt påverkad av hans sinne, det förstod han. Upplevelsen över att förstå något han aldrig, vad han kunde komma ihåg, aldrig hade upplevt tidigare, gjorde personan märkbart orolig.

LP 147 PUB

Då hörde han henne säga, dra din punkt en bit längre ner Georg, så ordar det sig. Han följde hennes råd och så blev det med ens klart och ljust igen. Oron som bortblåst och Georg öppnade sina ögon, såg på henne. Det såg ut som om något helt annat satt där. En lysande lätt päronformad oval, hovrade framför honom. Ett ting bestående av otaliga tunna, guldfärgade, vibrerande strängar. De kanske inte egentligen vibrerade, utan snarare pulserade, i en stigande och sjunkande takt. Nästan som hjärtats slag i kroppen, fast i ett grandiost och vackert, fyrverkeri betonat skådespel.

‎148 PUB

Salvah satt där, han visste det. Men uppmärksammades också på, att i detta andra sinnestillstånd, delar av energikroppen blev möjlig att se och i samma ögonblick som han förstod att det var det som hände, vände han seendet in mot sin egen varelse. Den lös, den glödde i en märklig svepande rörelse runt hans egencentrum. Ett kosmos i miniatyr uppenbarade sig inför hans ögon, ett annat precis mitt emot honom. Två alldeles särskilda glödande pulserande världar, där skapelseprocessen upprepande sig på mikro nivå, i resonans med det stor hela. Den värld dessa själar reste och gestaltade sig i.

149 PUB

Sessionen avslutades abrupt, genom att Salvah knuffade till honom, med en rätt så kraftig dunk i ryggen. Han reste sig upp, helt återkommen till vanlig verklighets uppfattning och tackade. Innan hon ens hunnit säga något var han utanför dörren och kastade en snabb titt tillbaka på henne, den var ändå varm, blicken och sa allt. Måste gå, måste gå nu och vi ses snart igen eller aldrig mer, i denna skapelsen. Fogpunkten, nu placerad centralt i hans kropp mitt emellan naveln och solaplexus, bultade tryggt efter att äntligt ha återfunnit sin rätta plats.

Lp 150 PUB

Stegen ner för trappan sprangs, han tittande inte ens efter var han satte fötterna, de flög fram av sig själva. Väl ute på gatan igen stannade han till en kort stund. Kände in skiftet mellan det nyss timade och vad att göra nu. Driven av sin inre tjänarkraft, lade han allt detta sist och så intensivt upplevda, snabbt bakom sig. Det fick finna sin lämpliga plats i medvetandemolnet, utan inblandning från hans personlighet. Tids nog kunde det plockas fram och komma till nytta. Han noterade en tydlig inre lättnad och annorlunda attityd, till sig själv och allt det som omgärdade honom. Nu handlade det om att komma iväg.

Lp 151 PUB

Promenaden tillbaka till krogen ”Salta Grodan”, tog inte särskilt lång tid. Väl där igen, hämtade Georg ut nyckeln till rummet han fått bokat åt sig. Den gode Dan, barmästarn, hade förtjänstfullt sett till detta. Han äntrade rummet och slängde sig raklång på den sköna mjuka sängen, somnade omgående. Georg sov nog 12 timmar i sträck den natten och det var en nyttig sömn, som det kändes rent kroppsligt så här dagen efter. När han nästa morgon vaknat till, lämnade han över sig i en djup kontemplativ meditation, för att komma till sans ordentlig inför dagens övningar.

Lp 152 PUB

Han kände sig ändå utvilad och något nyktrare i sinnet, än kvällen före. Den kärlekscocktail som uppstår fysiologiskt i kroppen, vid starka intima möten och dess effekter, kan jämställas med vilken kemiskt baserad drog som helst. Den suger tag så mycket i alla tillgängliga receptorer och faktiskt ännu fler än rekommenderat, att dagen efter, som nu för Georg, kändes som ett starkt efterrus. Det bekom honom dock inte, så mycket. Någon tanke om möte med Filip Havskatt, gjorde sig påmind. Han kunde riktigt höra, hur denne tryckte på med sin önskningar, om att träffas snart.

Lp 153 PUB

Allt var ju klart för avfärd, bara Georg hade sitt ordnat. Han packade konken igen och resten av de andra sakerna i sin vita sjömanssäck av jute. Tog sig till krogutrymmet där nere och åt en enkel frukost. Bad samtidigt som han betalade för sig, om en hälsning till vännen Dan, via en av de trevliga och morgonförsynta servitriserna. Tackade och bar sin packning med sig ut till stallarna, för en stund med och farväl klappar på Samuel. Den trogne hästen och följeslagaren, stod där lugnt i sin spilta. Han gnäggade till, tanketänkte en massa goa saker till Georg.

Lp 154 PUB

De skulle inte färdas tillsammans under en tid, en oklar tid och båda två visste om detta. Georg mötte hästens mörka blick. De stora pupillerna tog emot honom och djupt därinne dryftades långsamt, allt som behövde övervägas. Än en gång i annat medvetande, där han tackade för allt stöd och tryggt umgänge. Sen gav han sig av nedåt piren, där fartyget med sin skeppare, tålmodigt väntade. Allt var med i den tunga packningen och han stegade lugnt och bestämt genom gränderna, ner mot de yttersta delarna av hamnen. Då och då skymtade han stenpiren, som strävade ut över havet.

Lp 155 PUB

Alldeles längst ute i ändan på piren, hägrade det skeppet ”Longo”. Ett segelfartyg som sett mången ung man borda sig och om han överlevde alla strapatser, komma tillbaka till land transformerad till stor stark, genomguten karl. Segelskutan var ålderstigen, men i ett skick som om vore den nytrimmad. Filip hade ansvarat för den ända sedan fadern Ulrik, gick överbord i en av storstormarna de brukade möte ute till havs. Skeppet som döpts efter annan sed än gängse maner, hade gått i arv i några tre generationer nu. Longo blev dess namn efter en afrikansk stamhövdning, vilken räddade det från sjönöd för länge, länge sedan.

LP 156 PUB

Det var rubust byggt men också vackert, på ett eget sätt. Två-mastad med alla segel som kunde behövas vid olika sorters vindar. Georg hade seglat med det fina skeppet flera gånger förut, till och med under Ulrik som skeppare. De var båda två unga då, han och Filip och män blev de, ska gudarna veta. Plats fanns för en besättning på 18 man, vilka alla hade sina förutbestämda sysslor. När de som pojkar fått följa med första gångerna, var de rädda och tittade mest på storögt, vid männens klättrande högt upp i masterna för att sätta eller reva segel.

Lp 157 PUB

När de blivit lite modigare och vana vid båtsmanskapet sysslor, blev detta ett av de specialuppdrag de ägnade sig åt under seglatserna. Detta berodde förstås på deras lätthet, så länge de var unga och spensliga. Minnena var många, från både ljuva och hemskare händelser. De hade delat många upplevelser och lärt sig mycket. Nu skulle Georg och Filip än en gång ge sig av ut på det vilda havet. Syftet var ett annat denna gång, allvarligare kunde man säga och deras vänskap och gemensamma erfarenheter som var en stor tillgång för dem, kom nu väl till pass.

Lp 158 PUB

Redan långt innan Georg kommit hela vägen ut på den långa piren, kunde han höra Filips hojtande röst. Än skrek han hit, än skrek han dit, om allt möjligt. De allra sista sakerna höll uppenbarligen på att färdigställas. Skeppet var i och för sig klart att lämna hamn, det kunde han se. Men några små detaljer verkade det ordnas med och för Filip var ingen detalj för liten, att hålla noga koll på. Den säkerheten hade han lärt sig att ha, under de många åren som skeppare. Minsta lilla glömt, kunde få stora konsekvenser, när det blåste till ute till havs.

Lp 159 PUB

Så nu drog han sin vanliga sista genomgång med manskapet, då han förstått att Georg snart skulle komma. Filips sonora stämma hördes vitt och brett, alla sprang som han sa vid minsta vink och de viktigaste kontrollerna blev understundom genomförda. Noggrant och som sig bör, enligt alla tidigare instruktioner. Dessa order trotsade eller slarvade ingen med, av ren självbevarelsedrift. Dels för att de som varit med ett tag kände till riskerna för missöden vid hårt väder. Men också för att man inte ville falla i onåd hos skepparen. Onda ögat under den svarta lappen, som han bar bara för syns skull, var liksom ingen hit precis, att drabbas av.

Lp 160 PUB

Den allvarliga minen i Filip´s anlete bröts snabbt upp. Han fick syn på vän, som kom gående längs med piren. Åhoj, ropade han och Georg svarade, åhoj, åhoj, gamle vän. Så möttes de i en gammal pojkaktig hälsnings ceremoni. Händer mot händer, några snabba vrickningar med dem, enligt en från början på skoj utvecklad lek. Avslutningsvis stötte de varandra på bröstet och utropade, ”Bärschedes, bärschdes, bärschedes. Nu igen, var bådas i korus gemensamma kommentar. Nu igen drar vi iväg på sjöbuse stråt och så skrattade de båda gott. Pojkstrecks tiderna satt i och de ränderna skulle nog aldrig gå ur.

Lp 161 PUB

Manskapet från den gamla stammen tittade på dem och skakade på huvudena. Oj, oj, oj, nu börjas det igen! De som nyss gått ombord förstod ingenting, men skulle tids nog göra det. Inom två timmar hade de lämnat hamn och stävade ut mot oceanens mitt. Rakt över skulle de inledningsvis, om nu vindarna bar och stjärnornas budskap stämde överens med de inre bilderna. De, Filip och Georg hade båda två medveten kontakt. Lite olika dock, beroende på sina respektive personliga historier. Sjömanslivet, som mestadels Filip hade ägnat sig åt under några liv i rad nu, hade förstås satt sin prägel.

Lp 162 PUB

De hjälpare som låg honom närmast var alla sjöfolks anknutna. Antingen som seglare, eller inblandad i sjöfart på något annat sätt. Georg å andra sidan drogs med allehanda andra själar av sort. De representerade ett brett spektrum av kunnighet och detta mest på grund av hans många annorlunda resmål. De kulturer han bevistat och levt inom, skiljde lika mycket åt som en sjöborre från en blåval, för att använda Filips vokabulär. Hur som helst var de som sagt båda två väldigt nära sina inre bundsförvanter. De vardagliga nära, samt de subtilare och mera sällan anlitade.

Lp 163 PUB

Skutan fick snabbt fart, vinden friskade i och de hissade seglen spändes ut som stora vita bubblor. Det blåste friskt men inte för friskt, en alldeles lagom, komma iväg från land vind var det och alla ombord njöt av det hela. Äventyret började varje gång man lämnade land, oavsett destination och denna gång var den inte riktigt klar, vilket inte gjorde äventyrslustan minde precis. Filip stod vid rodret och såg till att hon stävade rakt ut i det, med vitt skum toppade blåsvarta havet. Alla skötte sig som de borde gör, om de ville slippa höra ifrån honom, för att ge hals hade han inget emot, det visste de.

Lp 164 PUB

Morgonen var snart förbi och farten ökade lite, då hela havets samlade vindspel kom dem till nytta. Fortfarande gick de med vinden lätt bakifrån och den gav dem en hastighet av minst 11 knop. Ganska bra för att vara ett segelskepp av hennes typ. En ”Dolomander” från den tranitiska perioden. Dessa speciella skeppsbyggen, vars skapare använde organiska skeppsbygge principer, vid kreerande av sina nära nog levande skapelser. Just dolomandern hörde till en av de bästa, med sina extremt välutvecklade förmågor. Hörsamheten, församheten och den faktiskt även mer allmänt kända, svårsamheten.

Lp 165 PUB

Mystiska till sin art och svårförstådda även för en van skeppare som Filip, med sina rötter i sjösläkt från lång tid tillbaka. Känd för att vara en havets vän och elementens bemästrare, ägnade han dock mycket funderingar kring skeppet Longos ursprung, eventuellt levande ande och egenskaper. Där fanns om inte annat, en hel del att lära om sig själv, samt sätt att se och tolka verkligheten på. Filip hade naturligt nog, just på grund av sin sysselsättning och det arv han bar med sig, gjort detta till ett av sina special intressen.

Lp 166 PUB

Huruvida så kallad oorganiskt materia hade egenskaper liknade, eller påminnande om den organiska materiens, hörde till en av de spännande kunskapsutmaningar han valt att undersöka. Sjöbusen Filip hade alltså en helt annan sida än den råbarkade man mötte som resande under hans kaptensskap, eller som till hörande manskapet under hans ledning. En annorlunda, väl dold genialitet i undersökande av materiens mer eller mindre outforskade områden och de gränssnitt, som kunde anas mellan tung materia och det så kallat andliga.

Lp 167 PUB

Detta intresse delade Georg med honom och de hade tillbringade mången natt och dag i kajutan, i samtal kring dessa ämnen. Fritänkare som de båda två var och tillhörande det mystiska sällskapet av öppenhetens riddare, värnade de allt kunskaps sökande. Samtalen rörde sig alltid fritt, fram och tillbaka i oräkneliga vinklingar och infall. Men med sina rörliga intellekt fann de inga problem gällande förståelse och återkoppling, under dessa helt öppna konversationer. Det hände sig också att delar av manskapet då och då dök upp, anslöt för en stunds lyssnade, ibland också släppande någon intressant kommentar, för att sedan efter en stund pipa iväg igen till någon viktig syssla.

Lp 168 PUB

Så länge de skötte sina uppgifter, vilket naturligtvis också gällde Georg och Filip, var denna utforskande och lärande aktivitet, helt i sin ordning. Faktiskt en uppmuntrad sådan. Sedan fanns det förstås tillfällen då manskap och medpassagerare, tyckte att diskussionerna tog lite väl mycket plats eller drog iväg i märkliga riktningar, inte så lätta att förstå. Men det fick de stå ut med, så länge Skepparen Filip Havskatt tyckte att dessa samtal behövde ges sin tid. Något de gemensamt, Filip och Georg, kommit fram till var att skrovet på den vackra skonerten, förde någon sorts träaktig medvetet liv av sig självt.

Lp 169 PUB

Det var som om virket under omvandlingen från stora kraftiga stammar, hämtade ute i urskogen någonstans, förädlats inte bara till skeppsbyggematerial, utan också blivit på något sätt medveten om att vara ett skepp eller vattenflytare. Huruvida denna medvetenhet sträckte sig längre ut i master, och tillbehör, var inte riktigt klargjort än. Men det ibland nästan skrikande knirret från skrovet och masternas gnidningar i sina fästen, som kunde låta som syrsornas spel om natten, lät sjöfolket ombord förstå att de inte gick i rätt fart eller mötte sjön på bästa sätt. Dessa och andra liknade händelser som påminde om kommunikationer, fick dem alla att undra över Longos liv som skepp.

Lp 170 PUB

Hon verkade talade till dem alla fast på olika språk förstås, då de fanns många nationaliteter och kulturer närvarande på Longo. Georg hörde det också, språkandet från henne, eller vad det nu var. Han hade efter att ha funnit sin koj och packat in sitt på plats, hälsat runt på dem alla i besättningen och så småningom tagit sig upp på däck igen. Nu stod han där lätt lutad mot ett av spanten, tittande tillbaka mot land och det som fortfarande syntes av den lilla hamnstaden Almina Con Sanga. Snart inte synlig längre, ovan det som blev mer och mer av horisont, då de rörde sig med god fart bort från den fasta jorden.

Lp 171 PUB

I ett tillåtande lät han sig sugas tillbaka in i minnet, till det ögonblick då mötet med stort M skedde. Salva framträdde igen i hela sin sköna uppenbarelse, tillsammans med alla godheterna de delat. En kort rekapitulation av vad som hänt välkomnade han. Det fanns mer att se från deras möte, saker som så att säga hände mellan tydligheterna. Dolda budskap i de subtilare tillståndens världar, som han gärna ville komma åt. Sådant som låg bortom alla egotankar, där själen visade vad anden ville, rörande hans framtida vägar. Dessa fickor i medvetandemolnet, undanskymda informations reservoarer, gick att få tillgång till via medvetandets nycklar.

Lp 172 PUB

Om ett speciellt seende användes, det som detekterade den glödande delen av materien, öppnade sig områdena och visade upp sitt komprimerade kunskapsinnehåll. Där hade också tider möts, som i en korsväg där många vägar från förr, likväl som parallella livsvärldar sammanstrålade för ett kort men intensivt uppklarande och nivåskifte i relationen. ”Värt att vänta på”, dök upp som en tankeslinga och det var så sant, så sant. Beslut tagna i andlig form, kom inte särskilt ofta upp ovanför ytan till dagsmedvetande, då man levde i fysisk inkarnation. Nu hade de gjort just så och detta med besked, inte ett litet ett, utan en mångfald av dem.

Lp 173 PUB

Alla hängande ihop sedan oförglömliga minnestider och ordentligt inspunna i dimensionernas väv. Så fint och rätt timat det hade varit, mötet. Känningar som sådana kom numera allt oftare och naturligt för Georg och han var väldigt glad åt att det var så. Spekulationer kring dessa ting var helt onödiga, då de egentligen var helt omöjligt att tråda fram till någon särskild slutlig uppfattning om det hela. Att leva livet precis som det var, fast i gestalt av en mulitdimensionell varelse, hade visat vara alldeles tillräckligt. En plötslig vidil väckte upp honom från minnesstunden, den valda men ändå något sätt ofrivilliga. Saken var överstökad, för tillfället.

Lp 174 PUB

Georg tog ett tag med sin högra hand om påsen med stenarna, log inombords åt det vibrerande bildspelet gestaltande Salvah och vände sig bort från den nu helt landlösa horisonten. Han fick syn på och gick fram till Filip som lämnat över styrandet till rorsman och stod där i väntan på att Georg skulle bli klar. Filip visste och hade varit med om lika förr, han kände verkligen medkänsla just nu med sin vän. Dessa män önskade sig båda två fredliga relationer med allt och alla och vårdade denna önskan väl. När det gällde det intima, fanns där dock fortfarande kvar en del att integrera och göra till vardagsmat. Så vid tillfälle stöttade varandra i medvetna samtal om relationer i allmänhet, men också om de synnerliga.

Lp 175 PUB

Nu förde de sina småfrusna kroppar runt på däck en stund. Vinden var inte längre varm då den låg på ut från land och efterhand kyldes av. Även den ökande blåsten påverkade förstås. De gjorde en liten översikts runda, innan de tog sig vidare ner till kajutan. Där vankades några koppar te med lite rom i, för värmens skull som det hette. Georg var ingen drickare, men för formen och stämningens skull, tackade han i Filips sällskap ja till en skvätt. Sedan började de prata om rutten för att i möjligaste mån kunna lägga ut den på sjökortet. Allt var inte klarlagt än om hur de skulle segla. Något visste de, början på turen över detta havet gick via avledsöarna.

Lp 176 PUB

De hette egentligen inte så, men ingen van sjöman kallade dem för något annat, än just avledsöarna och detta av från tidigare erfarenheter väl noterade skäl. De båda vulkaniska tvillingtopparna, ståtade mitt ute i oceanen. De syntes på långt håll, då vulkanerna var aktiva och hade varit det under så lång tid någon kunde minnas. Deras toppar syntes faktiskt oftast inte riktigt klart, utan doldes mest hela tiden av ett grårosa askmoln. Just detta moln som bredde ut sig åt olika håll, beroende på vindarnas styrka och riktning, kunde förleda även den bäste navigatör. Vid passage av dessa öar, om man valde att inte angöra dem, hade månget fartyg avletts, som i hast och brådska färdats förbi dem.

Lp 177 PUB

Kursen var lagd rakt mot tvillingöarna och de, Filip och Georg var helt överens om att stanna till där ett par dagar. De hade tidigare gjort så helt kort, men då inte tagit sig tid att vandra runt och beskåda det vackra och vilda landskapet. Delvis var orsaken till detta inplanerade stopp en ren säkerhetsåtgärd, men också som sagt, för dem och besättning en möjlighet för upplevelse av annorlunda natur och kultur. Detta avlägsna, mitt ute i oceanen utslängda öpar, hade varit bebodda av fritänkare under 5-6 sekel och utvecklat ett egenartad kulturellt uttryck. Noga med förvaltandet av sin nya boplats, levde de sen generationer i en väldigt nära relation med sin omgivning och natur.

Lp 178 PUB

Dessa människor på flykt från sina respektive länder, då de inte kunnat finna sig till rätta i det rådande instängda och begränsande samhällsklimatet, fann så småningom vägen till öarna. Vackert belägna låg de långt från någon kontinent tillkomna genom jordens ständiga uppspyende av sig själv. Precis som andra avlägset liggande platser runt om på planeten, passade de bra för folk sökande frihet och oberoende. Från allra första början skapade denna grupp nybyggare en i ömsesidigt givande och tagande, form av samhällsbygge, vars högsta mål var naturvänlighet. Detta förstås på grund av omständigheterna kring resurser och tillgångar, men även av andra skäl.

Lp 179 PUB

De var djupt färgade av sin upplevelser som av-vikare i det sammanhang de kom ifrån. Omnämnda så, då de vek av från de normativa uppfattningarna i det samhälle de levde i. Om det till exempel ansågs normalt, att förbruka tio gånger mer än sina egentliga livsuppehållande behov och dessutom på bekostnad av andra behövande, eller att lösa sina egna tillkortakommanden i livet genom att helt och hållet skylla dessa på omgivningen eller samhället i stort. Då kunde man verkligen undra hur det stod till med ett sådant samhälle och dess uppfattningar om livsprocessen. Det hade alltid funnits av-vikare av olika sorter, några föregångare och några eftersläntrare.

Lp 180 PUB

Den stora massan, vilket för tillfället upprätthöll det rådande normaltillståndet i medvetenhets hänseende, med sina därtill hörande tankesätt, var den stora utmaningen för dessa av-vikare. Antigen förföljdes eller förlöjligades de i någon form av outtalat eller uttalat förtryck och legio hade det länge varit, att marginalisera dessa grupper. De marginaliserade förvisso också sig själva, av-vikarna, i relation till omgivningen, om inte annat för att rent instinktiv skydda sig. Märkliga skeenden och mönster i människoriket fanns verkligen att skåda, för den från distans studerande andevetare, som av tillfällighet råkade rikta sin uppmärksamhet åt det hållet, just då.

Lp 181 PUB

Sådana fanns det, även om de inte syntes så väl. I en till dels dold tillvaro och levande sina liv precis som vem som helst, fungerade de för alltet likt seende observatörer, så att alltet kunde lära sig om sig självt, från tid till annan. Dolda mästare var en bland vissa känd betäckning för dem. Hur de såg ut eller förde sig, gick inte att precisera, de kunde inta mest lämpliga gestalt, för att kunna verka så ostört som möjligt. Om misstankar började frodas kring någon av dem, bytte de helt enkelt gestalt och vistelseort. Bland dessa rörde sig Georg, Filip, Salvah, Fabian, Samuel och många, många flera i deras sällskap.

Lp 182 PUB

En samling vandrande talare och lågmälda profeter, tillhörande samma kategori av inkarnerade själar. Den stödjande gruppen, vilket de också kunde ses som, hade noterat att i dessa tider tog sig förföljelserna ganska grymma uttryck. Barn, ung eller vuxen, kvinna eller man, spelade ingen roll för den som önskade ge sig hän i alla de grymheter som stod till buds. Fantasiförmågan verkade outtömlig när det gällde påhittande av metoder, psykiska och fysiska, för att plåga dem som inte ansågs hålla sig inom gängse ramar. Så kom det sig då, att än en gång grupper av människor migrerade från gamla vana områden till nya förhoppningsvis tryggare platser, för att där istället leva ut sin uppfattningar om hur medvetet liv kunde levas.

Lp 183 PUB

Den sjunde generationens ”skakare” det rörde sig om här och som bosatt sig på tvillingöarna, eller avledsöarna, som de ju senare kom att omnämnas bland båtfolk, hörde nog som grupp, till en av de mer medvetna av arten människa. Man kunde ana detta vid beskådande av det presterade kulturella avtryck de gjort på öarna. Vandrings sägner som byttes mellan sjöfarande folk, berättade om en organisk arkitektur, med stor anpassning till den omgivande naturen. Intrikata system hade skapats av dem för effektivt nyttjande och anslutning till de naturliga kretslopp, naturen erbjöd på denna plats. Det var en anmärkningsvärt väl utformad och hållbar ingenjörskonst, väl värd att studera och lära sig av.

Lp 184 PUB

Den hade sedan länge, när det gällde just nyskapande och sinnlighet passerad den något äldre formen, vilket var den vanligast förekommande i de samhällen de lämnat. Allt detta ville de grundligt se och undersöka denna gång, både Georg och Filip. Förmodligen fanns där även andra intresserade i besättningen, som när de väl var framme, också kunde tänka sig en tur eller två runt öarna. Där borde nu finnas åtta till nio byar, samt ett större antal mindre bosättningar på de båda. Antalet inbyggare var nog numera uppe i några och tiotusen, med sitt eget speciella styre, utvecklat genom århundradena. Senaste gången Filip angjorde där, hade han fått erfara hur det förhöll sig med detta.

Lp 185 PUB

Saken hade gällt en fråga om medtaget gods, som innevånarna undrade över säkerheten kring. Godset bestod av stenkol, bruten inne på kontinenten, i delar av land som kanske inte borde ha skövlats för något syfte alls. Materia taget upp ur moderjorden, var enligt dessa öbor och andra kloka folkgrupper, samma sak som att långsamt via förödelse av omkring liggande vattentäkter och viktiga naturvärden, döda underlaget för en del av planetens kroppsliga liv. Filip upplystes om deras tankar och argument kring detta, under ett stort och relativt snabbs inkallat rådslag. Han lyssnade noggrant på allt som sades och blev själv också seriöst hörd.

Lp 186 PUB

Talade gjorde också representanter för alla de åldrar som uppnått talmyndighet. Rådslaget, ordnat som en stordialog pågick länge då det ansågs vara av största vikt för öbefolkningens mest grundläggande uppfattningar om liv och leverne. När frågan blivit ordentligt behandlad, togs det beslut i konsensus. Det hela slutade med att Filip, återvände till samma hamn där han lastat stenkolen och efter kontakt med den kontrakterade kunden, avbröt avtalet. Han betraktade sina förlorade investeringar i denna frakt, inte som en förlust utan som lärpengar och inledde samarbete med helt andra kunder av bättre sort än de han tidigare fraktat gods åt.

Lp 187 PUB

Förändringen i hans beteende var ett tydligt exempel på uppvaknande ur en partiell medvetenhets sömn på specifika områden i livet, där Filip haft och hade saker att arbeta med. Så var det för alla och ingen person gick att utesluta ur detta ständiga lärande, samt växande. Det fanns inget slut på livskolan, utan hela tiden möttes nya nivåer och områden i det inre, vilka alla hade sina speciella utvecklingspotentialer. Grunden fanns där dock hos honom, liksom Georg och många av deras vänner i mystiker sällskapet de ansåg sig tillhöra. Detta medlemskap var en högst personlig sak, varje individ avgjorde själv, på frivillighetens grunder, om man ansåg sig ingå.

Lp 188 PUB

Konsekvenserna av ett sådant beslut, dök dock rätt så omgående upp, då det som är större än oss själva snabbt responderade och såg till att skapa möjligheter för lärande och självkännedoms processande. Först hände sig ett inledande arbete med byggande av grunden. Medel och redskap för detta kom var och en till dels. Sakta men säkert, sten för sten, så att säga, byggdes det etiska förhållningssättet till en själv och yttervärlden om. En ny grund lades, där den inneboende lilla tredelade flamman, vilken bar på minnen från tider före separationen, gavs möjlighet via ökat prana tillflöde att växa. I väntan på sitt tur hade denna flamma fört ett stilla flämtande liv, undanskymd inne i hjärtas djupaste vrå.

Lp 189 PUB

Genom att nu återge den sitt rätta utrymme att verka fritt, kom processen igång. Ett renade startade, som så småningom gjorde de inre markerna mottagliga för ny sådd och därmed senare också ny skörd av alla de gåvor varje ande innerst inne bar med sig. Under de långa tiderna av sömnaktighet hade dessa gåvor endast betraktats som sorgebarn, om ens medvetenhet funnits om dem. Det uppvaknande, med allt det innebar för varje ande att återigen börja se och förstå sin rättmätiga tillhörighet i alltets stora närvaro, upplevdes väldigt olika. Färgade av sina utförda omedvetna handlingar under sömnens tider, drömtillvaron i helvetet, sjönk egots förväntningar bit för bit, efterhand undan.

Lp 190 PUB

Så skedde trots dess oundvikliga försök att undkomma detta av själen ledda uppvaknande, så att adepten bättre kunde bära andens krafter. Mara, egots syster boende i varje själs egna rike, gick ändå inte att döda eller ta bort ur sinnevärlden. Hon kunde dock tämjas via rätt utförd träning och utövande av förlåtelsen och acceptens principer. Då fann hon till slut sin rätta plats i den separerade tillvaron. Leva där mitt i separationens och illusionens världar, som en icke-separerad varelse. Detta var det egentliga målet med allt sökande och lära kännande av sig själv. Varierad träning var därför av nödvändighet, för att något sånär klara av de uppdrag, som kom i ens väg.

Lp 191 PUB

De båda männen, Georg och Filip hade valt att vara tjänande också i dessa sina innevarande liv. De levde inte dessa liv i ensamhet alls, utan tvärt om. Däremot blev den solitära känslan ibland stor på grund av insikterna och ett seende utöver det vanliga. Sådant kunde från tid till annan vara svårt att bära. Men det ingick i träningen och efter ett tag anammades även detta av dem som höll ut i sitt valda adeptskap. Sen fanns ju också alltid möjligheten att söka stöd hos dem i sällskapet man lärt känna. Precis så gjorde de nu, de båda vännerna som kurade där nere i kajutan och talandes vid om det som kom sig för. De delade tid som de kallade det. Lyssnade och talade fokuserat med varandra.

Lp 192 PUB

Han hade saknat de stunderna tillsammans med Filip, det kände han nu och sa också så, samtidigt som han gav sin vän en broderlig blick. Under natten kom de så småningom närmare fram till vart de skulle fortsätta efter stoppet på avledsöarna. En tur norrut mot den stora bruksön Vinilia, för att där bunkra proviant och hämta kraft inför en längre sträcka längs nästa kontinentkust, söderut igen. Men först återstod nu seglingen över havet, fram till de båda myt omspunna vulkanöarna. Moderjordens ögon som man i sällskapet också benämnde dem. Ett av planetens viktiga centra, ännu bara delvis aktiverat men inom inte allt för lång tid denna globs syncentra, när hon blivit fullt ut självmedveten.

LP 193 PUB

Det lilla läckra fartyget stävade vidare ut mot havets landosynliga område, där strömmarna verkade fritt. De båda männen i kajutan hade avslutat sitt och Filip gick, efter att ha kontrollerat de som hade vakten på bryggan och runt på skeppet, till kojs. Georg tog sig till sitt kvarter och kröp ner i den lilla för honom väl anpassade kojen. Vindarna hade mojnat och det var molnfritt ute. Han hade sett det, Georg, på väg mot sitt sovställe och nu låg han där , funderandes över om han verkligen skulle sova nu. En kort stund tvekade han, sen reste han sig upp och klädde sig igen. Stegade upp på bryggan och erbjöd sig att avlösa den som stod vid rodret.

Lp 194 PUB

Han sa, gå du och lägg dig matros, jag tar resten av din vakt. Kan ändå inte sova nu och strålande stjärnklara nätter som denna har jag svårt att motstå. Den yngre mannen vilken redan haft vakten vid rodret några timmar, protesterade inte. Han visste också sedan tidigare att Georg var en väl så god skeppare som Skepparn själv. Så stod han då där igen långt ute till havs, med ansvar över Longo’s och alla ombordvarandes väl och ve. Det var inte första gången och förmodligen inte heller den sista. Han tog ett stadigt tag om rodret, trots stillheten de sakta gled fram igenom. Detta mest för att kunna lyfta huvudet något och samtidigt som han höll kursen också se det perforerade himlavalvet.

Lp 195 PUB

Ovan för honom, formligen lös natthimlen av stjärnornas glimmer. Han kunde se flera av de mest kända konstellationerna tydligt. Flugan, Trineporten, De Dubbla och Vrålskriket, med sina kaskader av smått fallande stjärnstoft, som ett himmelskt vattenfall där ovanför. Vackert och stort, ja rent av en mystisk upplevelse var det, varje gång han så här för sig själv kontaktade hemorten, mitt i natten. Det var värt hur mycket nackspärr som helst. Klustret av vasst lysande solar, med nästan hela färgspektrum representerat, visade upp sig där lite närmare horisonten, eller där han förmodade att horisonten befann sig. I svärtan, gick den inte att urskilja, den bågade linjen skiljande himmel från hav.

Lp 196 PUB

Regnbågs härden, strålade mot honom och inom talade de i samstämmig kör till honom. – Georg käre själsfrände, vi är dig så nära och med dig varje dag och varje natt som du vet. Men vi saknar dig trots allt och vet att även du ibland känner saknad efter oss. Håll ut, ge hals åt din kunskap, fortsätt förmedla all din och vår kärlek genom dig, på det sätt du gör. Vi älskar att älska dig. Han hörde, kände och log sitt mesta leende, vid anblicken av stjärneklustret som sakta sjönk ner i den svarta mörkheten för att slutligen sväljas av den tidigare tänkta horisonten. Skönt att jag hann med detta, sa han till sig själv, Georg och lät sig återföras till full uppmärksamhet, med fokus på själva styrandet av skutan Longo.

Lp 197 PUB

Brisen förde henne lugnt och stilla vidare rakt föröver. Med händerna vilade mot den snidade styrratten, lyssnade han på skrovets gnisslande ljud och de med jämna mellanrum återkommande slagen av glas, som varje vakts ledare slog när det var dags för vaktskifte. Dag passen var 6 timmar och natt passen 4 timmar långa, två pass på dagen och tre nattpass och så rullade det på, runt dygnet. Georg valde att ta på sig två av dessa nattpass som roderförare. Det kändes fint att stå så här, näst intill helt ensam vid rodret på ett gammalt skepp, med år av sjöfart och minnesvärda händelser bakom sig. Sådant öppnade upp för naturligt kontemplation och snart en längre bit ut mitt på den stora oceanen, uppfattande främst alla ljuden från omgivningen, hördes det.

Lp 198 PUB

Han blev varse det återkommande dunkandet mot skrovet. Det var storhajarna, tandade som få, vilka med sina känsliga sonarsystem upptäckt dem. De såg inte så bra, kunde knappast lukta sig fram till ett fartyg, utan använde istället sina inre förmågor. Något som ännu inte var känt av vetenskapen och dess forskning kring havets predatörer. Dunkandet var deras sätt att leka och göra sig bekanta med ovanvattenburna farkoster. Georg och andra som seglade i just dessa vatten kände till den, hajars nattliga lek och duns ceremonier. Någon hjälp för navigeringen kunde kunskapen om detta också ge. Då havsbestarna bara rörde sig upp till möten med fartygsskrov, från de långt ner liggande djuphavsgravarna, i vissa delar av oceanen.

Lp 199 PUB

Man kunde säga att deras närvaro inte skapade oro, utan istället sågs som en tillgång och näst intill ett vänskapligt möte. Georg nickade igenkännande och lyssnade ett tag på de välbekanta ljudligheterna från  skeppets nedre regioner. Han undrade hur många av dem i de andra vakterna som vaknat till och om skeppar Filip också hört besökarna. Timmarna rullade så sakteliga förbi, glasen slogs och till slut bestämde han sig för att bli avlöst. Därmed lämnade han fram på småtimmarna över sitt ansvar till en av männen som kom upp för avbyte. Skänkte några korta ögonblick till att åter igen syna natthimlen och gick sedan ner under däck för att törna in och ge sig själv en god stunds nyttig sömn.

Lp 200 PUB

När Georg vaknade dagen efter, hade de redan passera strömmarnas vals, ett knepigt område att navigera genom. Allt hade dock gått finfint, med Filip Havskatt vid rodret och den skarpa blicken riktigt fixerad vid målet. Man kunde skönja, fast väldigt svagt de båda vulkanöarna, eller snarare resterna efter deras utspyende ångor. De blev synliga som rökiga synvillor över horisonten, på grund av det för sjömän kända fenomenet ö-hovrings effekten. Man såg ännu inte själva öarna, men som sagt det de som vulkaniskt aktiva, sände upp i atmosfären. När Georg kom upp till de andra vakna och arbetande i besättningen, blev han snabbt informerad om läget och ungefär hur långt i tid de hade kvar till angörande av en trygg brygga.




Skriv en kommentar